I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Östliga schismen, utforska dess betydelse, dess inverkan på samhället och dess relevans idag. Östliga schismen är ett ämne som har fångat människor i alla åldrar och från olika områden, från politik till popkultur. Östliga schismen har genom åren visat sig vara ett ämne av stort intresse för både experter på området och allmänheten, och genererat debatter och reflektioner som har påverkat vårt sätt att tänka och agera. I den här artikeln kommer vi att analysera värdet av Östliga schismen och hur det har utvecklats över tiden, och ta upp dess inverkan på samhället och dess relevans i den moderna världen.
Östliga schismen Öst-västliga schismen Stora schismen 1054 | |
Datum | 16 juni 1054 |
---|---|
Typ | Schism |
Deltagande | Östortodoxa kyrkan Romersk-katolska kyrkan |
Orsak | Se orsaker |
Resultat | Östortodoxa och romersk-katolska kyrkan blev två olika kyrkor |
Östliga schismen, också kallad Öst-västliga schismen eller Stora schismen 1054, avser de händelser som separerade den östortodoxa och romersk-katolska kyrkan från varandra den 16 juli 1054. De två delarna hade under lång tid glidit ifrån varandra språkligt, politiskt och geografiskt. Trots allt tätare ekumeniska kontakter under 1900-talet kvarstår brytningen dem emellan.
De språkliga, politiska och geografiska skillnaderna hängde ihop med romarrikets delning år 395. I romerska riket flyttade kejsaren och den politiska makten från Rom till Konstantinopel; detta medförde förändringar även i det andliga klimatet i riket. Traditionen hade ditintills bjudit att kejsaren skulle ha auktoritet i såväl världsliga som andliga frågor. De som starkast höll fast vid denna princip kom att befinna sig på den ortodoxa sidan i konflikten, medan de som höll fast vid biskopen av Rom (påven), vilken hela tiden varit den främste kyrklige potentaten, kom att befinna sig på den katolska sidan i konflikten.
De utlösande faktorerna till schismen (splittringen) var bland annat följande:
Schismen ledde till utbytandet av exkommunikationer (ungefär bannlysningar av respektive patriark) från dels påven Leo IX, dels Michael Cerularius, patriark av Konstantinopel, under året 1054. Nattvardsgemenskapen kvarstod fram till turkarnas erövring av Konstantinopel 1453, men organisationsmässigt var brytningen ett faktum 1054.
Det finns ett antal kyrkor inom den östliga kristendomen som har sökt kommunion med påven, och därmed blivit del av den katolska kyrkan. Dessa kyrkor har behållit sin liturgi och är därmed del av den katolska kyrkan men med en östlig liturgi, vid namn östkatolska kyrkor.
|