Antimon

I dagens värld har Antimon fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess relevans på marknaden eller dess påverkan på populärkulturen, är Antimon ett ämne som aldrig slutar att överraska och sätta en trend. Från dess början till nutid har Antimon spelat en grundläggande roll i olika aspekter av det dagliga livet, genererat motstridiga åsikter och väckt ständigt intresse från allmänheten. I den här artikeln kommer vi att ytterligare utforska effekten och betydelsen av Antimon, och analysera dess utveckling över tid och dess innebörd idag.

Antimon
Nummer
51
Tecken
Sb
Grupp
15
Period
5
Block
p
As

Sb

Bi
TennAntimonTellur
4d10 5s2 5p3
51Sb



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa121,76 u
UtseendeSilverglänsande grå
Fysikaliska egenskaper
Densitet6 697 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt903,78 K (631 °C)
Kokpunkt1 908 K (1 635 °C)
Molvolym18,19 × 10-6 /mol
Smältvärme19,87 kJ/mol
Ångbildningsvärme77,17 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie145 (133) pm
Kovalent radie138 pm
JonisationspotentialFörsta: 834 kJ/mol
Andra: 1 594,9 kJ/mol
Tredje: 2 440 kJ/mol
Fjärde: 4 260 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration 4d10 5s2 5p3
e per skal2, 8, 18, 18, 5
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd±1 (svagt sur)
Elektronegativitet2,05 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturromboedrisk
Elektrisk konduktivitet2,88×106 A/(V × m)
Mohs hårdhet3
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Antimonisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
121Sb 57,36 %
Stabil
123Sb 42,64 %
Stabil
125Sb {syn.} 2,7582 år β- 0,767 125Te
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Antimon är ett halvmetalliskt grundämne. Antimon används bland annat i mascara och batterier, samt som legeringsämne i typmetall, där det ökar hårdheten.

Historia

Spetsglans (även kallat antimonglans), en form av antimonsulfid, användes som ögonsmink redan under antiken och kallades av romarna för stibium (därav kemiskt tecken Sb). Ordet antimon användes senare och härstammar från det franska ordet för "Munkdödare" eftersom munkar använde det för att studera alkemi, ovetande om hur giftigt det var för människor. Rent antimon framställdes tidigt, men ända in på medeltiden ansågs det vara bly.

Egenskaper

Antimon är en utomordentligt spröd metall som i rent tillstånd lätt kristalliserar i stora romboedrar. Som halvmetall har antimon fyra allotroper.

I kemiskt avseende liknar antimon metalloiderna inom kvävegruppen, men räknas normalt på grund av sina mekaniska egenskaper till metallerna. Vid normal temperatur påverkas antimon ej av luften, men vid glödgning oxideras den snabbt till oxid, som bildar en tjock, vit rök.

Förekomst och framställning

Antimon förekommer knappast gediget i naturen utan i förening med svavel som antimonglans (antimonit eller stibnit), vilket är den viktigaste malmen med en halt av antimon av 71,7 % i rent tillstånd. De främsta förekomsterna finns i Kina, Mexiko, Bolivia, Algeriet, Frankrike och Italien.

Antimon framställs huvudsakligen ur spetsglans genom rostning av denna vid omkring 350 °C varvid antimonoxid uppstår och avdestilleras. Oxiderna smälts reducerande under tillsättning av soda eller koksalt för att erhålla en lättsmält slagg. Rikare malmer reduceras direkt i en degelugn tillsammans med järnskrot varvid det till antimon bundna svavlet förenar sig med järnet. Råantimonet raffineras från föroreningar genom olika smältmetoder så att den marknadsmässigt rena antimonmetallen med en renhetsgrad på 99,7 % erhålles.

Användning

Antimon används som tillsats i bly-, koppar-, tenn- och zinklegeringar för att öka hårdheten. Antimonoxiderna används som färgämnen inom glas- och keramikindustrin, och antimon(III)sulfid används inom pyrotekniken.

Se även

Källor

  1. ^ Om kemiskt tecken, nomenklaturutskottet, Svenska kemisamfundet,
  2. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  3. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952