Benito Pérez Galdós
I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Benito Pérez Galdós. Från dess ursprung till dess utveckling över tid kommer vi att fördjupa oss i dess innebörd, dess betydelse och dess inverkan på dagens samhälle. Vi kommer att analysera dess olika aspekter, från dess relevans inom det vetenskapliga området till dess inflytande på populärkulturen. Genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt kommer vi att lyfta fram de olika perspektiv som finns kring Benito Pérez Galdós, och erbjuda en heltäckande och berikande vision. Således kommer vi att upptäcka hur Benito Pérez Galdós har markerat en milstolpe i historien och förblir ett ämne för studier och debatt idag.
| Benito Pérez Galdós | |
 Benito Pérez Galdós på Gran Canaria 1894. | |
| Född | Benito María de los Dolores Pérez Galdós 10 maj 1843 Las Palmas, Gran Canaria, Spanien |
|---|---|
| Död | 4 januari 1920 (76 år) Madrid, Spanien |
| Yrke | Författare |
| Nationalitet |  |
| Språk | Spanska |
| Genrer | Realism, naturalism |
| Noterbara verk | Episodios Nacionales Fortunata y Jacinta Marianela |
| Hemort | calle de Hilarión Eslava |
| Partner | Angelina Zampanelli, Emilia Pardo Bazán och Lorenza Cobián |
Benito Pérez Galdós, född 10 maj 1843 i Las Palmas, Gran Canaria, Spanien, död 4 januari 1920 i Madrid, var en spansk realismförfattare. Han är en av de främsta företrädarna för den spanska realismen.
Biografi
Pérez Galdós avlade juridisk examen i Madrid men kom uteslutande att ägna sig åt författarverksamhet. 1886 utnämndes han av premiärminister Práxedes Mateo Sagasta till deputerad för distriktet Guayama i Puerto Rico. Han besökte aldrig distriktet men hade en person som höll honom informerad om händelserna i distriktet där han representerade befolkningen.
1897 invaldes han i Real Academia Española, den kungliga spanska akademin. 1907 blev han representant för det republikanska partiet i spanska parlamentet.
Sitt liv tillbringade han mest i Madrid, Toledo och Santander. Han besökte även England, vars kultur och litteratur han uppskattade. I sin prosadiktning hade han beröringspunkter med Charles Dickens, vars realism Pérez Galdós gjorde om till den spanska andans festivitas. Han var en av de främsta prosadiktarna i Spanien.
Pérez Galdós blev blind 1912 men fortsatte att diktera sina böcker under resten av sitt liv. Hans internationella berömmelse var dock liten, och så sent som 1950 var få av hans arbeten översatta till engelska språket. Han avled då han var 76 år gammal, strax efter att en staty hade rests över honom i Retiroparken i Madrid.
Bland Pérez Galdós främsta verk återfinns Episodios Nacionales (1872–1912), som är en samling historiska romaner, Fortunata y Jacinta (1887), i vilken författaren riktar kritik mot den spanska medelklassen och Marianela (1878) med sitt tragiska slut.
Bibliografi
- La Fontana de Oro (1870)
- La sombra (1871)
- El audaz (1871)
- Doña Perfecta (1876)
- Doña Perfecta / från spanskan af Karl Aug. Hagberg. Stockholm: Fr. Skoglund. 1893. Libris 1622764. https://runeberg.org/gbpdona
- Gloria (1877)
- La familia de León Roch (1878)
- Marianela (1878)
- La desheredada (1881)
- El doctor centeno (1883)
- Tormento (1884)
- La de Bringas (1884)
- El amigo manso (1882)
- Lo prohibido (1884-1885)
- Fortunata y Jacinta (1886-1887)
- Miau (1888)
- La incógnita (1889)
- Torquemada en la hoguera (1889)
- Realidad (1889)
- Ángel Guerra (1890-1891)
- Tristana (1892)
- Nazarín (1895)
- Halma (1895)
- Misericordia (1897)
- El abuelo (1897)
- Electra (1901)
- Casandra (1905)
- La de los tristes destinos (1907)
Källor
- El realismo y Benito Pérez Galdós (spanska)
- Biografía Benito Pérez Galdós (spanska)
- Harriet Stevens Turner – Benito Pérez Galdós
PDF (engelska) - Galdós, Benito Pérez i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
- Artikeln baseras på en version från engelska Wikipedia med bibliografin från spanska Wikipedia
Externa länkar
- ^ vol. CXXIV, 3, Anales de la Real Academia Nacional de Medicina, 2007, s. 508, läs online.
- ^ Yolanda Arencibia Santana, Emilia Pardo Bazán - Benito Pérez Galdós: epistolario, La literatura de Emilia Pardo Bazán, 2009, s. 147-154, läs online.