César Franck
I den här artikeln ska vi utforska César Franck, ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet genom åren. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället har César Franck varit föremål för debatt och diskussion. När vi går djupare in i detta ämne kommer vi att upptäcka dess implikationer inom olika områden, såväl som de framsteg och utmaningar som omger det. Med ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt kommer vi att undersöka betydelsen av César Franck i dagens värld och hur det har format vår uppfattning och förståelse av det. Genom den här artikeln hoppas vi kunna erbjuda en djupare och mer komplett vision av César Franck, och bjuda in våra läsare att reflektera över dess relevans och innebörd idag.
| César Franck | |
 César Franck | |
| Levnad | |
|---|---|
| Född | 10 december 1822 Liège,  Belgien (men i dåvarande  Kungariket Förenade Nederländerna) |
| Död | 8 november 1890 (67 år) Paris,  Frankrike |
| Begravd | Montparnassekyrkogården |
| Tonsättare | |
| Epok/stil | Romantiken |
| Instrument | Piano, orgel |
| Aktiva år | 1835–1890 |
César Auguste Jean Guillaume Hubert Franck, född 10 december 1822 i Liège i Belgien, död 8 november 1890 i Paris, var en belgisk-fransk tonsättare, pianist och organist.
Asteroiden 4546 Franck är uppkallad efter honom.
Franck studerade först vid konservatoriet i Liège, bedrev därefter pianistiska, kontrapunktiska och orgelstudier i Paris. Från 1843 bosatte han sig varaktigt i Paris och började arbete som musiklärare och organist vid Sainte-Jean och Sainte-François. 1853 blev han kapellmästare och 1859 organist vid basilikan Sainte-Clotilde i Paris, där han väckte uppmärksamhet med sina orgelimprovisationer. Från 1872 var han professor i orgelspel vid Paris konservatorium.
Francks stil är en syntes av tysk senromantisk klangprakt och fransk klarhet med anknytning till barockens polyfona skrivsätt. Hans orkestermusik kan sägas vara påverkad av hans specifika känsla för orgelns klang.
Hans mest kända orkesterverk är symfonin i d-moll. Bland orgelverken står Trois Chorals i en klass för sig. Hans solosång Panis angelicus är synnerligen välkänd, likaså hans violinsonat i A-dur.
Verkförteckning (urval)
Operor
Orgelverk
- Six Pièces (1862–1864)
- Fantasie C-dur, op. 16
- Grande Pièce Symphonique fiss-moll, op. 17
- Prélude, Fugue et Variation h-moll, op. 18
- Pastorale E-dur, op. 19
- Prière ciss-moll, op. 20
- Finale B-dur, op. 21
- Trois Pièces (1878)
- Fantasie A-dur
- Cantabile H-dur
- Pièce héroïque h-moll
- Trois Chorals (1890)
- Nr 1 E-dur
- Nr 2 h-moll
- Nr 3 a-moll
Pianoverk
- Prélude, choral et fugue h-moll (1884)
- Prélude, aria et final (1888)
Kammarmusik
- Pianotrior, op. 1
- Pianotrio nr 1 fiss-moll, op. 1:1 (cirka 1839)
- Pianotrio nr 2 B-dur, op. 1:2 (cirka 1837)
- Pianotrio nr 3 h-moll, op. 1:3
- Pianotrio nr 4 h-moll, op. 2
- Violinsonat A-dur (1886) tillägnad den belgiska violinisten Eugène Ysaÿe
- Pianokvintett f-moll (1878–1879)
- Stråkkvartett
Orkesterverk
- Les Djinns (1884) för piano och orkester (baserat på ett poem av Victor Hugo)
- Variations Symphoniques (1885) för piano och orkester
- Symfoni d-moll (1886)
Noter
- ^ ”Minor Planet Center 4546 Franck” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4546. Läst 4 september 2023.
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
- ^ Bra Böckers lexikon, 1975
Externa länkar
- César Franck på Discogs (engelska)
|