Dolksvansar

I dagens värld har Dolksvansar fått oöverträffad relevans. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Dolksvansar blivit ett ämne av intresse för ett brett spektrum av människor och sektorer. Oavsett om vi talar om Dolksvansar inom hälso-, utbildnings-, politik- eller underhållningsområdet är dess inverkan obestridlig. I den här artikeln kommer vi att utforska Dolksvansars roll i dagens samhälle och hur det formar vår värld på innovativa och oväntade sätt. Denna analys gör det möjligt för oss att bättre förstå vilken roll Dolksvansar spelar i våra liv och hur den kommer att fortsätta att utvecklas i framtiden.

Dolksvansar
Stratigrafisk utbredning: Ordovicium - Nutid
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamPalpkäkar
Chelicerata
KlassMerostomata
OrdningDolksvansar
Xiphosura
Latreille, 1802 
UnderordningXiphosurida
R. & E. Richter, 1924 
FamiljDolksvansar
Limulidae
Leach, 1819 
Vetenskapligt namn
§ 'Limulidae'
Släkten
Synonymer
Kungskrabbor
Hitta fler artiklar om djur med

Dolksvansar (Limulidae) är den enda nutida familjen inom ordningen Xiphosura. Ordningen tillhör leddjuren och familjen lever främst i grunt havsvatten vid sandiga eller leriga bottnar. Under fortplantningen befinner de sig ibland uppe på stränder. För cirka 65 miljoner år sedan fanns dolksvansar i alla världens hav men i och med utvecklingen av andra havslevande djurarter minskade antal dolksvansarter och utbredningsområdena krympte. Idag finns det fyra arter av dolksvans. Arten dolksvans (Limulus polyphemus) förekommer utmed den amerikanska atlantkusten, från Maine till Mexikanska golfen. De övriga tre arterna Tachypleus gigas, Tachypleus tridentatus och Carcinoscorpius rotundicauda förekommer i kustområden i södra och östra Asien.

Systematik och utbredning

Dolksvansarna ingår i ordningen Xiphosura, inom leddjuren, och är avlägset släkt med spindlar, och på längre håll med kräftdjuren. Deras närmaste släkting tros vara den nu utdöda sjöskorpionen. Dolksvansarna utvecklades under paleozoikum för 542–251 miljoner år sedan, tillsammans med andra primitiva leddjur som exempelvis trilobiter. De äldsta formerna av dolksvansar saknade grävförmåga. Ur dessa utvecklades klasserna Chasmataspidida och Synziphosurida som jagade på botten och dog ut för ungefär 300 miljoner år sedan.

Dolksvansarna anses vara några de äldsta marina leddjuren och kategoriseras som levande fossil eftersom de inte har utvecklats nämnvärt de sista 350 till 400 miljoner åren.

Klassifikation inom Xiphosura

Ordningen Xiphosura Latreille, 1802

Idag levande arter inom Limulidae

Det finns fyra recenta arter av dolksvans som placeras i tre släkten:

Utseende

Dolksvansarna har ett yttre skal uppdelat i tre delar. Den första delen är det släta frontskalet som döljer djurets ögon, ben, mun, hjärna och hjärta. I mittendelen sitter gälar och könsorgan, och den sista delen är svansen som kan användas som hävstång om den skulle råka hamna upp och ner. Munnen sitter mitt på undersidan och de har ett par små klor på varsin sida om munnen som den kan hålla fast maten med. Dolksvansarna har fem gälar som är så kallade bokgälar och består av 100-tals tunna membran som sitter som bladen i en bok. De har fyra fasettögon som är oberoende av varandra och studier indikerar att den kan se ultraviolett ljus. Dolksvansarna har blått blod, då de har kopparbaserat hemocyanin istället för järnbaserat hemoglobin, som människor har. Deras immunsystem är enkelt men mycket effektivt. När en främmande bakterie tar sig in i ett sår kapslar deras immunförsvar genast in den med ett geléliknade material som effektivt fångar bakterien. Gelén kallas för Limulus Amebocyte Lysate (LAL).

De största arterna blir 85 cm långa.

Ekologi

Dolksvansarna kan både andas i vatten och i korta perioder på land, så länge deras gälar hålls fuktiga. Under lekperioden kommer de upp till vattenbrynet. Honan gräver där ett djupt hål i sanden på så grunt vatten som det går där hon lägger äggen som hanen befruktar. I takt med att de unga dolksvansarna växer drar de sig till allt djupare vatten.

Dolksvansarna lever av olika slags blötdjur och maskar.

Dolksvansarna och människan

Dolksvansar används som bete vid fiske, inom gödningsmedel och inom medicinsk forskning. Populationerna har minskat på grund av förstörda kuststräckor och rovdrift utmed Nordamerikas kust. Dolksvansar kategoriseras som levande fossil.

Noter

  1. ^ Mikko Haaramo (21 mars 2003). ”Xiphosura - Horseshoe crabs”. Mikko's Phylogeny Archive. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121005070446/http://www.helsinki.fi/~mhaaramo/metazoa/protostoma/arthropoda/xiphosura/Xiphosura.htm. 
  2. ^ G. Boxshall (2010). ”Xiphosurida”. World Register of Marine Species. http://www.marinespecies.org/aphia.php?p=taxdetails&id=150509. Läst 7 april 2011. 
  3. ^ Kōichi Sekiguchi (1988). Biology of Horseshoe Crabs. Science House. ISBN 9784915572258 
  4. ^ Limulus polyphemus Arkiverad 25 januari 2011 hämtat från the Wayback Machine., <www.frammandearter.se Arkiverad 7 september 2011 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2011-12-04
  5. ^ Nationalencyklopedin
  6. ^ Burda, Hilken & Zrzavý (2016). ”Xiphosura” (på tyska). Systematische Zoologie. UTB. sid. 216 
  7. ^ Attaya Kungsuwan, Yuji Nagashima & Tamao Noguchi (1987). ”Tetrodoxin in the horseshoe crab Carcinoscorpius rotundicauda inhabiting Thailand” (PDF). Nippon Suisan Gakkaishi 53: sid. 261–266. Arkiverad från originalet den 2011-10-06. https://web.archive.org/web/20111006010829/http://rms1.agsearch.agropedia.affrc.go.jp/contents/JASI/pdf/society/34-3054.pdf. Läst 4 december 2011.  Arkiverad 6 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111006010829/http://rms1.agsearch.agropedia.affrc.go.jp/contents/JASI/pdf/society/34-3054.pdf. Läst 4 december 2011. 
  8. ^ David Sadava, H. Craig Heller, David M. Hillis & May Berenbaum (2009). Life: The Science of Biology (9th). W. H. Freeman. sid. 683. ISBN 9781429219624. http://books.google.com/books?id=ANT8VB14oBUC&pg=PA683