Eldtornssläktet

I dagens värld har Eldtornssläktet blivit ett ämne av ökande intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. Oavsett om vi pratar om vikten av mental hälsa, den tekniska revolutionen, kvinnors egenmakt eller vilket annat ämne som helst, är Eldtornssläktet ett grundläggande element som har fått relevans inom livets alla sfärer. Från dess inverkan på politik och ekonomi, till dess inflytande på populärkulturen, är Eldtornssläktet en aspekt som vi inte kan bortse från. I den här artikeln kommer vi att utforska hur Eldtornssläktet har förändrat vårt sätt att tänka och agera, och hur dess närvaro fortsätter att forma vår värld på sätt som tidigare var otänkbara.

Eldtornssläktet
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
SläkteEldtornssläktet
Pyracantha
Vetenskapligt namn
§ Pyracantha
AuktorM.Roem.

Eldtornssläktet (Pyracantha) är ett växtsläkte med taggförsedda städsegröna stora buskar i familjen rosväxter. Eldtornarna kommer ursprungligen från sydöstra Europa och österut till sydöstra Asien. De är nära släkt med oxbär (Cotoneaster) men oxbären har inga taggar.

Eldtornssläktets arter kan bli mellan 4 och 6 meter höga. Samtliga sju arter har vita blommor och röda, orange eller gula bär. Buskarna blommar under senvår och tidig sommar och bären utvecklas under sensommaren och mognar sent på hösten. Bären kan ge magsmärtor och kräkningar men inte svåra förgiftningar.

Eldtornarna är omtyckta trädgårdsväxter.

Arter och ursprung

Bildgalleri

Källor

  1. ^ Sveriges lantbruksuniversitet 2012–. Pyracantha M. Roem. – Eldtornssläktet från Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD). Läst: 18 december 2014
  2. ^ ”Taxonomisk information – Släkte: Pyracantha – eldtornar”. Dyntaxa. SLU – Sveriges LantbruksUniversitet. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/1006577?changeRoot=True. Läst 18 december 2014. 
  3. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (7 mars 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17240706. Läst 26 maj 2014. 
  4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 60. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar