Fälttåget i Tunisien

Idag är Fälttåget i Tunisien ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av allmänheten. Vikten av Fälttåget i Tunisien har blivit allt viktigare inom den sociala, kulturella, akademiska och vetenskapliga sfären, vilket genererar debatter och reflektioner kring dess implikationer och återverkningar. Ur olika perspektiv och synsätt har olika aspekter relaterade till Fälttåget i Tunisien, dess ursprung, evolution och dess påverkan på det nuvarande samhället behandlats. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Fälttåget i Tunisien, utforska dess olika dimensioner och analysera dess relevans i det aktuella sammanhanget.

Fälttåget i Tunisien
Del av Fälttåget i Nordafrika under andra världskriget

Tyska och italienska krigsfångar efter den allierade erövringen av Tunis 12 maj 1943.
Ägde rum 17 november 1942 - 13 maj 1943
Plats Franska Tunisien
Resultat Avgörande allierad seger
Stridande
Storbritannien Storbritannien

USA USA
Fria franska styrkorna Fria Frankrike

Nya Zeeland Nya Zeeland

Nazityskland Tyskland
Kungariket Italien Italien
Befälhavare och ledare
USA Dwight D. Eisenhower
Storbritannien Harold Alexander
Storbritannien Kenneth Anderson
Storbritannien Bernard Montgomery
Nazityskland Albert Kesselring
Nazityskland Erwin Rommel
Nazityskland Hans-Jürgen von Arnim
Nazityskland Walther Nehring
Kungariket Italien Giovanni Messe
Förluster
76 020 förluster
849 flygplan
Omkring 300 000 förluster
Minst 1 045 flygplan förstörda
600+ flygplan erövrade

Fälttåget i Tunisien (även känt som slaget om Tunisien) var en serie av strider som ägde rum i Tunisien under fälttåget i Nordafrika i andra världskriget, mellan axelmakterna och de allierade styrkorna. De allierade bestod huvudsakligen av brittiska trupper, inklusive polska och grekiska kontingenter, med amerikanska och franska armékårer. Fälttåget började inledningsvis framgångsrikt för de tyska och italienska trupperna, men de allierades massiva förnödenheter och numeriska överlägsenhet ledde till Axelmakternas fullständiga nederlag. Över 230 000 tyska och italienska trupper togs som krigsfångar, däribland de flesta av Afrikakåren.

Referenser

Noter

  1. ^ Playfair, s.460
  2. ^ Atkinson, s. 536
  3. ^ Playfair, s. 179
  4. ^ Playfair, s. 186
  5. ^ Playfair, s. 189
  6. ^ Playfair, s. 278
  7. ^ Playfair, s. 284
  8. ^ Playfair, s. 355
  9. ^ Playfair, s. 401
  10. ^ Playfair, s. 460-461
  11. ^ Atkinson, s. 537

Litteratur

Externa länkar