Fornsaxiska

I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Fornsaxiska, som har väckt stort intresse i dagens samhälle på grund av dess relevans och genomslagskraft inom olika områden. Fornsaxiska är ett ämne som har genererat kontroverser och debatt, samt väckt intresse hos experter och specialister på området. Utefter dessa linjer kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Fornsaxiska, undersöka dess ursprung, evolution, implikationer och möjliga lösningar. Det råder ingen tvekan om att Fornsaxiska representerar ett ämne av stor betydelse i det aktuella sammanhanget, så det är viktigt att fördjupa dess förståelse och analys.

Fornsaxiska
Fornlågtyska
Sahsisk, Sahsisc
RegionEngland, nordvästra Tyskland, nordöstra Nederländerna, södra Danmark (norra Schleswig)
SpråkfamiljIndoeuropeiska
Latinska alfabetet
Språkkoder
ISO 639‐3osx
Området där Fornsaxiska talades är markerat med gult.

Fornsaxiska, även kallat fornlågtyska, är ett germanskt språk. Det är den äldsta formen av lågtyskan, och talades i Nordtyskland från de första århundradena efter Kristi födelse fram till 1100-talet av saxiska folkslag.

Under 400-talet invaderade och invandrade de germanska saxarna, tillsammans med besläktade folk som angler och jutar till de brittiska öarna, som till dess hade varit bebodda av kelter. Efter denna migration blev fornsaxiskan uppdelad i två grenar, fornengelska, även kallat anglosaxiska, som talades på de brittiska öarna, och lågtyska, som talades på kontinenten.

Språkprov

Ur Heliand:

Thô ward fon Rûmuburg rîkes mannes
bar alla thesa irminthiod Octaviânas
ban endi bodskepi obar thea is brêdon giwald
cuman fon them kêsure cuningo gihuilicun,
hêmsitteandiun sô wîdo sô is heritogon
obar al that landskepi liudio giweldun.
Hiet man that alla thea elilendiun man iro ôdil sôhtin,
helidos iro handmahal angegen iro hêrron bodon,
quâmi te them cnôsla gihue, thanan he cunneas was,
giboran fon them burgiun. That gibod ward gilêstid
obar thesa wîdon werold.

Litteratur

  • Galleé, Johan Hendrik, Altsächsische Grammatik (Halle 1910)
  • Hutterer, Claus Jürgen, Die germanischen Sprachen : ihre Geschichte in Grundzügen (Wiesbaden 1987) ISBN 3-922383-52-1
  • Krogh, Steffen, Die Stellung des Altsächsischen im Rahmen der germanischen Sprachen (Göttingen 1996), ISBN 3-525-20344-6
  • Rooth, Erik, Saxonica : Beiträge zur niedersächsischen Sprachgeschichte (Lund 1949)
  • Schlaug, Wilhelm, Studien zu den altsächsischen Personennamen des 11. und 12. Jahrhunderts (diss. Lund 1955)
  • Schlaug, Wilhelm, Die altsächsischen Personennamen vor dem Jahre 1000 (Lund 1962)