I dagens värld har Frankoprovensalska blivit ett återkommande och viktigt ämne i samhället. Oavsett om det beror på dess inverkan på det dagliga livet, dess historiska relevans eller dess inflytande på utvecklingen av ny teknik, är Frankoprovensalska ett ämne som fortsätter att generera intresse och debatt. Från urminnes tider till nutid har Frankoprovensalska varit föremål för studier och reflektion och genererat ett brett spektrum av åsikter och förhållningssätt. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv på Frankoprovensalska, analysera dess betydelse och påverkan den har haft i olika sammanhang. Genom en detaljerad och uttömmande analys kommer vi att försöka bättre förstå relevansen av Frankoprovensalska i dagens samhälle och i historien.
Frankoprovensalska | |
Arpitanska | |
patouès, arpetan | |
Talas i | Italien Frankrike Schweiz |
---|---|
Region | Aostadalen, Piemonte, Foggia, Franche-Comté, Savoie, Bresse, Bugey, Dombes, Beaujolais, Dauphiné, Lyonnais, Forez och Romandiet |
Antal talare | 140 000 (1998–2007), varav 70 000 i Frankrike (1971) |
Status | Hotat |
Språkfamilj | Indoeuropeiska
|
Latinska alfabetet | |
Officiell status | |
Officiellt språk i | Skyddad status i Italien och Aostadalen |
Språkkoder | |
ISO 639‐3 | frp |
SIL | FRA |
Frankoprovensalska (francoprovençalska; francoprovençal, arpitan), arpitanska, är ett regionalt galloromanskt språk som talas i Italien (Aostadalen, Piemonte), i Schweiz (kantonerna Fribourg, Valais, Vaud, Neuchâtel, Genève och Bern) och i Frankrike (Auvergne-Rhône-Alpes, Franche-Comté, Savojen och en liten del av Bourgogne).
Namnet frankoprovensalska kommer från att språket betraktats som ett slags mellanting mellan de nordliga galloromanska språken, langue d'oïl (franska) och de sydliga langue d'oc (occitanska, provensalska). Idag ses dock frankoprovensalskan inte som en blandning mellan franskan och occitanskan utan som en egen gren av de galloromanska språken. Därför lanserades den alternativa benämningen arpitanska (efter ett lokalt ord med betydelsen bergsbo – jämför Alperna) i början av 1970-talet.
Språket har aldrig använts som administrativt språk i någon stat (den chansen missades när Savojen valde franska) och har heller aldrig utvecklat någon litterär tradition. I Romandiet i Schweiz har det med tiden trängts undan av franskan, liksom i Frankrike. Starkast ställning har språket idag i Aostadalen på den italienska sidan av Alperna. Denna isolerade alpregion låg bortom de italienska kulturområdena, samtidigt som den inte påverkades av språkcentraliseringen kring franskan i Frankrike. Motsvarande centralisering kring ett nationalspråk kom i Italien långt senare, delvis på grund av att nationen föddes först efter mitten av 1800-talet.
|