I dagens artikel ska vi fördjupa oss i ämnet Frankrikes utomeuropeiska områden, utforska dess olika aspekter och dess inverkan på dagens samhälle. Från dess ursprung till dess relevans idag har Frankrikes utomeuropeiska områden varit ett ämne av intresse för både experter och hobbyister. Vi kommer att analysera dess kulturella, politiska och sociala implikationer, såväl som dess utveckling över tid. Dessutom kommer vi att undersöka hur Frankrikes utomeuropeiska områden har påverkat olika aspekter av vardagen, från mode till teknik. Utan tvekan är Frankrikes utomeuropeiska områden ett ämne som förtjänar särskild uppmärksamhet och i den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i dess fascinerande värld.
Frankrikes utomeuropeiska områden (fr. France d'outre-mer) utgörs av de utomeuropeiska territorier som är de återstående resterna av det tidigare franska kolonialimperiet. Idag är det dock bara Nya Kaledonien som finns kvar på FN:s avkoloniseringskommittés lista över avhängiga territorier. Övriga områden har fått sin folkrättsliga status fastställd i demokratiska processer, men i Nya Kaledonien är processen av olika skäl ännu oavslutad.
Med den fjärde republikens nya författning 1946 gjordes fyra kolonier till utomeuropeiska departement (franska département d'outre-mer). Dessa är likställda med övriga departement i Frankrike och således integrerade delar av den franska staten (jämför Hawaii och Alaska inom USA). 1974 fick de även status som utomeuropeiska regioner (regions d'outre-mer). Därefter har den lokala autonomin utökats vid ytterligare fyra tidpunkter: vid den allmänna regionaliseringsreformen 1982 samt 2000, 2003 och 2007. Inom Europeiska unionen (EU) har de utomeuropeiska departementen statusen som yttersta randområden (outermost regions, OMR), vilket innebär att de tillhör EU.
Som region i egentliga Frankrike (France métropolitaine) intar ön Korsika i Medelhavet en särställning. Vid regionreformen 1982 fick ön större ekonomiska befogenheter än övriga regioner. 1991 fick Korsika särskild status som territoriellt förvaltningsområde (collectivité territoriale, se nedan) med en egen parlamentarisk församling och eget exekutivråd. Eftersom man trots detta inte fick någon egen lagstiftande makt, blev Korsika ingen regelrätt autonom region. 2001 blev det möjligt att lära ut korsikanska i skolan, en unik ställning för ett minoritetsspråk i Frankrike. 2003 avvisades ett förslag om ytterligare autonomi i en lokal folkomröstning.
Vid en grundlagsrevision 2003 gjordes utomeuropeiska förvaltningsområden (collectivités d'outre-mer) till enhetlig standard för alla bebodda territorier som inte var utomeuropeiska departement och regioner. Dessa styrs ungefär som övriga departement, men utan att vara införlivade med republiken Frankrike. De är alltså fortsatt avhängiga territorier, men på folkrättsligt legitim grund.
De utomeuropeiska förvaltningsområdena står utanför EU, klassificerade som utomeuropeiska länder och territorier. Invånarna är franska medborgare och därmed även EU-medborgare enligt Romfördraget, och deltar i både franska val och EU-val. Flertalet använder euro utom Franska Polynesien, Nya Kaledonien och Wallis- och Futunaöarna som har en valutaunion med CFP-franc som gemensam valuta.
Saint-Barthélemy och den franska delen av grannön Saint Martin, utgjorde sedan 1963 ett gemensamt arrondissement i Guadeloupe. Efter en folkomröstning 2003, omvandlades de till utomeuropeiska förvaltningsområden 2007, och är således inte längre införlivat utan avhängigt franskt territorium.
Då Nya Kaledoniens status fortfarande var olöst vid förvaltningsreformen 2003, blev territoriet tills vidare ett s.k. förvaltningsområde sui generis (collectivité sui generis). Ställningen i förhållande till Frankrike och EU är identisk med den för de utomeuropeiska förvaltningsområdena.
Efter 2003 är det endast obebodda områden som har kvar statusen som utomeuropeiskt territorium.
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2014-12) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
|