Hangul
I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Hangul, som har skapat stort intresse och debatt bland både specialister och fans. Under lång tid har Hangul varit föremål för studier och forskning inom olika områden, och är ett ämne som överskrider geografiska och kulturella barriärer. Genom historien har Hangul spelat en avgörande roll i många människors liv och påverkat allt från individuella beslut till stora världshändelser. Genom denna analys kommer vi att försöka förstå vilken betydelse och inverkan som Hangul har haft på vårt samhälle, samt utforska nya perspektiv och tillvägagångssätt som gör att vi kan fördjupa oss i dess innebörd och relevans idag.
| ||||||||||||
| ||||||||||||
Hangul (i Sydkorea) eller chosŏn'gŭl (i Nordkorea) alternativt urigul (både i Nord- och Sydkorea) är ett alfabetiskt (fonematiskt) skriftsystem som används för att skriva koreanska. Mellan 2009 och 2012 gjordes också försök att göra det till den officiella skriften för det lilla indonesiska språket Cia-Cia. Det utmärker sig genom att grafemens utseende till stor del motiverats av fonetisk särdragsanalys.
Hangul används för att skriva koreanska i både Nordkorea och Sydkorea, men i vissa sammanhang kompletteras det i Sydkorea fortfarande med hanja, det vill säga inlånade kinesiska tecken. I Nordkorea skrivs koreanska enbart med hangul.
Hangul består av 24 tecken, varav 14 är konsonanter och 10 är vokaler.
Historia
Koreanska skrevs ursprungligen helt med kinesiska tecken. Hangul kungjordes på 1400-talet av Sejong den store, den fjärde kungen av Joseon. Det fanns behov av ett sådant system för att öka läskunnigheten av kinesiska tecken med hjälp av dessa tecken som uttalsangivelser. Just detta syfte gav skriften den pejorativa termen onmun (vulgär skrift) av de Silhak-lärda som satt kvar in på 1900-talet då det moderna namnen hangul myntades av fonetikern Chu Sigyong
Från början skrevs hangul, likt kinesiska, i vertikala rader uppifrån och ner, från höger till vänster. Kalligrafer skriver fortfarande på detta sätt ibland men för praktiska ändamål skrivs hangul nu horisontellt från vänster till höger. Bokstäverna samlas ihop i stavelser, som maximalt består av en inledande konsonant, en vokal(kombination) och en avslutande konsonant. Om ingen konsonant finns före vokalen används ett stumt konsonanttecken.
Transkribering
Vid transkribering av koreanska används flera olika system. I Nordkorea används officiellt McCune-Reischauersystemet och i Sydkorea används sedan 2002 officiellt reviderade romaniseringen.
Vokaler
Följande 21 vokaler finns i skriften:
- 10 enkla vokaler, 5 lodräta ㅏㅓㅣㅑㅕ och 5 vågräta ㅗㅜㅡㅛㅠ
- 11 diftonger: 4 lodräta ㅐㅒㅔㅖ och 7 våg- och lodräta ㅘㅙㅚㅝㅞㅟㅢ
Transkription:
| ㅏ | ㅓ | ㅣ | ㅑ | ㅕ | ㅗ | ㅜ | ㅡ | ㅛ | ㅠ | ㅐ | ㅒ | ㅔ | ㅖ | ㅘ | ㅙ | ㅚ | ㅝ | ㅞ | ㅟ | ㅢ |
| a | eo | i | ya | yeo | o | u | eu | yo | yu | ae | yae | e | ye | wa | wae | oe | wo | we | wi | ui |
De med dubbla små streck har som synes ett extra y före.
Konsonanter
- 14 enkla konsonanter: ㄱㄴㄷㄹㅁㅂㅅㅇㅈㅊㅋㅌㅍㅎ
- 5 dubbelskrivna konsonanter: ㄲㄸㅃㅆㅉ
- 11 konsonantpar: ㄳㄵㄶㄺㄻㄼㄽㄾㄿㅀㅄ
Transkription:
| ㄱ | ㄴ | ㄷ | ㄹ | ㅁ | ㅂ | ㅅ | ㅇ | ㅈ | ㅊ | ㅋ | ㅌ | ㅍ | ㅎ | |
| g/k | n | d | l/r | m | b | s | ng* | j | ch | k | t | p | h |
* ㅇ är stumt och utelämnas i transkriptionen om det står först i stavelsen.
Stavelseblock
Tecknen skrivs ihop i stavelser som består av en vokal och ett till fyra konsonanttecken.
- Man använder alltid ett startkonsonanttecken, det stumma ㅇ, något av de 13 andra enkla konsonanterna eller de 5 dubbelskrivna.
- Det finns också alltid ett vokaltecken per stavelse, som det alltså finns 21 st av.
- Man har noll till två slutkonsonanttecken, antingen inget, eller något av de 14 enkla konsonanter (där ㅇinte är stumt utan betecknar ng-ljud), eller 2 konsonanter, något av de 11 par som finns definierade, eller också ㄲ eller ㅆ.
Dessa tre element kombineras till en stavelse, olika beroende på vilken vokal det är och om det är någon slutkonsonant.
Om det inte är någon slutkonsonant, någon av följande:
|
|
| |||||||||
|
Lodrät vokal |
Vågrät vokal |
Diftongvokal |
Om det är en slutkonsonant eller två, någon av följande:
|
|
| ||||||||||||||
|
Lodrät vokal |
Vågrät vokal |
Diftongvokal | ||||||||||||||
Exempel:
| Seoul 서울 | Hangul 한글 | Pyongyang 평양 | ||||||||||||||||||
| ㅅ | ㅓ | ㅇ | ㅜ | ㄹ | ㅎ | ㅏ | ㄴ | ㄱ | ㅡ | ㄹ | ㅍ | ㅕ | ㅇ | ㅇ | ㅑ | ㅇ | ||||
| s | eo | - | u | l | h | a | n | g | eu | l | p | yeo | ng | ya | ng | |||||
Se även
Källhänvisningar
- ^ Rosén, Staffan. ”Koreanska”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/koreanska. Läst 23 januari 2017.
- ^ ”Hangul”. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Hangul-Korean-alphabet. Läst 23 januari 2017.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hangul.- Koreanska Webbplats
|