I dagens värld har Harold Bloom tagit en grundläggande roll i samhället. Oavsett om det är ett diskussionsämne, som huvudperson i en viktig händelse eller som en representativ figur inom ett specifikt område, har Harold Bloom fångat uppmärksamheten hos människor runt om i världen. Från dess inverkan på populärkulturen till dess inflytande på politiken har Harold Bloom visat sig vara ett relevant ämne som förtjänar att analyseras och diskuteras. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i världen av Harold Bloom och utforska dess betydelse och inverkan på olika aspekter av det dagliga livet.
Harold Bloom | |
Född | 11 juli 1930 Bronx, New York, USA |
---|---|
Död | 14 oktober 2019 (89 år) New Haven, Connecticut, USA |
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | Yale University Cornell University Bronx High School of Science Pembroke College |
Sysselsättning | Litteraturhistoriker, journalist, litteraturteoretiker, litteraturkritiker, författare, professor, universitetslärare |
Arbetsgivare | New York University Yale University |
Barn | 3 |
Utmärkelser | |
John Addison Porter Prize (1956) Guggenheimstipendiet (1962) Kataloniens internationella pris (2002) MacArthur Fellows Program Sterling Professor | |
Webbplats | länk |
Redigera Wikidata |
Harold Bloom, född 11 juli 1930 i Bronx i New York, död 14 oktober 2019 i New Haven i Connecticut, var en amerikansk litteraturvetare som ofta brukar anses som den mest populäre amerikanske litteraturvetaren. Bloom var känd för att han tog 1800-talets engelskspråkiga romantiska poesi i försvar när den inte stod högt i kurs. Bloom förespråkade en rent estetisk bedömning av litteratur i motsats till mer ideologiinriktade trender inom litteraturvetenskapen.
En välkänd studie av Bloom är The anxiety of influence, där han beskriver varje författares strävan att befria sig från föregångarnas inflytande som ett grundläggande drag i litteraturens utveckling. Denna strävan mot originalitet och självständighet från litterära förebilder sker genom något Bloom kallar "felläsningens" strategi; först när den potentiella förebilden radikalt har omtolkats av den senare författaren uppstår förutsättningar för nytt skapande. Bloom ser denna originalitetssträvan hos den senare författaren som en litterär motsvarighet till Oidipuskomplexet. Den västerländska kanon har kallats hans magnum opus.
|