Heidrun
I nästa artikel ska vi fördjupa oss i Heidrun, ett ämne som har väckt stort intresse de senaste åren. Det är en fråga som berör människor i alla åldrar och i olika delar av världen och genererar en betydande inverkan på dagens samhälle. Utefter dessa linjer kommer vi att undersöka de olika aspekterna relaterade till Heidrun, inklusive dess historia, dess inflytande på populärkulturen, dess implikationer i vardagen och möjliga lösningar eller tillvägagångssätt för att ta itu med denna fråga. Dessutom kommer vi att utforska åsikterna från experter och personer som är involverade i Heidrun, för att få en mer fullständig och tillförlitlig förståelse av dess betydelse och relevans idag.
Heidrun (norröna: Heiðrún) är i nordisk mytologi en get som står på Valhalls tak och betar barr från trädet Lärad, vilket brukar tolkas som identiskt med världsträdet Yggdrasil.
Ur Heidruns juver rinner så mycket mjöd att det varje dag fyller ett kar så stort att alla de stupade hjältarna (enhärjarna) kan dricka sig otörstiga.
Källtexterna
Grímnismál och Snorres Edda
Huvudkällan är Grímnismál, strof 25:
|
På denna strof har Snorre Sturlasson gjort en prosaparafras i Gylfaginning, kapitel 39:
Att geten sägs äta barr tyder kanske på att Snorre har tänkt sig världsträdet som en idegran. Uttrycket förekommer också i Gylfaginning 16, där det om de fyra hjortarna sägs att de ”betar barr” i Yggdrasils grenverk. Å andra sidan är bíta barr en allittererande formel som kanske inte skall tolkas bokstavligt.
Hyndluljóð
Namnet Heidrun förekommer också i dialogdikten Hyndluljóð, stroferna 47–48. Dikten avslutas med ett praktgräl mellan Hyndla och Freja, där Freja beskylls för samma osedliga leverne som ”Heidrun” som ränner med bockar om nätterna. Båda strofernas avslutande halvstrofer är identiska, varför strof 48 kan räcka som exempel:
|
|
Förmodligen står ”Heidrun” här endast som heiti för en pilsk get i allmänhet. Namnet Heidrun finns också bland tulornas bock- och getheiten.
Namnet
Med utgångspunkt i ord som heiðvanr och Heiðdraupnir föreslog religionshistorikern Jan de Vries i Altgermanische Religionsgeschichte (Berlin 1956–57) att heiðr kan ha varit en rituell term för offermjödet i den religiösa kulten. John Lindow skriver dock att etymologin för namnet Heiðrún är okänd och Rudolf Simek anser namnets innebörd vara dunkel. Förledet heiðr kan betyda ”klar, ljus” (syftande på mjöd?), men om efterledet -rún har något med ”runa” att göra är ovisst.
Kommentarer
- ^ Det kan också nämnas att gudanamnet Od i dessa strofer är en emendation, som har ifrågasatts.
Källor
- ^ Översättning: Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957.
- ^ Översättning: Karl G. Johansson och Mats Malm, Snorres Edda, Klassikerförlaget 1999, sid 64. ISBN 91-7102-449-2
- ^ En fjórir hirtir renna í limum asksins ok bíta barr Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. Gylfaginning 16
- ^ Se fotnot 20, sid 268, i Snorres Edda, översatt av Karl G. Johansson och Mats Malm, Klassikerförlaget 1999. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Översättning: Åke Ohlmarks, Eddasångerna, Zindermans förlag 1965.
- ^ De gamle Eddadigte, udgivne og tolkede af Finnur Jónsson, 1932, sid 145, not 12.
- ^ ”Hafrs heiti, strof 2”. https://skaldic.abdn.ac.uk/db.php?id=3212&if=default&table=text. Läst 6 juni 2016.
- ^ Britt-Mari Näsström, ”Freyja – a goddess with many names”, i Sandra Billington och Miranda Green (red), The Concept of the Goddess, 1996, sid 69. ISBN 0-203-45638-6
- ^ Vǫluspá 27; om Yggdrasil: ”van vid den höga klara luften”.
- ^ John Lindow, Norse Mythology: A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press 2001, sid 167. ISBN 978-0-19-515382-8
- ^ ”the meaning of the word is obscure”. Rudolf Simek, Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer, 2007, sid 135. ISBN 978-0-85991-513-7
- Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 47. Libris 7236542. ISBN 9129593956
