Idag vill vi prata om Hipólito Yrigoyen. Det är ett ämne som har väckt stort intresse den senaste tiden och som det har pratats mycket om inom olika områden. Hipólito Yrigoyen är ett ämne som har väckt många människors nyfikenhet, eftersom det har stor relevans idag. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i olika aspekter relaterade till Hipólito Yrigoyen, från dess ursprung till dess möjliga konsekvenser i framtiden. Dessutom kommer vi att utforska olika perspektiv och åsikter i frågan, i syfte att erbjuda en bred och komplett vision av detta ämne. Utan tvekan är Hipólito Yrigoyen ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och genom denna artikel hoppas vi kunna ge användbar och intressant information för alla som vill lära sig mer om detta fascinerande ämne.
Hipólito Yrigoyen | |
Tid i befattningen 12 oktober 1928–6 september 1930 | |
Företrädare | Marcelo Torcuato de Alvear |
---|---|
Efterträdare | José Félix Uriburu |
Tid i befattningen 12 oktober 1916–11 oktober 1922 | |
Företrädare | Victorino de la Plaza |
Efterträdare | Marcelo Torcuato de Alvear |
Född | Juan Hipólito del Sagrado Corazón de Jesús Yrigoyen 12 juli 1852 Buenos Aires, Argentina |
Död | 3 juli 1933 (80 år) Buenos Aires, Argentina |
Gravplats | Cementerio de La Recoleta |
Nationalitet | Argentinsk |
Politiskt parti | Radikala medborgarunionen |
Yrke | Jurist |
Namnteckning |
Juan Hipólito del Sagrado Corazón de Jesús Yrigoyen, född 12 juli 1852 i Buenos Aires, död 3 juli 1933 där, var en argentinsk politiker. Han var Argentinas president under två sejourer, 1916–1922 och 1928–1930.
Yrigoyen studerade juridik och utbildade sig till advokat. Han blev 1872 kapten vid nationalgardet och var 1881–1905 lärare vid en flickskola, men ägnade sig från slutet av 1870-talet huvudsakligen åt politik.
År 1880 valdes han in i kongressen. Den radikale Yrigoyen gjorde en betydande insats för allmän rösträtt och blev vid det radikala partiets UCR:s seger 1916 vald till president för tiden 1916–1922, då en reformperiod började. Yrigoyen, som höll Argentina utanför första världskriget, hade en stark ställning och sökte dominera även under sin efterträdare Marcelo Torcuato de Alvear, vilket ledde till en brytning dememellan. 1928 blev Yrigoyen på nytt vald till president, men levde högt på den prestige han tidigare förvärvat och missbrukade nu sin ställning. Gunstlingssystem florerade, statens finanser råkade i oordning, valutan sjönk och det fria ordet tystnade.
En officersjunta, ledd av general José Félix Uriburu, gjorde 1930 uppror, och trupper ryckte in i Buenos Aires, vars befolkning anslöt sig till upproret. Yrigoyen försökte fly men greps och deporterades till ön Martín García.
|