Jindynastin (1115–1234)
I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Jindynastin (1115–1234) på ett uttömmande och detaljerat sätt. Jindynastin (1115–1234) är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet de senaste åren, och dess betydelse och inverkan på samhället är obestridlig. I den här artikeln kommer vi att analysera olika aspekter relaterade till Jindynastin (1115–1234), från dess ursprung och utveckling till dess implikationer idag. Dessutom kommer vi att utforska olika åsikter och perspektiv på Jindynastin (1115–1234), i syfte att erbjuda våra läsare en bred och komplett vision av detta mycket relevanta ämne. Utan tvekan är Jindynastin (1115–1234) ett ämne som förtjänar en närmare granskning, och vi hoppas att den här artikeln fungerar som en informativ och upplysande guide för alla som är intresserade av att lära sig mer om Jindynastin (1115–1234).
| Jindynastin | ||||
 Amba-an Ancu-un (Jurchen)大金 Dà Jīn (Kinesiska) | ||||
| ||||
 | ||||
| Huvudstad | Zhongdu, m.fl. | |||
| Språk | Kinesiska, jurchen, khitanska | |||
| Religion | Buddhism, konfucianism | |||
| Statsskick | Khanat | |||
| Bildades | 1115 | |||
| – bildades ur | Liaodynastin | |||
| Upphörde | 1234 | |||
| – upphörde genom | Erövring | |||
| – uppgick i | Mongolväldet | |||
Jindynastin (大金) var ett rike grundat och lett av det tungusiska jurchen-folket i Manchuriet i det som idag är nordöstra Kina, 1115-1234. 1127 erövrade Jindynastin hela norra Kina från Songdynastin, vilken då tvingades att fly till södra Kina och upprätta en ny huvudstad i Hangzhou.
Jindynastin var en föregångare till Qingdynastin, som grundades 1616 och inledde sin erövring av hela Kina 1644.
Dynastins grundande
Jurchen-folket har sitt urhem kring floden Sunggari och den östra delen av den manchuiska platån. Till skillnad från andra folk i regionen var de inte nomader utan ägnade sig åt jakt och jordbruk, men de delade många kulturella särdrag med sina nomadiska grannfolk.
I mitten av 1000-talet enades de fem jurchen-stammarna Aolimi (奥里米), Punuli (蒲努里), Tieli (铁骊), Yuelidu (越里笃) och Puali (剖阿里) till de Fem nationerna (五国部). Dynastin grundades ur de Fem nationerna när jurchen-hövdingen Wanyan Aguda år 1115 bröt sin trohet gentemot Liaodynastin efter det att han vunnit ett slag mot Liao-styrkor föregående år.
Dynastins namn betyder "Stora guld" både på jurchen-språket och på kinesiska. Namnet härledas till Anchuhu-floden (kinesiska: 阿什河?, pinyin: Āshíhé), som rann igenom Agudas hemtrakter i nuvarande Heilongjiang-provinsen och vars namn betyder "guld-floden" på jurchen-språket.
År 1120 ingick han en allians mot Liao med den kinesiska Songdynastin och samma år plundrade hans trupper Liaorikets huvudstad Shangjing och vanhelgade dess kejserliga mausoleer. Kring 1122 hade Aguda erövrat alla Liaorikets huvudstäder och följande år hjälpte Jindynastin Songdynastin att återerövra territorier från Liao i norra Kina som Songdynastin gjorde anspråk på. Två år senare infångades den sista Liao-kejsaren och khitanerna flydde västerut för att grunda Kara Khitai-khanatet.
Alliansen blev dock kortvarig och Jinriket bröt snart med Song på grund av meningsskiljaktigheter beträffandeåterstoden av de territorier Song gjorde anspråk på. År 1127 erövrade Jin hela Nordkina från Song, intog dess huvudstad Bianliang och tillfångatog kejsar Song Qinzong, vilket tvingade Song-hovet att fly till Hangzhou där man återupprättade dynastin i Sydkina. För att styra det erövrade landområdet söder om Gula floden etablerades 1127 den mycket kortlivade Chudynastin, som styrdes av den avhoppade kinesen Zhang Bangchang.
Jindynastin tog efter Liaodynastins bruk att upprätthålla flera huvudstäder och de viktigaste blev:
- Den centrala huvudstaden (Zhongdu 中都), i nuvarande Peking.
- Den högsta huvudstaden (Shangjing 上京), i nuvarande Acheng.
- Den östra huvudstaden (Dongjing 東京), i nuvarande Liaoyang.
- Den västra huvudstaden (Xijing 西京), i nuvarande Datong.
- Den norra huvudstaden (Beijing 北京, i nuvarande Ningcheng.
- Den södra huvudstaden (Nanjing 南京), i nuvarande Kaifeng.
Dynastins fall och efterspel
|
|---|
| Kinas historia – tidsaxel |
| Förhistorisk tid |
| Xiadynastin 2070–1600 f.Kr. |
| Shangdynastin 1600–1046 f.Kr. |
| Zhoudynastin 1046–256 f.Kr. |
| Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr. |
| Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr. |
| Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr. |
| De stridande staterna 403–221 f.Kr. |
| Qindynastin 221 f.Kr.–206 f.Kr. |
| Västra Handynastin 206 f.Kr.–24 e.Kr. |
| Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr. |
| Östra Handynastin 25–220 |
| De tre kungadömena 220–280 |
| Jindynastin 265–420 |
| De sexton kungadömena 304–439 |
| De sydliga och nordliga dynastierna 420–589 |
| Suidynastin 581–618 |
| Tangdynastin 618–907 |
| Wu Zhaos interregnum (Zhoudynastin) 690–705 |
| De fem dynastierna och De tio rikena 902–979 |
| Songdynastin 960–1279 |
| Liaodynastin 907–1125 |
| Jindynastin 1115–1234 |
| Västra Xia 1038–1227 |
| Yuandynastin 1271–1368 |
| Mingdynastin 1368–1644 |
| Shundynastin 1644–1645 |
| Qingdynastin 1644–1911 |
| Republiken Kina 1912–1949 |
| Folkrepubliken Kina 1949– |
| Republiken Kina (Taiwan) 1949– |
En konsekvens av att Jindynastin erövrade Nordkina från Songdynastin var att några få miljoner jurchen härskade över uppskattningsvis 20 miljoner hankineser, vilket gjorde eftergifter till befolkningsmajoriteten oundvikliga och det blev svårare för jurchen-folket att bibehålla sin etniska identitet.
1215 erövrade Djingis khan huvudstaden (dagens Peking) och 1234 besegrades Jindynastin av mongolernas storkhan Ögedei och rikets territorier införlivades sedan med den mongoliska Yuandynastins, som utropades 1279 av Khubilai khan.
Jindynastin fick ett efterspel när Nurhaci förenade ett grupp jurchen-stammar i slutet på 1500-talet och utropade den senare Jindynastin 1616 i Manchuriet. När han döpte sin klan till Aisin Gioro ("gyllene Gioro") var detta också ett sätt att knyta till Jindynastin. Den senare Jindynastin bytte namn till Qingdynastin 1636 och erövrade det egentliga Kina 1644.
Kejsare av Jindynastin (1125–1234)
| Tempelnamn 廟號 miàohào |
Postumt namn 諡號 shìhào |
Födelsenamn 姓名 xìngmíng |
Regerings- år |
Regeringsperiod 年號 niánhào |
|---|---|---|---|---|
| Konvension: Jin + tempelnamn eller posthumt namn | ||||
| Tàizǔ 太祖 |
(1) | Wányán Āgǔdǎ 完顏阿骨打 eller Wányán Min 完顏旻 |
1115–1123 |
Shōuguó (收國, 1115–1116) |
| Tàizōng 太宗 |
(1) | Wányán Wúqǐmǎi 完顏吳乞買 eller Wányán Shèng 完顏晟 |
1123–1135 | Tiānhuì (天會, 1123–1135) |
| Xīzōng 熙宗 |
(1) | Wányán Hélá 完顏合剌 eller Wányán Dǎn 完顏亶 |
1135–1149 |
Tiānhuì (天會, 1135–1138) |
| (2) | Hǎilíngwáng 海陵王 |
Wányán Dígǔnǎi 完顏迪古乃 eller Wányán Liàng 完顏亮 |
1149–1161 |
Tiāndé (天德, 1149–1153) |
| Shìzōng 世宗 |
(1) | Wányán Wūlù 完顏烏祿 eller Wányán Yōng 完顏雍 |
1161–1189 | Dàdìng (大定, 1161–1189) |
| Zhāngzōng 章宗 |
(1) | Wányán Jǐng 完顏璟 |
1189–1208 | Míngchāng (明昌, 1190–1196) Chéng'ān (承安, 1196–1200) |
| (2) | Wèishàowáng 衛紹王 or Wèiwáng 衛王 |
Wányán Yǒngjì 完顏永濟 |
1208–1213 | Dà'ān 大安 1209-1212 Chóngqìng |
| Xuānzōng 宣宗 |
(1) | Wányán Xún 完顏珣 |
1213–1224 | Zhēnyòu 貞祐 1213-1217 Xīngdìng |
| Āizōng 哀宗 |
(1) | Wányán Shǒuxù 完顏守緒 |
1224–1234 | Zhèngdà 正大 1224-1232 Kāixīng |
| (2) |
Mòdì 末帝 |
Wányán Chénglín 完顏承麟 |
1234 | (2) |
(1) Ganska långt används inte för att syfta på denne kejsaren.
(2) Fanns inte.
Referenser
Noter
- ^ ”Chinese History - Jin Empire Geography” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Song/jinn-map.html. Läst 28 oktober 2016.
- ^ ”Origin of the Jin Dynasty” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Song/jinn-event.html. Läst 16 augusti 2016.
- ^ Mote, F.W. (2003). ”The "Wild Jurchens" Erupt into History” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 197–198. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PA198&dq=Great%20Chu%20dynasty%201127%20Zhang%20Bangchang&hl=sv&pg=PA198#v=onepage&q&f=false
Tryckta källor
- Mote, F.W. (2003) (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. ISBN 0674012127. http://www.amazon.com/Imperial-China-900-1800-F-Mote/dp/0674012127
- Wilkinson, Endymion Porter. (2012) (på engelska). Chinese history: a new manual. Harvard-Yenching Institue monograph series ; 84 (.). Cambridge, MA: Harvard University Asia Center. Libris 13753255. ISBN 978-0-674-06715-8
- Wittfogel, Karl August; Fêng Chia-shêng (1949) (på engelska). History of Chinese society: Liao (907-1125). Transactions of the American Philosophical Society, 0065-9746 ; N.S., 36. Philadelphia: American Philosophical society. Libris 532634