Karl Marx

Numera är Karl Marx ett ämne som har fått relevans inom olika områden. Från politik till teknik, kultur och ekonomi har Karl Marx blivit ett centralt diskussions- och debattämne. Dess genomslag sträcker sig från vardagliga aspekter till storskaliga frågor, vilket skapar stort intresse från samhället i stort. I den här artikeln kommer vi att analysera olika aspekter relaterade till Karl Marx, i syfte att få en heltäckande och uppdaterad vision av dess betydelse idag.

Uppslagsordet ”Marx” leder hit. För andra betydelser, se Marx (olika betydelser).
Karl Marx
Karl Marx fotograferad 1875 av John Mayall.
Född5 maj 1818
Trier, Rhenprovinsen, Kungariket Preussen, Tyska förbundet
Död14 mars 1883 (64 år)
London, England, Storbritannien
BegravningsplatsHighgate Cemetery
NationalitetPreussisk, statslös efter 1845
Alma materBonns universitet (Juridikstudier)

Humboldt-Universität zu Berlin Jenas universitet

Doktor i klassiska studier
Yrke/uppdragAntropolog
Filosof
Sociolog
Samhällsvetare
Journalist
Känd förAv många ansedd som marxismens skapare.
Noterbara verkKapitalet, Kommunistiska manifestet (med Engels)
MakaJenny von Westphalen
(g. 1843–1881)
UtmärkelserFellow of the Royal Society of Arts
Namnteckning

Karl Marx (tyska: ), född 5 maj 1818 i Trier i Preussen i nuvarande Tyskland, död 14 mars 1883 i London i Storbritannien, var en filosof, journalist, historiker, samhällsvetare, ekonomikritiker, arbetskritiker och humanist. Marx betraktas ofta som en klassisk teoretiker inom sociologin. Delar av Marx och Friedrich Engels teorier gav upphov till den politiska teori som kom att kallas marxism.

Marx mest kända verk är pamfletten Det kommunistiska manifestet från 1848 och hans ekonomikritiska magnum opus, Kapitalet. Marx tänkande har varit inflytelserikt, även långt utanför arbetarrörelsen. Marx är kontroversiell och det händer att han bland annat citeras felaktigt. Marx har även beskrivits som en av världens mest inflytelserika tänkare.

Biografi

Marx födelseplats, idag Brückenstraße 10, i Trier. Familjen hade två rum på bottenplan och tre på första våningen. Huset köptes av SPD 1928, det är idag Karl-Marx huset.
Några porträtt av Karl Marx som ung har inte varit kända. På en litografi över Trierstudenter framför värdshuset Vita hästen förekommer i bakgrunden en student som 1890 kom att identifieras som Karl Marx. Identifieringen har setts som osäker, men som bilden väl stämmer med hur Karl Marx bör ha sett ut har den använts i litteraturen som föreställande Marx. Med utgångspunkt från denna bild skapade Hellmut Bach 1953 och I. Grinshtein 1963 ungdomsporträtt, som har blivit mycket spridda.

Barndom, uppväxt, familj och släkt

Karl Marx föddes den 5 maj 1818 som son till Heinrich Marx (1777–1838) och Henriette Pressburg (1788–1863). Han föddes vid Brückengaße 664 i Trier i Preussen som det tredje barnet i en familj av judiskt ursprung. Hans morfar var en nederländsk rabbin, och hans fars släkt hade varit rabbiner i Trier sedan 1723. Marx far hörde till en känd lärd rabbinsläkt utan att vara praktiserande jude. 1817, strax innan Marx föddes, valde han dock att konvertera till luthersk protestantism för att få behålla sitt arbete som advokat. Därför fick Marx ingen direkt judisk uppfostran, utan växte upp med upplysningens idéer och fick en klassisk utbildning, både hemma och i skolan. Marx far hade god kännedom om såväl som litteratur från bland annat Locke, Leibniz, Lessing, Rousseau, Voltaire och Paine i sitt bibliotek. Litet är dock känt om Marx barndom.

Marx var det tredje barnet i en syskonskara på nio barn, men han blev den äldste sonen när hans bror Mortiz dog 1819. Marx undervisades privat av sin far till tolv års ålder. Han började på en skola i Trier, vars rektor Hugo Wyttenbach var vän till Marx far. Rektorn förde sig med ett försiktigt upplysningstänkande och anställde många liberala humanister som lärare. Wyttenbach orsakade därmed mycket ilska inom det lokala konservativa styret. Till följd av detta gjorde polisen en razzia på skolan 1832 och upptäckte litteratur som ansågs förorda liberalism. Detta ansågs av myndigheterna vara uppvigling. Myndigheterna implementerade reformer och ersatte flera personer som tidigare arbetat på skolan under Marx studietid.

Här fick Marx sin skolbildning i latin, franska och grekiska.[bättre källa behövs] Senare i sitt liv lärde sig han också italienska, ryska, nederländska, spanska och engelska (men han förlorade inte sin kraftiga tyska brytning).[bättre källa behövs][bättre källa behövs]

Sin hustru och sitt livs kärlek, Jenny von Westphalen (1814–1881), hade Marx lärt känna under sin tid vid gymnasiet i Trier. De förlovade sig i hemlighet 1836 och gifte sig senare trots båda familjernas motstånd. Tillsammans fick de sex barn, varav tre skulle uppnå vuxen ålder: döttrarna Jenny Caroline (gift Longuet; 1844–1883), Jenny Laura (gift med Paul Lafargue; 1846–1911) och Jenny Julia Eleanor (gift Aveling; 1855–1898). Det har sedan 1962 upprepade gånger, bland annat i Dagens Nyheter, hävdats att Marx också var far till en son vid namn Freddy, som resultat av en kärleksaffär med sin hushållerska, Helene Damuth. Enligt forskaren Terrell Carver finns dock ingen grund för att tro något sådant baserat på det tillgängliga materialet, utan snarare tvärtom var Marx en förhållandevis traditionell och hängiven make och far.

Marx och Engels vid Rheinische Zeitungs redaktion, målning av E. Capiro 1895.
Första upplagan av Kommunistiska manifestet 1848.

Unghegelianerna och studentåren i Bonn och Berlin

År 1835 avlade Marx studentexamen och flyttade till Bonn för att läsa juridik. Det hela fick en start som skulle komma att vara typisk för denna period i Marx liv; när Marx anlände till Bonn skrev han inte till sin far på de första tre veckorna, varpå hans far anklagade honom för oändlig lathet. Marx tog inte studierna på något större allvar och tillbringande mycket tid på krogen och blev häktad för störande av "allmän ordning". Han var även med i en duell vid ett tillfälle. Marx var medlem i en poesicirkel i Bonn i vilken Emanuel Geibel också var medlem. Under en viss tid hade Marx även seriösa litterära ambitioner.

Han skickade dikter till Adalbert von Chamisso till hans Musenalmanach. Marx drog efter en tid tillbaka sina litterära ambitioner, men två särskilt yviga stycken ansågs värda att publicera i Athenäum.

Fadern skickade honom därför till Berlin och Humboldt-Universität zu Berlin i hopp om att sonen skulle prestera mer enligt förväntan där. Där bodde Marx först på Alte Leipziger Strasse. Här skulle Marx komma att studera under såväl Savigny som Eduard Gans. I Berlin kom Marx i kontakt med Friedrich Hegels filosofiska läror och anslöt sig, efter att ha studerat Hegel mer eller mindre dygnet runt i tre veckor, till en Doktorklub som argumenterade mycket flitigt kring Hegel. Till följd av detta lade Marx, nu 24 år gammal, sina juridikstudier på hyllan och kom allt mer att bejaka filosofi. Marx tog dock senare alltmer avstånd från filosofin och började istället att bejaka en praktik där han såg som sin viktigaste uppgift att utifrån forskning försöka råda bot på vad han menade var "destruktiva tendenser i kapitalismen", exempelvis barn som arbetade 36 timmar i sträck, såväl som brist på utbildning och generellt dålig levnadsstandard.

Grovt förenklat går det att säga att Marx behöll hegelianskt inflytande i sitt tänkande men bytte ut Hegels förment ej materialistiska idégods, till förmån för den av Marx utvecklade metoden, som är explicit materialistisk.

"Marx och jag var väl nära nog de enda som räddat den medvetna dialektiken från den tyska idealistiska filosofin och applicerat den i en materialistisk uppfattning av naturen och historien", skrev Friedrich Engels i Anti-Dühring.

Marx disputerade i Jena 1841 på avhandlingen Differenz der demokritischen und epikureischen Naturphilosophie. Myndigheterna i Preussen såg inte på Marx verksamhet med blida ögon, och anhängarna till unghegelianismen fick inte möjlighet att arbeta vid universiteten. Marx kunde alltså glömma en karriär som akademiker och blev istället journalist på en radikal-liberal tidning i Köln, Rheinische Zeitung förbjöds 1843. Där blev han inom kort utsedd till redaktör. Under sitt liv hann han även arbeta på tidningarna Vorwärts (1844), Deutsche Brüsseler Zeitung (1847) och Neue Rheinische Zeitung (1848–1849). (Rheinische Zeitung förklarades olaglig.) Även Marx och Arnold Ruges publikation Deutsch–Französische Jahrbücher blev förbjuden. Han bidrog även med artiklar till tidningarna New-York Tribune (1852–1861) och Die Presse (1861–1862) På grund av Marx politiska åsikter och publikationer utvisades han, och tog sig till Paris – en resa som bekostades av att det unga paret Marx som för en billig penning sålde sina möbler.

Paris

I november 1843 flyttade Marx till Paris för att inleda ett samarbete med den tyske publicisten Arnold Ruge. Deras samarbete blev dock inte särskilt långvarigt. Deras gemensamma tidskriftsprojekt Deutsch–Französische Jahrbücher kom ut med ett nummer, Marx lyckades få Louis Blanc att skriva för tidskriften, och Blanc visade sig också vara en man av kurage nog att låna Marx hans adress för att han skulle kunna mottaga post från Tyskland.

I Paris kom Marx att inleda studier. Han träffade bland annat den franske anarkisten Proudhon och de utvecklade en vänskap, som dock snart skulle övergå i skarpa politiska och teoretiska motsättningar. Dessa stridigheter kom senare att resultera i skriften Filosofins elände, till svar på Proudhons Eländets filosofi. I Paris träffade Marx även den ryske revolutionären Michail Bakunin, den tysk-judiske diktaren Heinrich Heine, och inte minst Friedrich Engels som under resten av livet skulle förbli Marx bäste vän och närmaste medarbetare.

De skrev tillsammans många artiklar och skrifter, bland annat: Den heliga familjen (1845), Den tyska ideologin (1846) och, den mest kända, Det kommunistiska manifestet (1848).

Det var i Paris som Marx skrev sina berömda Ekonomisk-filosofiska manuskript som dock inte publicerades förrän 1932, dvs nästan ett sekel senare.

Marx tvingades lämna Paris i februari 1845. Blott 15 månader efter att han anlände blev han alltså utvisad igen, efter att ha blivit utsatt för spionage och Frankrike utsatts för påtryckningar från den preussiska staten. Han flyttade då till Bryssel där han fortsatte sin publicistiska verksamhet.

Bryssel och Köln

Även i Belgien hotades Marx återigen av utvisning. För att undkomma de preussiska myndigheterna avsade han sig därför 1845 sitt preussiska medborgarskap. Därefter förblev Marx statslös under resten av sitt liv.

I Bryssel skrev Marx och Engels tillsammans Den tyska ideologin, ett verk som dock inte kom att publiceras under deras livstid. Publicerades gjordes emellertid Marx Filosofins elände där han kraftigt polemiserar mot Proudhons ekonomiska och filosofiska teorier. Filosofins elände kan ses som den första publicerade skrift där Marx materialistiska historieuppfattning kommer i dagen.[källa behövs] Det var också under denna period som Marx höll de föreläsningar som senare skulle publiceras under namnet Lönearbete och kapital.[källa behövs] Hans ekonomikritik var här långt ifrån färdig, men redan i detta tidiga skede kan man se de teman som kommer att utvecklas senare. Marx beskrev exempelvis hur människor som utför arbete exploateras och bland annat "därigenom reproducerar det samhälleliga förhållande vilket konstituerar det nuvarande produktionssättet, kapitalismen". Där arbetarklassen och kapitalistklassen förutsätter i den kapitalistiska produktionen varandra.

Det var i Bryssel som Marx kom i kontakt med De rättfärdigas förbund som 1847 bytte namn till Kommunisternas förbund, och på detta förbunds uppdrag skrev han med hjälp av Engels Det kommunistiska partiets manifest. Det kommunistiska manifestet innehöll inte mycket som Marx inte redan hade skrivit om tidigare, men den lättfattliga, slagkraftiga och reduktionistiska utformningen gjorde Manifestet till en stor succé och den mest spridda av Marx skrifter som läses än idag.

När revolutionära vindar svepte över Europa våren 1848 ville de belgiska myndigheterna inte veta av Marx. Han häktades en kort tid, och åkte efter frisläppandet först till Paris och sedan till Köln. I Köln kunde Marx vara med att grunda tidningen Neue Rheinische Zeitung där han själv intog platsen som redaktör.

Läsesalen på British Museum i London.

London

År 1849 blev Marx tvungen att fly landet och han flyttade med sin familj till England där han sedan levde resten av sitt liv under mestadels mycket knappa omständigheter, för det mesta försörjd av Engels.

I London fortsatte Marx sitt kritiska studium av den politiska ekonomin. Mycket av sin tid tillbringade han i läsesalen på British Museum. British Museum hade en för tiden mycket välutvecklad katalog av såväl tjänstemannarapporter såväl som näst intill all tänkbar övrig litteratur.

Här utvecklade Marx sin kritiska framställning av det kapitalistiska produktionssättet minutiöst, med hjälp av den klassiska politiska ekonomins tänkare vilka vid den här tiden fanns tillgängliga som Adam Smith och David Ricardo, men även med historiska källor från de brittiska arkiven.

Det var i London som Marx arbetade på största delen av sitt livsverk, däribland Grundrisse (Grunddragen i kritiken av den politiska ekonomin från 1857–1858, utgivet först 1939), Teorier om mervärdet, Kapitalet och flera andra verk.

Karl Marx ursprungliga grav på Highgate Cemetery i London. Graven har blivit föremål för omfattande gravskändning, något även den nya graven har fått utstå.
Den centrala texten på graven lyder i svensk översättning: Proletärer i alla länder, förena er! och: Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den. Marx nya grav kom till som en ansträngning från en rad arbetarepartier.

Död och arv

Marx avled 1883, 64 år gammal, och begravdes på Highgate Cemetery i London. Han var då relativt okänd, men under de följande decennierna blev Marx ett namn som få politiskt och vetenskapligt belästa människor inte kände till.

Arvet efter Marx har blivit mycket kontroversiellt både bland hans anhängare och hans motståndare. Den marxistiska rörelsen hade inte den största tillgången till Marx verk och många texter av betydelse publicerades långt efter både Marx död och den marxistiska rörelsens formation. Till följd av detta blev bilden av Marx teoribildning missvisande.

Som exempel kan nämnas Marx Ekonomisk-filosofiska manuskript där hans berömda alienationsteori presenterades. Just dessa manuskript avslöjar en mer humanistisk Marx och från och med 1950-talet användes de som marxistisk kritik mot sovjetsystemet av bland annat Georg Lukács som gjorde sig känd med verket Geschichte und Klassenbewusstsein från 1923 (Historia och klassmedvetande) som bland annat brändes flitigt av nazisterna 1933.

Under åren kom Marx att offra personlig framgång, resurser, hälsa och familjeliv för att bidra med intellektuellt emancipatoriskt stöd åt folket.

Marx kritik av det kapitalistiska produktionssättet

Marx kritik av det kapitalistiska produktionssättet återfinns framför allt i Kapitalet: Kritik av den politiska ekonomin (1867), och byggs på i Till kritiken av den politiska ekonomin (1859), men adresseras också i bland annat Grundrisse (1939). I Kapitalet inleder Marx i första kapitlet sin analys med en undersökning av varan, och sedan systematiskt ägnar sig åt en kritik av det kapitalistiska produktionssättet.

Denna analys är av en denaturaliserande antropologisk karaktär och levereras med en stor mängd litterära referenser som läsaren bör känna till, eller i alla fall vara mycket observant kring. Delar av Marx ekonomikritik har dock fristående använts som lösryckta "teorier" (exempelvis arbetsvärdesläran, se marxistisk ekonomi), men Marx tycks inte ha ämnat skapa någon "ekonomisk teoribildning" som skulle tävla med exempelvis Ricardos eller Smiths, utan snarare handlar Marx ekonomiska verk om kapitalismens historiskt specifika karaktär som produktionssätt.

Marx menar att människorna gör själva sin historia, men de gör den "inte efter eget gottfinnande", inte under omständigheter som de själva valt, utan under omständigheter, som är omedelbart givna och redan existerande. I sitt livs samhälleliga produktion träder alltså människorna in i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, en av de mest centrala av dessa är de så kallade produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter.

Marx menade att kategorierna kapital och arbete så som många känner dem i idag, enligt Marx i själva verket inte är några gudaskänkta transhistoriska självklarheter, utan "samhälleligt, historiskt specifika naturaliserade förhållanden". På grundval av detta menade Marx att det är möjligt för människorna att frigöra sig från lönearbete och kapital som bas för sitt produktionssätt. Detta till förmån för nya rationella samhälleliga system, bortom historiskt relativt nya snäva koncept som förvärvsarbete och kapital.

Men till följd av att det historiskt specifika är naturaliserat konstituerat, är det "alltså inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande". "Till följd av detta ter sig det historiskt specifika naturaliserat." Till följd av att det ter sig på det här viset existerar också grundvalen för möjligheten att den kapitalistiska produktionsprocessen, betraktad i sitt sammanhang eller som reproduktionsprocess, alltså producerar, inte endast en vara, eller endast mervärde, utan den producerar och reproducerar "själva kapitalförhållandet" (kategorierna lönearbete och kapital) mellan å ena sidan kapitalisten, "å andra sidan lönearbetaren".

Arbetets generativa funktion för kapitalförhållandet som sådant

Följande stycke är ett lätt modifierat utdrag ur artikeln: sociologi

I sitt livs samhälleliga produktion träder alltså människorna in i bestämda, "nödvändiga", av deras vilja oberoende förhållanden, en av de mest centrala av dessa är de så kallade produktionsförhållandena, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av produktivkrafterna.

Ett historiskt, respektive nutida exempel på detta skulle alltså kunna vara att på 1500-talet bli skuldsatt av sin (proto)stat och därefter få uppdraget att driva upp stenmurar för att skydda sig mot kanoneld i krutkrigen. Eller ett idag mer aktuellt exempel, att utföra emotionellt arbete i väst, eller vanligare i det globala syd, exempelvis sy hundratals hockeytrunkar i 50-graders värme utan rast. Produktionen sker alltså inte för att omedelbart tillfredsställa mänskliga behov, eller gagna mänsklig utveckling, utan snarare för ett hinsides mål.

Dessa sociala praktiker betraktade i sitt historiska sammanhang, eller som reproduktionsprocess i samtiden, producerar alltså inte endast varor, eller endast mervärde, eller endast förvärvsarbetet utan den producerar och reproducerar "själva (det sociala) kapitalförhållandet i sig" (själva de sociala kategorierna lönearbete och kapital) mellan å ena sidan kapitalisten, "å andra sidan lönearbetaren". Uttryckt mycket enkelt: arbetssamhälle = kapitalism.

"Kapitalet är självt den processerande motsättningen, eftersom det söker reducera arbetstiden till ett minimum, samtidigt som det å andra sidan uppsätter arbetstiden som rikedomens enda måttstock och källa." - Karl Marx

Marx menade att det är möjligt för människorna att frigöra sig från speciellt lönearbetet (se: abstrakt arbete) och kapital som grunden för det nuvarande produktionssättet, till förmån för nya rationella samhälleliga system.

Fetischkategorier

Följande stycke är ett lätt modifierat utdrag ur artikeln: sociologi

Marx menade att kategorierna kapital och förvärvsarbete så som många känner dem i idag, enligt Marx i själva verket inte är några givna transhistoriska självklarheter, utan "samhälleligt, historiskt specifika naturaliserade förhållanden". Alltså fetischkategorier (varav varufetischismen är den mest kända). Exempelvis "kapital" och "förvärvsarbete", abstrakt och konkret, Subjekt och objekt. Teori skiljs från praktik. Privatliv från offentlighet. Natur från kultur. Stat från näringsliv. Ekonomi från politik.

Kort om Kapitalet: till kritik av den politiska ekonomin

Följande stycke är ett lätt modifierat utdrag ur artikeln: sociologi

I kapitalet inleder Marx i första kapitlet sin analys med en undersökning av varan, och sedan systematiskt ägnar sig åt en kritik av det kapitalistiska produktionssättet, men kapitalet är också en studie över produktionssättet i dess ideala genomsnitt. Marx ekonomikritiska verk handlar således om "kapitalismens historiskt specifika karaktär som produktionssätt". Marx menar att människorna själva gör sin historia, men att de gör den "inte efter eget gottfinnande", inte under omständigheter som de själva valt, utan under omständigheter, som är omedelbart givna och redan existerande. Kapitalet är alltså för Marx: "ett socialt förhållande mellan personer, förmedlat genom ting."

Kapitalets metodologi

I Inledningen till Grundrisse (Grunddragen av den politiska ekonomin) redogör Marx för sin forskningsmetod.[källa behövs]

Kapitalets främsta objekt är den materiella (re)produktionen. Produktion sker alltid på ett bestämt stadium av samhällets utveckling. Marx menar att det är väsentligt att skilja det som är transhistoriskt med det som är giltigt bara under vissa historiska epoker. Exempelvis hur kapitalism visserligen samhälleligt naturaliseras, men ändock är långt ifrån ett evigt tillstånd, utan ett produktionssätt i den långa serie vilken har existerat historiskt.

Marx poängterar att han i forskningsprocessen utgår från den konkreta, sammansatta och kaotiska verkligheten. Ur den abstraherar han fram alltmer enkla och grundläggande begrepp. I framställningen av kapitalet går han motsatt väg och börjar med de mest abstrakta begreppen (vara), för att successivt bygga på dem med fler bestämningar. I slutändan kommer han fram till en beskrivning av den konkreta verkligheten, men den är nu inte längre kaotisk utan utgör ett anspråk på en totalitet av bestämningar och relationer.

Marx & Engels historieteori

 Det här avsnittet behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: (varning, stycket må innehålla engelsianism) (2020-05)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Marx ansåg att historien hade ett inslag av vissa, på materialistisk grundval ålagda tendenser.[källa behövs] Hans historieteori, historisk materialism, involverar tanken att olika samhällsstadier avlöser varandra till följd av att de gamla samhällenas inre motsättningar till slut, leder till kriser så pass stora att de gamla systemen inte förmår hantera dem. Ur askan från de gamla systemen föds nya system, precis som tidigare samhällsformationer vilka tidigare gett vika för det nuvarande samhället – det borgerliga eller kapitalistiska samhället – också genom sina inre motsättningar bär fröet till en högre samhällsform baserad på ekonomisk demokrati: socialismen. När väl ett de facto socialistiskt samhälle etablerats, genererar det samhällets motsättningar i förlängningen när det utsätts för kriser större än det förmår hantera, ett samhälle som saknar samhällsklasser och statsapparater (i alla fall som vi idag förstår dem idag), vilket kallas kommunismen. Den historiska materialism förklarades aldrig särskilt detaljrikt av Marx själv. Därför tvingas läsaren själv konstruera teorin med hjälp av en rad olika texter där helheten så småningom visar sig. Bland de viktigaste av dessa texter återfinns förordet till Till kritiken av den politiska ekonomin och Den tyska ideologin.[källa behövs] Den mest betydelsefulla av historiematerialismens moderna uttolkare är den analytiska filosofen G.A. Cohen, som har rekonstruerat teorin, ibland genom att modifiera delar av den.

Tidiga skrifter

Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin

Huvudartikel: Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin

I skriften Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin diskuterar Marx hur en samhällelig revolution i Tyskland skulle kunna genomföras med proletariatet i spetsen. Marx teoretiserar om religion i skriften. Marx instämmer i Ludwig Feuerbachs påstående att Gud har uppfunnits till människans avbild. Han polemiserar dock mot en del av Feuerbachs andra teser. Framför allt menar Marx att Feuerbach inte lyckats inse varför människor hemfaller åt religion. Marx eget svar på den frågan går ut på att religionen uppstår som ett svar på social alienation på det materiella planet. Därför kan religionen en nödvändig tröst för människorna till dess att de materiella villkoren förändras. Det som ligger till grund för religionens blomstring är det alienerade arbetet och det faktum att människor förvägras leva ut sin fulla potential och istället tvingas hänge sig åt att tjäna den kapitalistiska apparaten där det förgångna definierar morgondagen. Under en period i människans historia görs detta genom att religionen skapar en falsk föreställning om ett samhälle där alla är jämlika inför Gud. Sedan religionen slutat spela denna roll, i kölvattnet av tiden som följer efter reformationen, fyller det borgerliga samhället delvis med hjälp av staten denna funktion genom att skapa en falsk bild av ett samhälle av individer som alla är jämlika inför lagen. Både staten och religionen måste emellertid överskridas för att nå det verkligt jämlika och sociala samhället.[källa behövs]

Teser om Feuerbach

Huvudartikel: Teser om Feuerbach

Marx berömda sentens "Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den" återfinns i hans Teser om Feuerbach. Boken består av elva teser som fokuserar på olika frågor. Den första tesen kan ses som den filosofiskt mest intressanta. I den kritiserar han all hittillsvarande materialism. Marx menar att materialismen visserligen har formulerat världens fysiska natur på rätt sätt, men har felaktigt bortsett från människans aktiva roll i skapandet av världen. Idealismen, å andra sidan, förstår denna aktiva roll, men är förlegad i sin tanke om att den materiella världen uppkommer som ett resultat av människans idéer. Marx försöker kombinera de positiva delarna från båda dessa traditioner, vilket utmynnar i en teori där människor aktivt påverkar sin omvärld men, inte i tanken, utan genom materiell aktivitet i den fysiska världen. Detta ligger till grund för hans senare mer utstuderade dialektiska materialistiska metod.[källa behövs]

Ekonomisk-filosofiska manuskripten

Huvudartikel: Ekonomisk-filosofiska manuskript

De Ekonomisk-filosofiska manuskripten behandlar en rad frågor, från privategendom (inte samma sak som personlig egendom),en initial skiss för kapitalets rörelselagar vilka kommer att utvecklas vidare i Till kritiken av den politiska ekonomin och sedan kapitalet, monetära medel men även en kritik av Hegels filosofi. Det är också här Marx mest utförligt skriver om alienationen som arbetande människor utsätts för under kapitalismen. Denna alienation tar sig flera former. För det första alieneras arbetande människor från sin produkt som tas ifrån denne efter att den framställts; för det andra genom att de arbetande människornas produktiva förmåga förvandlas till ett tvång; för det tredje genom att arbetande människor inte producerar i enlighet med sina verkliga krafter; och slutligen, för det fjärde, alieneras individen från andra människor eftersom bytesrelationen ersätter tillfredsställandet av ömsesidiga behov.[källa behövs]

Till kritiken av den politiska ekonomin

Huvudartikel: Till kritiken av den politiska ekonomin

I till kritiken av den politiska ekonomin lägger Marx en grund för mycket av det som senare skulle komma att fullt blomma ut i Kapitalet. Marx skisserar hur det kapitalistiska produktionssättet grundat sig rent historiskt. Redan här går det dock att bevittna hur Marx utvecklar ett kritiskt förhållningssätt till det för exempelvis Mill och Ricardo naturgivna. Marx skisserar hur förhållandet mellan varuvärlden och den i fetischkategorierna grundade allmänna ekvivalenten är konstituerat.

Bibliografi

Samlade verk

Marx och Engels samlade verk finns i tre centrala utgåvor – två på tyska och en på engelska.

Marx-Engels-Werke (MEW)

De utgavs i 43 band 1956–1990 på initiativ av Tysklands socialistiska enhetsparti i DDR. Ett 44:e band utgavs av Karl Dietz Verlag Berlin 2018.

Marx-Engels-Gesamtausgabe (MEGA2)

Kallas MEGA2 eftersom detta är den andra fullständiga utgåvan. Den ska omfatta alla verk, manuskript, brev, anteckningar med mera och kommer att omfatta 114 band. Utgåvan inleddes av Tysklands socialistiska enhetspartis och Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommittéer, men utgivningen övertogs 1990 av Internationella Marx-Engels-stiftelsen i Amsterdam.

  • Gesamtausgabe: (MEGA). Berlin: Dietz. 1975-. Libris 112851 

Marx/Engels Collected Works (MECW)

Denna engelska översättning i 50 band publicerades 1975–2005 gemensamt av Progress Publishing i Moskva, Lawrence & Wishart i London och International Publishers i New York.

  • Collected works. London: Lawrence & Wishart. 1975-2004. Libris 186232 

Förteckning över enskilda verk

Platser uppkallade efter Karl Marx

Se även

Artiklar om socialism
★

Marxism · Kommunism
Reformism · Socialdemokrati
Mera

Centrala begrepp

Arbetarklass · Fackförening
Folkrepublik · Jämlikhet
Klasskamp · Planekonomi
Produktionssätt · Proletariat
Realsocialism · Reformer
Revolution · Solidaritet

Portalfigurer

Robert Owen · Karl Marx
Friedrich Engels · Eduard Bernstein
Vladimir Lenin · Lev Trotskij
Rosa Luxemburg · Josef Stalin
Mao Zedong

Organisationer

Socialistiska partier i Sverige
Socialistiska partier i världen
Socialistiska internationaler

★
Denna tabell: visa • redigera

Referenser

Noter

  1. ^ ”Der Name – Karl-Marx-Biografie” (på de-DE). http://marx-biografie.de/der-name/. Läst 29 april 2021. 
  2. ^ ”Marx and Engels On Literature and Art Preface.”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/subject/art/preface.htm. Läst 18 november 2019. 
  3. ^ Classical sociological theory (2nd ed). Blackwell Pub. 2007. sid. 73. ISBN 1-4051-4854-3. OCLC 70707766. https://www.worldcat.org/oclc/70707766. Läst 7 juni 2020 
  4. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Marx Continues to Influence 125 Years After His Death | DW | 14.03.2008” (på brittisk engelska). DW.COM. https://www.dw.com/en/marx-continues-to-influence-125-years-after-his-death/a-3190306. Läst 18 november 2019. 
  5. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 515, 519,148, 81-83. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  6. ^ Patterson, Thomas C. (Thomas Carl), 1937- (2009). Karl Marx, anthropologist. Berg. sid. 88. ISBN 978-1-84788-542-5. OCLC 608624537. https://www.worldcat.org/oclc/608624537. Läst 7 juni 2020 
  7. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1972). The ethnological notebooks of Karl Marx. (Studies of Morgan, Phear, Maine, Lubbock). Van Gorcum. ISBN 9023209249. OCLC 637007. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1881/ethnographical-notebooks/notebooks.pdf. Läst 18 november 2019 
  8. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin. Proletärkultur. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. http://worldcat.org/oclc/186271596. Läst 14 juni 2020 
  9. ^ ”The German Ideology”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1845/german-ideology/. Läst 12 januari 2020. 
  10. ^ ”Marx's Economic and Philosophic Manuscripts of 1844”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1844/manuscripts/preface.htm. Läst 12 januari 2020. 
  11. ^ ”The German Ideology Explained”. everything.explained.today. Arkiverad från originalet den 12 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200112113757/https://everything.explained.today/The_German_Ideology/. Läst 12 januari 2020. 
  12. ^ https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d103.htm#h50
  13. ^ ”Manifest der Kommunistischen Partei, draft manuscript page and Das Kapital. Erster Band, Karl Marx's personal annotated copy | United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization”. www.unesco.org. http://www.unesco.org/new/en/communication-and-information/memory-of-the-world/register/full-list-of-registered-heritage/registered-heritage-page-5/manifest-der-kommunistischen-partei-draft-manuscript-page-and-das-kapital-erster-band-karl-marxs-personal-annotated-copy/. Läst 10 april 2020. 
  14. ^ May 12th; publishing, 2016|Academic; Citations; Impact; Comments, LSE comment|66 (12 maj 2016). ”What are the most-cited publications in the social sciences (according to Google Scholar)?” (på amerikansk engelska). Impact of Social Sciences. https://blogs.lse.ac.uk/impactofsocialsciences/2016/05/12/what-are-the-most-cited-publications-in-the-social-sciences-according-to-google-scholar/. Läst 19 november 2019. 
  15. ^ ”Which historical figure has the most quotes misattributed to him? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Which-historical-figure-has-the-most-quotes-misattributed-to-him. Läst 21 november 2019. 
  16. ^ Weaver, Matthew (5 februari 2019). ”Karl Marx's London grave vandalised in suspected hammer attack” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2019/feb/05/karl-marx-london-grave-vandalised-suspected-hammer-attack-highgate-cemetery. Läst 12 januari 2020. 
  17. ^ Gearty, Robert (5 februari 2019). ”Karl Marx grave in London damaged in act of ‘mindless’ vandalism” (på amerikansk engelska). Fox News. https://www.foxnews.com/world/karl-marx-grave-in-london-damaged-in-act-of-mindless-vandalism. Läst 12 januari 2020. 
  18. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 109-121. ISBN 91-0-015317-6. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 12 januari 2020 
  19. ^ Cline, Austin Cline Austin; Humanism, a former regional director for the Council for Secular; writes; Atheism, Lectures Extensively About; agnosticism.. ”Karl Marx on Religion as the Opium of the People” (på engelska). Learn Religions. https://www.learnreligions.com/karl-marx-on-religion-251019. Läst 12 januari 2020. 
  20. ^ ”BBC News | World | Marx the millennium's 'greatest thinker'”. news.bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/2/hi/461545.stm. Läst 13 juli 2021. 
  21. ^ ”Karl-Marx-Haus Trier”. www.fes.de. https://www.fes.de/museum-karl-marx-haus/. Läst 12 januari 2020. 
  22. ^ ”Karl Marx: A Biography: Free Download, Borrow, and Streaming : Internet Archive” (på engelska). Internet Archive. https://archive.org/details/KarlMarxABiography. Läst 22 november 2019. 
  23. ^ Rowse, A. L.; Nicolaievsky, B.; Maenchen-Helfen, O. (1937-03). ”Karl Marx: Man and Fighter.”. The Economic Journal 47 (185): sid. 7. doi:10.2307/2225312. ISSN 0013-0133. http://dx.doi.org/10.2307/2225312. Läst 20 november 2019. 
  24. ^ McLellan, David. (2006). Karl Marx : a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 1. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 20 november 2019 
  25. ^ Wheen, Francis. (1999). Karl Marx. Fourth Estate. sid. 1. ISBN 1-85702-637-3. OCLC 41581022. https://www.worldcat.org/oclc/41581022. Läst 20 november 2019 
  26. ^ https://upload.wikimedia.org/wikipedia/de/4/4f/MarxA.jpg
  27. ^ Liedman, Sven-Eric (2015). Karl Marx: en biografi. Bonnier. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  28. ^ Blumenberg, Werner (1998). Karl Marx: an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 8–11. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  29. ^ Marx, Engels, Werke, Bd. 30, Dietz Verlag, Berlin s. 504
  30. ^ Nicolaevsky, Boris I., 1887–1966. (2007). Karl Marx: man and fighter. Read Books. ISBN 1-4067-2703-2. OCLC 1086245315. https://www.worldcat.org/oclc/1086245315. Läst 20 november 2019 
  31. ^ McLellan, David (2006). Karl Marx: a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 7. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 20 november 2019 
  32. ^ Liedman, Sven-Eric (2015). Karl Marx: en biografi. Bonnier. sid. 60. ISBN 91-0-015317-6. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 23 november 2019 
  33. ^ Nicolaevsky, Boris I., 1887-1966. (2007). Karl Marx: man and fighter. Read Books. sid. 12-15. ISBN 1-4067-2703-2. OCLC 1086245315. https://www.worldcat.org/oclc/1086245315. Läst 21 november 2019 
  34. ^ Wheen, Francis (1999). Karl Marx. Fourth Estate. sid. 15. ISBN 1-85702-637-3. OCLC 41581022. https://www.worldcat.org/oclc/41581022. Läst 21 november 2019 
  35. ^ McLellan, David (2006). Karl Marx: a biography (4th ed). Palgrave Macmillan. sid. 7-11. ISBN 1-4039-9729-2. OCLC 65187390. https://www.worldcat.org/oclc/65187390. Läst 21 november 2019 
  36. ^ ”Was Karl Marx fluent in Greek and Latin? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Was-Karl-Marx-fluent-in-Greek-and-Latin. Läst 23 november 2019. 
  37. ^ ”Karl Marx Biography – life, childhood, children, history, school, young, son, information, born, time, year”. www.notablebiographies.com. https://www.notablebiographies.com/Ma-Mo/Marx-Karl.html. Läst 12 januari 2020. 
  38. ^ Prawer, S. S. (Siegbert Salomon), 1925-2012. (1976). Karl Marx and world literature. Clarendon Press. ISBN 0-19-815745-2. OCLC 2607003. https://www.worldcat.org/oclc/2607003. Läst 23 november 2019 
  39. ^ ”Did Karl Marx speak English? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Did-Karl-Marx-speak-English. Läst 23 november 2019. 
  40. ^ ”Why did Karl Marx have to pretend he didn’t understand English when living in England? - Quora”. www.quora.com. https://www.quora.com/Why-did-Karl-Marx-have-to-pretend-he-didn%E2%80%99t-understand-English-when-living-in-England. Läst 23 november 2019. 
  41. ^ Lindgren, Lena (1994-01-18) (på svenska). Klokt biträdd hemservice. https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/klokt-bitradd-hemservice(fed49274-c0cd-4b87-a5b9-a1c7c628b701).html. Läst 12 mars 2020. 
  42. ^ Carver, Terrell (1991-10-25) (på engelska). The Cambridge Companion to Marx. Cambridge University Press. sid. 11. ISBN 978-0-521-36694-6. https://books.google.se/books?id=6VrfmJOEzZsC&lpg=PA11&dq=The+Cambridge+Companion+to+Marx+Demuth&pg=PA11&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 12 mars 2020 
  43. ^ Blumenberg, Werner (1998). Karl Marx: an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 23. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  44. ^ Blumenberg, Werner (1998). Karl Marx: an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 20. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  45. ^ Blumenberg, Werner (1998). Karl Marx: an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 28. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  46. ^ Liedman, Sven-Eric (2015). Karl Marx: en biografi. Bonnier. sid. 72. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  47. ^ Berlin, Isaiah, 1909-1997. (2003). Karl Marx his life and environment. Oxford University Press. sid. 66-69. ISBN 0-19-510326-2. OCLC 803597898. http://worldcat.org/oclc/803597898. Läst 6 augusti 2020 
  48. ^ Berlin, Isaiah, 1909-1997. (1996). Karl Marx: his life and environment (4th ed). Oxford University Press. sid. 68-69. ISBN 0-19-510326-2. OCLC 32923900. https://www.worldcat.org/oclc/32923900. Läst 7 juni 2020 
  49. ^ Marx, Karl (1997 ;). Kapitalet: kritik av den politiska ekonomin.. A-Z. sid. 227. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  50. ^ Marx, Karl (1997). Kapitalet: kritik av den politiska ekonomin. A-Z. sid. 223. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  51. ^ Marx, Karl (1997). Kapitalet: kritik av den politiska ekonomin. A-Z. sid. 211-212. ISBN 91-86070-11-8. OCLC 186295116. http://worldcat.org/oclc/186295116. Läst 21 november 2019 
  52. ^ ”1877: Anti-Duhring”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1877/anti-duhring/preface.htm#c2. Läst 20 november 2019. 
  53. ^ ”Doctoral Dissertation of Karl Marx”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/archive/marx/works/1841/dr-theses/index.htm. Läst 22 november 2019. 
  54. ^ Blumenberg, Werner (1998). Karl Marx: an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 48. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  55. ^ Musto, Marcello. The last years of Karl Marx, 1881-1883: an intellectual biography. sid. 19. ISBN 978-1-5036-1253-2. OCLC 1121421152. https://www.worldcat.org/oclc/1121421152. Läst 7 juni 2020 
  56. ^ Blumenberg, Werner (1998). Karl Marx: an illustrated biography (Rev. ed). Verso. sid. 49. ISBN 1-85984-705-6. OCLC 40679707. https://www.worldcat.org/oclc/40679707. Läst 12 mars 2020 
  57. ^ Stedman Jones, Gareth. Karl Marx: greatness and illusion (First Harvard University Press edition). sid. 169. ISBN 978-0-674-97161-5. OCLC 946906569. https://www.worldcat.org/oclc/946906569. Läst 7 juni 2020 
  58. ^ Stedman Jones, Gareth,. Karl Marx : greatness and illusion (First Harvard University Press edition). sid. 171. ISBN 978-0-674-97161-5. OCLC 946906569. https://www.worldcat.org/oclc/946906569. Läst 7 juni 2020 
  59. ^ Stedman Jones, Gareth,. Karl Marx : greatness and illusion (First Harvard University Press edition). ISBN 978-0-674-97161-5. OCLC 946906569. https://www.worldcat.org/oclc/946906569. Läst 7 juni 2020 
  60. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 133. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  61. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 123. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  62. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 116 
  63. ^ ”Lönearbete och kapital”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1847/06-d013.htm. Läst 28 juni 2020. ”"Arbetskraften är alltså en vara, som dess ägare, lönarbetaren, säljer till kapitalet. Varför säljer han den? För att existera. Arbetskraftens uttrycksform, arbetet, är emellertid arbetarens egen livsverksamhet, hans egen livsyttring. Och denna livsverksamhet säljer han till en tredje för att säkra sig de nödvändiga existensmedlen. Hans livsverksamhet är alltså för honom bara ett medel för att kunna existera. Han arbetar för att kunna leva. Han räknar inte själv arbetet med till sitt liv, det är snarare något som han offrar av sitt liv. Det är en vara, som han har försålt till en tredje. Produkten av hans verksamhet är därför inte heller syftet med hans verksamhet. Det som han producerar för sig själv är inte sidenet som han väver, inte guldet som han hämtar fram ur gruvan, inte palatset som han bygger. Vad han producerar för sig själv är arbetslönen, och siden, guld, palats upplöses för honom i en bestämd kvantitet existensmedel, kanhända i en bomullskavaj, i kopparslantar och i en källarvåning. Och arbetaren, som under tolv timmar väver, spinner, borrar, svarvar, gräver, knackar makadam, bär o.s.v. - betraktar han månne detta att under tolv timmar väva, spinna, borra, svarva, bygga, gräva, knacka makadam, som sin livsyttring, som livet? Nej, tvärtom. Livet börjar för honom på den punkt, då denna verksamhet upphör, vid bordet, på krogen, i sängen." "Arbetskraften har inte alltid varit en vara. Arbetet har inte alltid varit lönarbete, d.v.s. fritt arbete. Slaven sålde inte sin arbetskraft till slavägaren, lika litet som oxen säljer sin prestation till bonden. Slaven har tillsammans med sin arbetskraft en gång för alla sålts till sin ägare. Han är en vara, som kan övergå ur den ena ägarens hand i den andras. Han själv är en vara, men arbetskraften är inte hans vara. Den livegne säljer blott en del av sin arbetskraft. Det är inte han som får lön av jordens ägare: jordens ägare får snarare en tribut av honom."” 
  64. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 152 
  65. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 160 
  66. ^ Mehring, Franz (1960). Karl Marx: Geschichte seines Lebens. sid. 217 
  67. ^ MARX • ENGELS, KARL • FRIEDRICH (1962). BAND 23 (Das Kapital Kritik der politischen Ökonomie). MEW. DIETZ VERLAG BERLIN/INSTITUT FÜR MARXISMUS-LENINISMUS BEIM ZK DER SED 
  68. ^ Liedman, Sven-Eric. (2015). Karl Marx : en biografi. Bonnier. sid. 432-434. ISBN 9100153176. OCLC 927131967. https://www.worldcat.org/oclc/927131967. Läst 18 november 2019 
  69. ^ Gearty, Robert (5 februari 2019). ”Karl Marx grave in London damaged in act of ‘mindless’ vandalism” (på amerikansk engelska). Fox News. https://www.foxnews.com/world/karl-marx-grave-in-london-damaged-in-act-of-mindless-vandalism. Läst 21 november 2019. 
  70. ^ ”Karl Marx Isn’t Buried” (på amerikansk engelska). jacobinmag.com. https://jacobinmag.com/2019/03/marx-grave-highgate-desecration-fascism/. Läst 22 november 2019. 
  71. ^ Wittenberg, Daniel. ”Shining a light on the history of Highgate cemetery's Karl Marx memorial” (på engelska). Hampstead Highgate Express. Arkiverad från originalet den 16 april 2020. https://web.archive.org/web/20200416131137/https://www.hamhigh.co.uk/etcetera/art/shining-a-light-on-the-history-of-highgate-cemetery-s-karl-marx-memorial-1-3835868. Läst 22 november 2019. 
  72. ^ Weaver, Matthew (5 februari 2019). ”Karl Marx's London grave vandalised in suspected hammer attack” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2019/feb/05/karl-marx-london-grave-vandalised-suspected-hammer-attack-highgate-cemetery. Läst 21 november 2019. 
  73. ^ ”Det kommunistiska partiets manifest”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm. Läst 18 november 2019. 
  74. ^ ”Teser om Feuerbach”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1845/03-d006.htm. Läst 18 november 2019. 
  75. ^ ”Karl Marx Isn’t Buried” (på amerikansk engelska). jacobinmag.com. https://jacobinmag.com/2019/03/marx-grave-highgate-desecration-fascism. Läst 18 november 2019. 
  76. ^ Rubel, Maximilien, 1905-1996. (1976). Marx without myth : a chronological study of his life and work. Harper et Row. sid. viii (Introduction). ISBN 0-06-131860-4. OCLC 914714051. https://www.worldcat.org/oclc/914714051. Läst 7 juni 2020 
  77. ^ Pepperell, Nicole, B.A. History, Dept. & Gen. Hons. M.A. Social Science (17 april 2020). Disassembling Capital. RMIT Press, School of Global Studies, Social Science and Planning Portfolio of Design and Social Context. sid. 5-9, 3-4.. 
  78. ^ Patterson, Thomas C. (Thomas Carl), 1937- (2009). Karl Marx, anthropologist. Berg. ISBN 978-1-84788-542-5. OCLC 608624537. https://www.worldcat.org/oclc/608624537. Läst 7 juni 2020 
  79. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1970-71). Kapitalet : Kritik av den politiska ekonomin. Bo Cavefors Bokförlag. OCLC 657972053. http://worldcat.org/oclc/657972053. Läst 9 februari 2020 
  80. ^ Patterson, Thomas C. (Thomas Carl), 1937- (2009). Karl Marx, anthropologist. Berg. sid. 88. ISBN 978-1-84788-542-5. OCLC 608624537. https://www.worldcat.org/oclc/608624537. Läst 7 juni 2020 
  81. ^ ”The Poverty of Philosophy — Abstracts (Chpt. 2)”. Filosofins elände. https://www.marxists.org/archive/marx/works/subject/hist-mat/pov-phil/ch02.htm. Läst 7 juni 2020. ”"Economists have a singular method of procedure. There are only two kinds of institutions for them, artificial and natural. The institutions of feudalism are artificial institutions, those of the bourgeoisie are natural institutions. In this, they resemble the theologians, who likewise establish two kinds of religion. Every religion which is not theirs is an invention of men, while their own is an emanation from God. When the economists say that present-day relations — the relations of bourgeois production — are natural, they imply that these are the relations in which wealth is created and productive forces developed in conformity with the laws of nature. These relations therefore are themselves natural laws independent of the influence of time. They are eternal laws which must always govern society. Thus, there has been history, but there is no longer any. There has been history, since there were the institutions of feudalism, and in these institutions of feudalism we find quite different relations of production from those of bourgeois society, which the economists try to pass off as natural and as such, eternal. "” 
  82. ^ Postone, Moishe. Time, Labor, and Social Domination: A Reinterpretation of Marx's Critical Theory. https://libcom.org/files/Moishe%20Postone%20-%20Time,%20Labor,%20and%20Social%20Domination.pdf 
  83. ^ Marx (1847). ”Misère de la philosophie”. https://www.marxists.org/francais/marx/works/1847/06/misere.pdf. Läst 14 maj 2020. ”En disant que les rapports actuels -les rapports de la production bourgeoise -sont naturels, les économistes font entendre que ce sont là des rapports dans lesquels se crée la richesse et se développent les forces productives conformément aux lois de la nature. Donc ces rapports sont eux-mêmes des lois naturelles indépendantes de l'influence du temps. Ce sont des lois éternelles qui doivent toujours régir la société. Ainsi il y a eu de l'histoire, mais il n'y en a plus. Il y a eu de l'histoire, puisqu'il y a eu des institutions de féodalité, et que dans ces institutions de féodalité on trouve des rapports de production tout à fait différents de ceux de la société bourgeoise, que les économistes veulent faire passer pour naturels et partant éternels.” 
  84. ^ 1818-1883., Marx, Karl, (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin. Proletärkultur. sid. 275. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. http://worldcat.org/oclc/186271596. Läst 25 juni 2021 
  85. ^ urval ur Grundrisse av Sven-Eric Liedman, korrigerad översättning
  86. ^ ”Kapitalet I. Vara och pengar”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d101.htm#h28. Läst 17 juli 2021. ”Det hemlighetsfulla i varuformen består alltså helt enkelt däri, att varorna för människorna återspeglar deras eget arbetes samhälleliga karaktär som en objektiv egenskap hos själva arbetsprodukterna, som dessa tings samhälleliga naturegenskaper. Därmed återspeglas också producenternas samhälleliga förhållande till totalarbetet som ett samhälleligt förhållande mellan ting, som existerar utanför dem själva. Genom detta quidproquo blir arbetsprodukterna varor, d.v.s. ting med övernaturliga eller samhälleliga egenskaper. På liknande sätt uppfattas i ljusintrycket från ett föremål av synnerven inte som en subjektiv retning på synnerven själv utan som ett objektivt föremål utanför ögat. Men vid seendet kastas verkligen ljus från ett ting, det yttre föremålet, på ett annat ting, ögat. Det är ett fysiskt förhållande mellan fysiska ting. Däremot har varuformen och det värdeförhållande mellan arbetsprodukterna, vari den framträder, absolut ingenting att göra med deras fysiska natur och de därur härrörande materiella förhållandena. Det är endast ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna själva, vilket här för dem antar fantasmaformen av ett förhållande mellan tingen. För att finna en analogi måste vi därför ta vår tillflykt till den religiösa världens dimmiga regioner. Här framträder den mänskliga hjärnans egna produkter såsom självständiga gestalter, som begåvats med eget liv och står i relation till varandra och till människorna. På samma sätt är det i varuvärlden med den mänskliga handens produkter. Detta kallar jag den fetischdyrkan, som vidlåder arbetsprodukterna, så snart de blir producerade som varor, och som därför är oupplösligt förenad med varuproduktionen.” 
  87. ^ Moishe, Postone, (2006). Time, labor, and social domination : a reinterpretation of Marx's critical theory. Cambridge University Press. sid. 76-77. ISBN 978-0-521-56540-0. OCLC 475188205. http://worldcat.org/oclc/475188205. Läst 17 juli 2021 
  88. ^ ”Kapitalet I. Vara och pengar”. www.marxists.org. https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d101.htm#h28. Läst 17 juli 2021. ”Den politiska ekonomin har visserligen, om också ofullständigt, analyserat värde och värdestorlek och upptäckt det innehåll som är dolt i dessa former. Men den har aldrig ens uppställt frågan, varför detta innehåll antar denna form, varför alltså arbetet framträder i värdet och arbetets tidsmängd visar sig i arbetsproduktens värdestorlek. Formler som bär kännetecknet, att de tillhör en samhällsordning, där det är produktionsprocessen som behärskar människan, men människan ännu inte behärskar produktionsprocessen, gäller för det borgerliga medvetandet som en lika självklar naturnödvändighet som det produktiva arbetet självt. Förborgerligade former av den samhälleliga produktionsorganismen behandlas därför på ungefär samma sätt, som förkristna religioner behandlas av kyrkofäderna. Hur mycket en del av ekonomerna låtit vilseleda sig av den fetischism, som vidlåder varuvärlden, eller av det materiella skenet hos arbetets sociala kännetecken, det bevisas bl.a. av den långtrådiga och meningslösa trätan om naturens roll, när bytesvärdet bildas. Eftersom bytesvärde är ett visst samhälleligt sätt att uttrycka det arbete som använts på ett föremål, kan det inte innehålla mer naturstoff än exempelvis växelkursen. Då varuformen är den allmännaste och minst utvecklade borgerliga produktionsformen, uppträdde den redan tidigt, om också inte på samma förhärskande, alltså karakteristiska sätt som nu för tiden, och dess fetischkaraktär är ännu jämförelsevis lätt genomskådad. I konkretare former försvinner t.o.m. detta sken av enkelhet. Varifrån kommer monetärsystemets illusioner? Denna teori förstod inte, att guldet och silvret förvandlat till pengar representerar samhälleliga produktionsförhållanden, men trodde att dessa ting av naturen hade begåvats med speciella samhälleliga egenskaper. Och den moderna ekonomin, som förnämt hångrinar åt monetärsystemet, blir inte dess fetischdyrkan påtaglig, så snart den behandlar kapitalet? Och sedan hur lång tid är fysiokraternas illusion försvunnen, att jordräntan växer upp ur jorden, inte ur samhället?” 
  89. ^ Moishe, Postone, (2006). Time, labor, and social domination : a reinterpretation of Marx's critical theory. Cambridge University Press. sid. 60. ISBN 978-0-521-56540-0. OCLC 475188205. http://worldcat.org/oclc/475188205. Läst 17 juli 2021. ”In this view, "labor" is considered to be not only the transhistorical source of wealth but also that which primarily structures social life. The relationship between the two is evident, for example, in Rudolf Hilferding' s reply to Eugen Bohm-Bawerk's critique of Marx. Hilferding writes, "Marx proceeds from a consideration of labor in its significance as that element which constitutes human society and . . . determines, in the final analysis, the development of society. In so doing, he grasps, with his principle of value, that fac tor whose quality and quantity . . . causally controls social life."70 "Labor" here has become the ontological ground of society-that which constitutes, determines, and causally controls social life.” 
  90. ^ 1885-1971, Lukács, György (1971). Historia och klassmedvetande : studier i marxistisk dialektik. Cavefors. sid. 97. OCLC 1014898059. http://worldcat.org/oclc/1014898059. Läst 11 juli 2021 
  91. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 19
  92. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 20
  93. ^ Lundkvist, Anders. (1975). Introduktion til metoden i Kapitalet. Röda Bokförlaget. ISBN 91-85258-04-0. OCLC 80786059. https://www.worldcat.org/oclc/80786059. Läst 14 juni 2020 
  94. ^ Karl Marx - Friedrich Engels: Werke. Bd 42. S. 35
  95. ^ ”Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin. (inledningen)”. Deutsch-Französischen Jahrbüchern, Paris 1844. https://www.marxists.org/svenska/marx/1844/01-d003.htm. Läst 21 november 2019. ”Liksom filosofin i proletariatet finner sitt materiella vapen, så finner proletariatet i filosofin sitt andliga vapen, och så snart tankens åskvigg grundligt slagit ned i folkets naiva jord, kommer tyskarnas emancipation till människor att ske.” 
  96. ^ Cohen, G. A. (Gerald Allan), 1941-2009. (2001, ©2000). Karl Marx's theory of history : a defence (Expanded ed). Princeton University Press. ISBN 0-691-07068-7. OCLC 46621917. https://www.worldcat.org/oclc/46621917. Läst 16 april 2020 
  97. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin (). Proletärkultur. sid. 53-54. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. https://www.worldcat.org/oclc/186271596. Läst 28 juni 2020 
  98. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin (). Proletärkultur. sid. 200-213. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. https://www.worldcat.org/oclc/186271596. Läst 28 juni 2020 
  99. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin (). Proletärkultur. sid. 137-141. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. https://www.worldcat.org/oclc/186271596. Läst 28 juni 2020 
  100. ^ Marx, Karl, 1818-1883. (1981 ;). Till kritiken av den politiska ekonomin (). Proletärkultur. sid. 179. ISBN 91-7384-010-6. OCLC 186271596. https://www.worldcat.org/oclc/186271596. Läst 28 juni 2020. ”Naturen producerar inga pengar, lika litet som den producerar banker eller en växelkurs. Men då den borgerliga produktionen måste kristallisera rikedomen som fetisch i formen av ett enda ting, är guld och silver den motsvarande inkarnationen av denna rikedom. Guld och silver är inte av naturen pengar, men pengar är av naturen guld och silver. Å ena sidan är penningkristallen av silver eller guld inte bara en produkt av cirkulationsprocessen utan faktiskt dess enda vilande produkt. Å andra sidan är guld och silver färdiga naturprodukter, utan att skiljas åt genom någon formskillnad.” 
  101. ^ Enander, Jonas (2013: 4). ”Kapitalet på svenska på nytt”. Clarté (2013): sid. 28-37.  Libris 8261303
  102. ^ ”MEW / Marx-Engels-Werke Band 44” (på de-DE). Karl Dietz Verlag Berlin. https://dietzberlin.de/produkt/mew-marx-engels-werke-band-44/. Läst 28 mars 2022. 
  103. ^ ”Minor Planet Center 2807 Karl Marx” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=2807. Läst 19 november 2023. 
  104. ^ ”Karl-Marx-Strasse”. Google maps. https://www.google.com/maps/place/Karl-Marx-Stra%C3%9Fe,+Berlin,+Tyskland/@52.4758908,13.4358652,16.71z/data=!4m6!3m5!1s0x47a84fa287ad9155:0x19cfc53c29c7b17a!8m2!3d52.4758967!4d13.4394497!16s%2Fg%2F1215c918?entry=ttu. Läst 19 november 2023. 

Källor

Externa länkar

v • r
Marxism
Litterära verk
Karl Marx (1818-1883) och Friedrich Engels (1820-1895)
Karl Marx (1818-1883) och Friedrich Engels (1820-1895)
Sociologi och antropologi
Marxistisk Ekonomikritik
Historia
Filosofi
Marxistiska teoretiker
Marxistisk teori · Projekt Arbetarrörelsen
v • r
Sociologer
Klassiska
Senare centrala
Adorno · Baudrillard · Bauman · Beck · Bourdieu · Dahrendorf · Du Bois · Elias · Foucault · Giddens · Goffman · Habermas · Lefebvre · Luhmann · Marcuse · Mead · Merton · Mills · Pareto · Wallerstein
Övriga
Alexander · Calhoun · Chodorow · Collins · Fromm · Hochschild · Israel · Lamont · Lukes · Ritzer · Skocpol · White · Wright
Sverige
v • r
Arbetskritik
Historiska personer
Samtida personer
Nutida personer i Norden
Begrepp
System och organisationer
Litteratur
Auktoritetsdata
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot