Labiodental konsonant
I dagens värld förblir Labiodental konsonant ett grundläggande och spännande ämne som lockar uppmärksamhet från både akademiker, vetenskapsmän, yrkesverksamma och entusiaster. Vikten av Labiodental konsonant manifesteras inom olika områden, från medicin till teknik, genom politik och kultur. Genom historien har Labiodental konsonant varit föremål för studier och debatt, vilket visar på dess relevans och inverkan på samhället. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Labiodental konsonant, från dess ursprung och utveckling till dess nuvarande inflytande, i syfte att ge en heltäckande bild av detta fascinerande och ständigt föränderliga ämne.
| Artikulationsställen |
| Labiala |
| Bilabiala |
| Labiodentala |
| Linguolabiala |
| Koronala |
| Interdentala |
| Dentala |
| Retroflexa |
| Alveolara |
| Postalveolara |
| Alveolopalatala |
| Dorsala |
| Palatala |
| Labiopalatala |
| Velara |
| Labiovelara |
| Uvulara |
| Faryngala |
| Epiglottala |
| Glottala |
| Se även: artikulationssätt · Kategori:Konsonantljud |
|
Den här sidan kan innehålla fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
| Redigera den här mallen |
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Labiodentala konsonanter (ytterst av latin labium, ’läpp’ och dens, ’tand’) är en grupp av konsonanta språkljud som uttalas antingen genom att underläppen förs samman med överkäkens tänder, eller motsvarande för överläpp och underkäkens tänder.
I svenskan finns tre labiodentala konsonanter:
- en assimilationsalstrad nasal: (variant av /m/- och /n/-fonemen före andra labiodentala konsonanter), samt
- två frikativor kopplade till varsitt eget fonem: tonande och tonlös .
Se även
