Lille OSC

Temat för Lille OSC är ett som har fångat många människors intresse genom åren. Med sin mångfald av förhållningssätt och sin påverkan på olika aspekter av livet har Lille OSC visat sig vara ett ämne för debatt och reflektion inom olika sfärer. Från dess inflytande på populärkulturen till dess relevans i det samtida samhället har Lille OSC satt en outplånlig prägel på den kollektiva fantasin. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Lille OSC och dess betydelse i dagens värld, och erbjuda en heltäckande bild för att bättre förstå dess närvaro och implikationer.

Lille OSC
Grundinformation
Grundad23 september 1944 (79 år sedan)
Fullständigt namnLille Olympique Sporting Club
SmeknamnLes Dogues, LOSC
SerieLigue 1
OrtFrankrike Lille, Frankrike
HemmaarenaStade Pierre-Mauroy
(kapacitet: 50 186)
Nyckelpersoner
ÄgareLuxemburg Merlyn Partners SCSp
OrdförandeFrankrike Olivier Létang
TränarePortugal Paulo Fonseca
LagkaptenPortugal José Fonte
Ass. lagkaptenFrankrike Benjamin André
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Franska mästare4 (1945/46, 1953/54, 2010/11, 2020/21)
Ligue 24 (1963/64, 1973/74, 1977/78, 1999/00)
Coupe de France6 (1945/46, 1946/47, 1947/48, 1952/53, 1954/55, 2010/11)
Trophée des Champions1 (2021)
Intertotocupen1 (2004)
Övrigt
Webbplatslosc.fr

Lille Olympique Sporting Club, ofta förkortat Lille OSC eller LOSC, är en professionell fotbollsklubb från Lille, Frankrike, som spelar i Ligue 1. Klubben har spelat sina hemmamatcher på Stade Pierre-Mauroy sedan 2012, då den gamla arenan Stade Lille-Metropole ersattes. Klubben grundades den 23 september 1944 efter en sammanslagning mellan Olympique Lillois och SC Fives. Båda klubbarna spelade då i den franska högsta ligan och Lillois var dessuom ligamästare.

Lille har blivit franska mästare fyra gånger – 1945/46, 1953/54, 2010/11 och 2020/21. Internationellt är den främsta meriten segern i Intertotocupen 2004. Klubben hade stora framgångar årtiondet från 1946 till 1956 då laget leddes av George Berry och André Cheuva.

Lille har en långvarig rivalitet med närliggande klubben RC Lens. Matcherna mellan klubbarna går under namnet Derby du Nord (svenska: Norrderbyt). Sedan december 2020 ägs klubben av Merlyn Partners SCSp, en luxemburgsk investeringsfond.

Historia

1944–1955: Det första decenniet

Innan andra världskriget hade staden Lille två klubbar i Ligue 1: Olympique Lillois och Sporting Club Fivois. Efter bristerna av kriget bestämde de två klubbarna att gå samman under hösten 1944 och grundade tillsammans Lille Olympique Sporting Club (LOSC). Inom det första decenniet av existensen vann den nya klubben två ligatitlar och nådde andraplatsen fyra säsonger i rad. I Coupe de France nådde klubben final sju finaler, där man fick se sig själva som segrare vid fem av dem. Finalen i Latin Cup nåddes också.

1956–1980: Lille tappar vinnarspåret

Lille degraderades från första ligan för första gången 1956. Klubben blev ett mittenlag i andra divisionen och i slutet av 1960-talet, efter en lång period av anonymitet, med tyngd brist på faciliteter och resurser, övergav Lille sin professionella status. Man började frukta att klubben skulle gå konkurs och därmed försvinna. Men några unga ledare, som Max Pommerolle, kom och gav klubben ny drivkraft. Klubben blev ändå inte så framgångsrik som man hade hoppats på, men fansen fick se sitt lag vinna andra divisionen ett flertal gånger.

1980–2000: Lille lägger grunden för framtida framgångar

I juli 1980 var Lille den första franska klubben som valde status för ett blandat ekonomiföretag, av vilket staden Lille blev majoritetsägare. Teamet av presidenterna Amyot, Deschot och Dewailly kämpade för att klubben skulle kunna tävla mot de allra bästa lagen i landet. Jacques Amyots avgång 1990 ledde till ytterligare tre svåra år för klubben, vilket komprometterade dess existens. Det tog tills Bernard Lecomtes ankomst 1993 för att sätta klubbens ekonomi på väg till återhämtning. Lille gjorde sin sista nedflyttning 1997 då laget tränades av bosniska tränaren Vahid Halilhodžić, som tog tillbaka laget till eliten.

2000 – nu: En stadig stigning till toppen

Under sin första säsong tillbaka i högsta ligan 2000/01 kvalificerade Lille sig till Europa-fotboll för första gången i klubbens historia och säkrade sin plats i Champions League 2001/2002. På baksidan av klubbens nya status gick Lille in i en avgörande ny era under ledning av ordförande och verkställande direktör Michel Seydoux och tränare Claude Puel. Klubben lämnade den historiska arenan Stade Grimonprez-Jooris för att gå vidare till Stade Pierre-Mauroy och blev sedan regelbunden på den europeiska scenen. Bland de mest eftertryckliga resultaten var 1–0-segern mot Manchester UnitedStade de France 2005, 2–0-vinsten över MilanSan Siro 2006 och 1–0-hemmaseger mot Liverpool 2010. En stadig utveckling av fotbollsplanen, tillsammans med den sportiga utvecklingen under tränaren Rudi Garcias experthand, tog Lille tillbaka till toppen av det franska spelet med ligan och Cup-dubbel 2011 (56 år efter klubbens senaste trofé). År 2012 fastställde Lille sin plats i toppen av tabellen för inhemskt spel med ytterligare en kvalificering för Europas mest prestigefyllda klubbtävling, Champions League 2012/13.

Spelare

Spelartrupp


Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
16 Slovakien Adam Jakubech 2 januari 1997 Slovakien Spartak Trnava (-17)
25 Frankrike Benoît Costil 3 juli 1987 Frankrike AJ Auxerre (-23)
30 Frankrike Lucas Chevalier 6 november 2001 Frankrike Lille

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
3 Portugal Tiago Djaló 9 april 2000 Italien Milan (-19)
4 Brasilien Alexsandro 9 augusti 1999 Portugal Chaves (-22)
5 Sverige Gabriel Gudmundsson 29 april 1999 Nederländerna Groningen (-21)
6 Portugal José Fonte 22 december 1983 Kina Dalian Yifang (-18)
15 Frankrike Leny Yoro 13 november 2005 Frankrike Lille
18 Frankrike Bafodé Diakité 6 januari 2001 Frankrike Toulouse (-18)
31 Brasilien Ismaly 11 januari 1990 Ukraina Schaktar (-22)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
8 Frankrike Jonas Martin 9 april 1990 Frankrike Rennes (-22)
10 Frankrike Remy Cabella 8 mars 1990 Frankrike Montpellier (-22)
20 England Angel Gomes 31 augusti 2000 England Manchester United (-20)
21 Frankrike Benjamin André 3 augusti 1990 Frankrike Rennes (-19)
23 Kosovo Edon Zhegrova 31 mars 1999 Schweiz Basel (-22)
28 Portugal André Gomes 30 juli 1993 England Everton (-22)
35 Kamerun Carlos Baleba 3 januari 2004 Frankrike Lille

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
7 Elfenbenskusten Jonathan Bamba 26 mars 1996 Frankrike Saint-Étienne (-18)
9 Kanada Jonathan David 14 januari 2000 Belgien Gent (-20)
11 Algeriet Adam Ounas 11 november 1999 Italien Napoli (-22)
22 USA Timothy Weah 22 februari 2000 Frankrike Paris Saint-Germain (-19)
26 Frankrike Alan Virginius 3 januari 2003 Frankrike Sochaux (-22)
27 Guinea Mohamed Bayo 4 juni 1998 Frankrike Clermont Foot (-22)

Not: Spelare i kursiv stil är inlånade.

Utlånade spelare

Nr Land Pos Namn
Algeriet  F Akim Zedadka (i Frankrike Auxerre till 30 juni 2023)
Frankrike  MF Rocco Ascone (i Danmark Nordsjælland till 30 juni 2023)
Turkiet  MF Yusuf Yazıcı (i Turkiet Trabzonspor till 30 juni 2023)

Rekord

Mest framträdanden

Plats Spelare Matcher
1 Frankrike Marceau Somerlinck 428
2 Frankrike André Strappe 365
3 Frankrike Rio Mavuba 313
4 Frankrike Mathieu Debuchy 301
5 Frankrike Florent Balmont 292

Mest mål

Plats Spelare Mål
1 Frankrike Jean Baratte 218
2 Frankrike André Strappe 135
3 Frankrike Gérard Bourbotte 96
4 Frankrike Jean Lechantre 81
5 Frankrike Bolek Tempowski 81


Noterbara spelare

Referenser

Noter


Externa länkar