I den här artikeln kommer vi att diskutera ämnet Ludvig Daae (1829–1893), ett ämne av stor relevans och intresse idag. Ludvig Daae (1829–1893) har genererat många debatter och kontroverser, samt väckt intresset hos experter och fans av olika discipliner. I denna mening är det viktigt att i detalj analysera alla aspekter och perspektiv relaterade till Ludvig Daae (1829–1893), för att fullt ut förstå dess inverkan och omfattning i dagens samhälle. Genom den här artikeln kommer vi att utforska olika synpunkter, relevanta data och möjliga framtida implikationer av Ludvig Daae (1829–1893), med syftet att erbjuda en komplett och berikande vision om detta viktiga ämne.
Ludvig Daae | |
Född | 24 april 1829 Solnør, Norge |
---|---|
Död | 1 maj 1893 (64 år) Kristiansands kommun, Norge |
Medborgare i | Norge |
Sysselsättning | Politiker, författare, jurist, dagboksskrivare |
Befattning | |
Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1859–1861, Romsdals amt (1859–1861) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1862–1864, Romsdals amt (1862–1864) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1865–1867, Romsdals amt (1865–1867) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1868–1870, Romsdals amt (1868–1870) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1871–1873, Romsdals amt (1871–1873) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1874–1876, Romsdals amt (1874–1876) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1877–1879, Romsdals amt (1877–1879) Norges arméminister Regeringen Sverdrup (1884–1885) Stortingsledamot Stortingets mandatperiod 1886–1888, Ålesund og Molde (1886–1888) | |
Politiskt parti | |
Venstre | |
Barn | Aagaat Daae (f. 1864) Ludvik Daae (f. 1866) |
Utmärkelser | |
Sankt Olavs orden | |
Redigera Wikidata |
Ludvig Daae, född den 24 april 1829 i Borgunds pastorat, Romsdals amt, död den 1 maj 1893 i Kristiansand, var en norsk jurist och politiker.
Daaes karriär som ämbetsman omfattade att han 1856 blev overretssagfører, 1869 fogde i Sunnmøre och 1876 sorenskriver i Nordre Sunnmøre. 1889 utnämndes han till tullkassör i Kristiansand.
Han var ledamot av stortinget åren 1859—1879, som representant för sin hembygd. Han var i flera år president, först i odelstinget och sedan i lagtinget. Han tillhörde den dåvarande oppositionen.
Efter att han undanbett sig återval stod han utanför det offentliga livet, tills han, som var nära knuten till statsminister Johan Sverdrup, den 26 juni 1884 blev försvarsminister.
Han avgick dock redan 1885 och bosatte sig på sin släktgård Solnør. 1886-88 satt han åter i stortinget, nu som representant för Aalesund och Molde.
I sina yngre dagar började han en lovande historisk författarverksamhet, men denna avbröts, då han inträdde på den politiska banan. 1866 utgav han en kritik av Rudolf Keysers efterlämnade skrifter.
|