Mitra

Numera är Mitra ett ämne som har fått stor betydelse i dagens samhälle. I åratal har Mitra varit föremål för debatt, analys och reflektion inom olika områden, från politik till populärkultur. Men på senare tid har intresset för Mitra växt exponentiellt och blivit ett mycket relevant ämne i offentliga samtal. Oavsett om det beror på dess inverkan på människors dagliga liv, dess inflytande på teknologins utveckling eller dess roll i utvecklingen av mänskligt tänkande, har Mitra blivit ett grundläggande element att ta hänsyn till i det moderna samhället. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Mitra, analysera dess inflytande, dess implikationer och dess relevans i dagens värld.

Exempel på mitra – påve Johannes Paulus II.

Mitra är en (liturgisk) huvudbonad som i huvudsak bärs av biskopar som symbol för deras ämbete. Även abbotar och förr även abbedissor i vissa klosterordnar bär ibland mitra.

Den toppiga, trekantiga mitran är en symbol för de eldslågor som vid den första kristna pingsten stannade över apostlarnas huvuden. Den är alltså ett tecken på biskoparnas apostoliska uppgift att råda och stödja i kyrkan.

Mitran kom i bruk omkring 1000, och har utvecklats från en konisk mössa, som så småningom blev lägre, fick ett veck i mitten från panna till nacke och sedan ett par spetsiga, i början lägre, sedan högre gavellika sidostycken som omkring 1200 vändes så att de kom att stå upp framtill och baktill i stället för som tidigare över öronen.

Från mitran hänger på ryggen ner två band (infulae), som från början var knytband, men som idag endast har en dekorativ funktion.

Biskopars heraldiska vapen kröns ofta av mitror, på samma sätt som adliga eller kungliga vapen kröns av kronor.

Inom Svenska kyrkan avskaffades mitran genom Uppsala mötes beslut 1593 men återinfördes på 1700-talet.

Referenser

Noter

  1. ^ Martling, Carl Henrik . Svenskt kyrkolexikon, Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, uppslagsord abbot. ISBN 91 7580 282-1.
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1184 

Externa länkar