Idag är Modulär form ett ämne som väcker stort intresse i samhället. Från akademiker till underhållning, Modulär form har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Dess relevans och inverkan idag gör det till ett viktigt ämne att ta upp. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Modulär form, analysera dess inverkan i olika sammanhang och erbjuda ett komplett perspektiv på detta ämne. Genom ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt strävar vi efter att tillhandahålla en heltäckande vision som gör att vi bättre kan förstå vikten av Modulär form i dagens samhälle.
Inom matematiken är en modulär form en (komplex) analytisk funktion i övre halvplanet som satisfierar en viss funktionalekvation med avseende på gruppverkan av modulära gruppen, samt satisfierar ett visst krav på tillväxten. Teorin om modulära former är en del av komplex analys. Modulära former är viktiga inom talteori och förekommer även inom algebraisk topologi och strängteori.
En modulär form av vikt k för modulära gruppen
är en komplexvärd funktion f i övre halvplanet H = {z ∈ C, Im(z) > 0}, som satisfierar följande tre krav: för det första är f en analytisk funktion över H. För det andra gäller för alla z i H och en godtycklig matris i SL(2,Z) ekvationen
För det tredje bör f vara analytisk då z → i∞. Vikten k är vanligen ett positivt heltal.
Det andra kravet, med matriserna och , är
och
Eftersom S och T genererar modulära gruppen SL(2,Z) är det andra kravet ovan ekvivalent till dessa två ekvationer. Notera att eftersom
är modulära funktioner periodiska funktioner med period 1 och har härmed en Fourierserie.
Notera att för udda k kan bara 0 satisfiera det andra kravet.
Funktionen som är konstant lika med noll är en modulär form av vikt k för alla tal k.
Varje konstant funktion är en modulär form av vikt 0.
Dedekinds etafunktion definieras som
Då är den modulära diskriminanten Δ(z) = η(z)24 en modulär form av vikt 12.
Modulära former kan generaliseras genom att tillåta existensen av en funktion med så att
Funktioner av formen är kända som automorfa faktorer.
En annan generalisering är Hilbert-modulära former. Ytterligare en generalisering är Siegel-modulära former.