Mona Hatoum

Idag är Mona Hatoum ett ämne som har blivit allt mer aktuellt i det moderna samhället. I och med teknikens framsteg och globaliseringen har Mona Hatoum blivit en central punkt för debatt och intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. När vi kommer närmare att förstå effekten av Mona Hatoum uppstår nya frågor och utmaningar som förtjänar att utforskas. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i världen av Mona Hatoum och utforska dess olika aspekter, implikationer och konsekvenser i våra dagliga liv. Från dess historia till dess inflytande på populärkulturen kommer vi att dyka ner i en uttömmande analys som gör att vi bättre kan förstå vikten av Mona Hatoum idag.

Mona Hatoum
Född11 februari 1952
Beirut
Konstnärskap
FältBildkonst
UtbildningBeirut University College
Rörelsesamtidskonst
PriserSonningpriset 2004, Joan Miró-priset (2011)
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)
Hot Spot, 2006
Mona Hatoum vid Impenetrable i Valencia 1999

Mona Hatoum, född 11 februari 1952 i Beirut, Libanon, är en konstnär som arbetar inom performance och installation.

Hon har utbildat sig i grafisk formgivning på Amerikanska universitetet i Libanon i Beirut och studerade konst 1975–1979 vid Byam Shaw School of Art och 1979–1981 på Slade School of Fine Art i London. Mellan 1986 och 1994 studerade hon på Central Saint Martins College of Art and Design i London och mellan 1992 och 1997 vid Jan van Eyck Academie i Maastricht i Nederländerna.

Hon var 1994/1995 gästprofessor på École nationale supérieure des beaux-arts i Paris och 1998 på Chelsea College of Art and Design i London. hon bor i Berlin och London.

Biografi

Mona Hatoums föräldrar vat palestinier, som i samband med 1948 års palestinska exodus fick lämna Haifa i dåvarande Brittiska Palestinamandatet. Föräldrarna valde att bosätta sig i Libanon, där Mona Hatoum senare föddes 1952. Hennes familj saknade palestinska identitetspapper, men fick genom faderns arbete på Storbritanniens ambassad både pass och identitetshandlingar. Under en resa till London 1975 utbröt det libanesiska inbördeskriget, och Mona Hatoum var tvungen att stanna kvar i London, där hon numera är verksam.

Konstnärskap

I sin text ”Itinerary” tar Guy Brett fasta på Mona Hatoums tudelade känsla inför sin kulturella identitet och hur det sedermera har påverkat hennes konstnärskap i fråga om plats. Brett menar att hennes konst innefattar ett dialektiskt förhållande mellan ”place” och ”dicplacement" som kommer sig av hennes personliga historia. Mona Hatoum själv är dubbel till den betydelse hennes kulturella bakgrund har och menar att det är påfrestande att definieras utifrån en känsla av utanförskap, samtidigt som hon inte vill påstå att hennes kulturella bakgrund inte har någon betydelse.

Det förekommer ofta fabricerade föremål, såsom möbler, i Mona Hatoums konst. Dessa omformas alltid så att de mister sin ursprungliga funktion och snarast skapar en hotfull motbild till det normala. Verket Untitled (crutches) är en installation som visar två kryckor lutade mot en vägg. I kontakten med golvet viker de sig och ligger, till synes sladdriga och instabila, utslagna på golvet. Det som skall ge stöd är uppenbart oförmöget att bistå med det samma. En liknande typ av hotbild återfinns i verket Untitled (Wheelchair), en rullstol i rostfritt stål och gummi med knivar till handtag.

Mona Hatoums konst har även tydliga kopplingar till den teoretiska utgångspunkt som Richard Morris hade för sin konst, nämligen Merleau-Pontys fenomenologi. Flertalet av hennes verk anspelar på den spatiala upplevelsen och mening uppstår först i mötet med en betraktare. Verket You are still here, föreställande en spegel med inskriptionen ”you are still here”, är ett tydligt exempel på hur Mona Hatoum behandlar den kroppsliga närvaron. Den som står framför spegeln betraktar sitt eget ansikte i förhållande till texten och beroende på vad betraktaren fokuserar på förskjuts uppfattning av den egna reflektion. Om ögats fokus läggs på ansiktet ser betraktaren sig utifrån som ett objekt, om fokus däremot läggs på texten förflyttas uppmärksamheten till den fysiska närvaron i rummet. Denna närvaro är något som Mona Hatoum eftersträvar i sina verk som gärna skall engagera betraktaren på ett fysiskt, sensuellt och känslomässigt sätt.

Det är svårt att entydigt kategorisera Mona Hatoums konst som minimalistisk. Det finns inte desto mindre en tradition av estetisk reduktion i hennes verk, där formen och materialet blir oerhört viktiga i relation till varandra. Den dubbelhet som återfinns i henned användande av vardagliga ting kan också spåras i hennes materialval. En dörrmatta ser på avstånd ut att vara gjord i ett borstigt, organiskt material, men vid en närmare efterforskning visar det sig att mattan utgörs av spikar som i Pin Rug. Eller att det mjuka silikonet som utgör Entrails Carpetde facto är format som inälvor.

I Mona Hatoums konst återkommer ofta likartade element. Hon har ofta använt sig av resväskor, rivjärn, mattan som form och idé, durkslag och el-artiklar som är kopplade med sladdar sinsemellan. Denna repetitiva aspekt av hennes konst förenar henne med det industrialistiska tänkandet hos minimalisterna: materialet är inte unikt, utan kan återfinnas i det massproducerade.

Priser

Bibliografi

  • Desa Philippi, "Mona Hatoun: Some Any No Every Body". In: Catherine de Zegher (ed.), Inside the Visible. The Institute of Contemporary Art, Boston & MIT Press, 1996.
  • Tamar Garb, "Hairlines". In: Carol Armstrong and Catherine de Zegher (eds.), Women Artists at the Millennium. October Books / MIT Press, 2006.
  • L. Steward (ed.), Mona Hatoum: Domestic Disturbance. Mass: MoCA, 2001.

Externa länkar

Källor

Noter

  1. ^ Mona Hatoum born 1952 (på engelska), Tate, läs online.
  2. ^ Artnet.
  3. ^ John-Paul Stonard, Hatoum, Mona, Grove Art Online, 13 december 2017, 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T096406.
  4. ^ läs online, www.artnet.com .
  5. ^ Brett, Guy, ”Itinerary”, i: Archer, Michael, Brett, Guy och Zegher de, Catherine. red., Mona Hatoum, London:Phaidon Press Limited 1997, s 34
  6. ^ Antoni, Janine, Mona Hatoum, ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 17 april 2010. https://web.archive.org/web/20100417070007/http://bombsite.com/issues/63/articles/2130. Läst 13 mars 2010.  , 8/1 2009, ursprungligen publicerad i Bomb magazine, nr. 63, Vår 1998