Otar Iosseliani
I den moderna världen har Otar Iosseliani fått stort intresse och relevans inom olika samhällsområden. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Otar Iosseliani blivit ett ständigt samtalsämne, allt från kulturella och konstnärliga till vetenskapliga och politiska aspekter. Inflytandet från Otar Iosseliani har spridit sig över hela världen och genererat debatter och motstridiga åsikter i den allmänna opinionen. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt kring Otar Iosseliani, för att bättre förstå dess inverkan på vårt dagliga liv och i framtiden.
| Otar Iosseliani | |
.jpg) Otar Iosseliani, 2010. | |
| Född | 2 februari 1934 Tbilisi |
|---|---|
| Död | 17 december 2023 (89 år) Tbilisi |
| Medborgare i | Sovjetunionen, Frankrike och Georgien |
| Utbildad vid | Allryska statliga kinematografiska institutet Statskonservatoriet i Tbilisi  |
| Sysselsättning | Manusförfattare, dirigent, pianist, dokumentärfilmare, filmregissör, kompositör, skådespelare, regissör, filmklippare, pedagog |
| Befattning | |
| La Fémis ordförande (2000–) | |
| Arbetsgivare | Högre kurser för manusförfattare och regissörer (VKSR) |
| Utmärkelser | |
| Berliner Kunstpreis (1993) Nika-prisen for beste regissør (1998) Europeiska filmkritikerpriset (1999) Louis Delluc-priset (1999) Riddare av Hederslegionen (2006) Folkets konstnär i Georgiska SFSR | |
| Redigera Wikidata | |
Otar Iosseliani (georgiska: ოთარ იოსელიანი), född 2 februari 1934 i Tbilisi, Georgiska SSR, Sovjetunionen, död 17 december 2023 i Tbilisi, var en georgisk-fransk filmregissör.
Iosseliani studerade vid Tbilisis statliga konservatorium, där han tog examen 1952 med diplom i komposition, dirigering och piano.
Tre av Iosselianis filmer har vunnit Juryns stora pris vid filmfestivalen i Venedig; Månens favoriter (1984), Och det vart ljus (1989) och Brigands (1996).
Filmografi i urval
- 1958 – Akvarel
- 1959 – Sapovnela
- 1961 – Aprili
- 1964 – Tudzhi
- 1966 – När löven faller (Giorgobistve)
- 1972 – Iko shashvi mgalobeli
- 1975 – Pastoral
- 1984 – Månens favoriter (Les favoris de la lune)
- 1989 – Och det vart ljus (Et la lumière fut)
- 1992 – Fjärilsjakten (La Chasse aux papillons)
- 1996 – Brigands
- 1999 – Farväl sköna hem (Adieu, plancher des vaches!)
- 2002 – Måndag morgon (Lundi matin)
- 2006 – Jardins en automne
- 2010 – Chantrapas
Bildspel
-
Otar Iosseliani, 1989. -
Minnestavla i Riga.
Referenser
- ^ SNAC, Otar Iosseliani, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ filmportal.de, Otar Iosseliani, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Proleksis enciklopedija, Otar Ioseliani.
- ^ Who's Who in France.
- ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 122491556, läst: 20 december 2023.
- ^ Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 14 januari 2024, licens: licence ouverte 2.0.
- ^ Умер Отар Иоселиани (på ryska), 17 december 2023, läs online, läst: 17 december 2023.
- ^ Le cinéaste géorgien Otar Iosseliani, chantre des plaisirs simples, est mort (på franska), Le Monde, läs online, läst: 18 december 2023.
- ^ Chant d'hiver, ou le goût de l'irrévérence (på franska), Cineuropa, läs online, läst: 2 juli 2022.
- ^ Rotten Tomatoes.
- ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.
- ^ läs online, www.europeanfilmacademy.org , läst: 13 december 2019.
- ^ L'Internaute, läs online.
- ^ Умер Отар Иоселиани (ryska)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Otar Iosseliani.- Otar Iosseliani på Svensk FilmdatabasOtar Iosseliani på Svensk Filmdatabas
- Otar Iosseliani på Internet Movie Database (engelska)
|