Idag är Paul-Henri Spaak ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess påverkan på populärkulturen eller dess betydelse inom yrkesområdet, har Paul-Henri Spaak blivit ett återkommande samtalsämne runt om i världen. Med sin mångfald av aspekter och sin förmåga att skapa debatt förblir Paul-Henri Spaak ett ämne i ständig utveckling som fortsätter att fånga publikens uppmärksamhet och nyfikenhet. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska olika aspekter av Paul-Henri Spaak, dess inverkan och dess relevans idag.
Paul-Henri Spaak | |
Tid i befattningen 15 maj 1938–22 februari 1939 | |
Företrädare | Paul-Emile Janson |
---|---|
Efterträdare | Hubert Pierlot |
Tid i befattningen 13 mars 1946–31 mars 1946 | |
Företrädare | Achille Van Acker |
Efterträdare | Achille Van Acker |
Tid i befattningen 20 mars 1947–11 augusti 1949 | |
Företrädare | Camille Huysmans |
Efterträdare | Gaston Eyskens |
Född | 25 januari 1899 Schaerbeek utanför Bryssel, Belgien |
Död | 31 juli 1972 (73 år) Braine-l'Alleud utanför Bryssel, Belgien |
Gravplats | Braine-l'Alleud |
Politiskt parti | Belgische Socialistische Partij- Parti Socialiste Belge |
Maka | Marguerite Malevez, efter hennes död Simone Dear |
Paul-Henri Spaak uttal , född 25 januari 1899 i Schaerbeek utanför Bryssel, död 31 juli 1972 i Braine-l'Alleud utanför Bryssel, var en belgisk advokat och socialistisk politiker. Han var en av EU:s grundare, och kallades Mr Europe.
Spaak var mellan åren 1936–1966 premiärminister eller utrikesminister i nästan alla belgiska regeringar (undantag augusti 1949–april 1954 och juni 1958–april 1961). Han har även varit bland annat ordförande i FN:s generalförsamling 1946–1947, Europarådets president 1949–1951 och Natos generalsekreterare 1957–1961.
Paul-Henri Spaak var ättling till den svenske immigranten till Belgien Magnus Spaak (1699–1768) från Bohuslän, bror till den pietistiske reformatorn Peter Spaak. Paul-Henri Spaak var soldat under första världskriget, efter att ha ljugit om sin ålder, och blev då krigsfånge. Efter detta började han studera juridik vid Université libre de Bruxelles där han avlade juristexamen (LL.M.). Efter studierna var han verksam som advokat i Bryssel.
År 1936 utnämndes Spaak till Belgiens utrikesminister, och kvarblev med detta uppdrag till 1949, bortsett från perioder åren 1938–1939 och 1947–1949, då han var landets konseljpresident. Under andra världskriget ålåg det honom att genomdriva Belgiens neutralitet men hans regering tvingades gå i exil.
Spaak började under tiden i exil att försöka få till stånd ett enande av länderna i området, och utarbetade därför Beneluxplanen. Tankarna om mellanstatliga samarbeten och allianser sträckte sig långt bortom Benelux; han var en av de första som förordade Europeiska kol- och stålgemenskapen, och önskade även militärt samarbete inom Europa.
När FN:s generalförsamling samlades första gången 1946, blev Spaak dess första ordförande. Hans värv fortfor genom att han 1948–1949 var ordförande i OEEC:s råd. År 1946 blev han även vald till Europarådets president. I egenskap av socialist var han antimonarkist, och han genomdrev att kung Leopold abdikerade den 16 juli 1951. Åren 1957–1961 var han Natos generalsekreterare. Till hans gärningar hör även att han utformade stora delar av Romfördraget.
År 1957 tilldelades han Karlspriset.
Företrädare: Paul-Emile Janson |
Belgiens premiärminister 1938–1939 |
Efterträdare: Hubert Pierlot |
Företrädare: Första ämbetsinnehavaren |
Ordförande i FN:s generalförsamling 1946–1947 |
Efterträdare: Oswaldo Aranha |
Företrädare: Achille Van Acker |
Belgiens premiärminister 1946 |
Efterträdare: Achille Van Acker |
Företrädare: Camille Huysmans |
Belgiens premiärminister 1947–1949 |
Efterträdare: Gaston Eyskens |
Företrädare: Första ämbetsinnehavaren |
Ordförande i Europaparlamentet 1952–1954 |
Efterträdare: Alcide De Gasperi |
Företrädare: Lord Ismay |
Natos generalsekreterare 1957–1961 |
Efterträdare: Dirk Stikker |
|
|