Poetiska Eddan är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet på senare tid. Dess betydelse och relevans har blivit fokus för flera debatter och diskussioner inom olika områden. Från det akademiska området till det professionella området har Poetiska Eddan skapat ett växande intresse på grund av dess effekter och återverkningar på dagens samhälle. När fler människor fördjupar sig i utforskningen och förståelsen av Poetiska Eddan avslöjas nya perspektiv och tillvägagångssätt som berikar befintlig kunskap om detta ämne. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska nyckelaspekterna relaterade till Poetiska Eddan, analysera dess utveckling, dess utmaningar och dess möjliga framtida utveckling.
Denna artikel är en del av en serie om: | |||
Kristna sagor
Facklitteratur
| |||
Den poetiska Eddan är en samling nordiska kväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv. Den har också kallats Sämunds edda (Edda Sæmundar) för att skilja den från Snorres Edda, baserat på den felaktiga tron att den skrevs av Sämund Frode. Dikterna anses huvudsakligen vara tillkomna i västra Norge och på Island under åren 800–1000.
Alla dikterna har under lång tid återberättats muntligt och ursprungsförfattarna är okända. Dikttypen uppvisar många likheter med forngermansk poesi. Vad gäller motiven är de första dikterna gudadikter, följt av en grupp sagor om hjältar från folkvandringstiden, framför allt Sigurd Fafnesbane.
Solsången är tillkommen i en kristen kulturkrets, antagligen i 1200-talets Norge och Den grönländska sången om Atle är skriven av norrmän boende på Grönland.
En bevarad handskrift, Codex Regius, med den poetiska eddan från det sena 1200-talet, är nu återförd till Island. Den fanns tidigare på Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn.
Många hedniska grupper och samfund har tagit till sig den äldre Eddan som sin heliga skrift.
Utmärkande för diktningen i den poetiska eddan är allitteration (stavrim), kenningar och omkväden. Många av dikterna är författade på versmåttet fornyrdislag, exempelvis Kvädet om Trym. Fornyrdislag har strofer om åtta rader. I eddan förekommer också ett versmått som kallas ljodahattr (på fornisländska ljóðaháttr), som har sex rader per strof. Versmåttet i Den Höges sång är exempel på ljodahattr.
Nedan listas dikterna i den poetiska eddan. Dikternas ordning är efter hur de står i handskriften Codex Regius, men ordningen varierar något i olika översättningar. Svenska översättningar finns av bland andra Erik Brate (1913), Åke Ohlmarks (1948 resp. 1954), Björn Collinder (1957) och Lars Lönnroth (2016), se nedan. De svenska titlarna är ur Erik Brates översättning från 1913, men där titlarna hos Ohlmarks och Collinder skiljer sig markant från Brates, är även dessa angivna. Därtill står de isländska titlarna i kursiv stil.
Hjältedikterna rör komplexet med Völsungasagan. I många översättningar förekommer partier från Völsungasagan för att fylla ut luckorna i berättelsen i handskriften Codex Regius.
Dikterna om Helge
Niblungs-cykeln
Jörmunrekkr-dikterna
Eddan har översatts till svenska av:
|
|