Protaktinium

I dagens värld fortsätter Protaktinium att vara ett ämne för intresse och debatt. Med tiden har det blivit ett grundläggande inslag i samhället och har påverkat olika aspekter av det dagliga livet. Oavsett om det är på ett personligt, politiskt, vetenskapligt eller kulturellt plan har Protaktinium satt en betydande prägel på historien och fortsätter att generera kontroverser och motstridiga åsikter. I den här artikeln kommer vi att noggrant studera inflytandet av Protaktinium i olika sammanhang, samt de framsteg och utmaningar det representerar för framtiden.

Protaktinium
Nummer
91
Tecken
Pa
Grupp
N/A
Period
7
Block
f
Pr

Pa

Uqt
ToriumProtaktiniumUran
5f2 6d1 7s2
91Pa

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa231,03588 u
UtseendeLjus, silvrigt glänsande
Fysikaliska egenskaper
Densitet15 370 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt2 113 K (1 840 °C)
Kokpunkt4 300 K (4027 °C)
Molvolym15,18 × 10-6 /mol
Smältvärme15 kJ/mol
Ångbildningsvärme470 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie180 pm
JonisationspotentialFörsta: 568 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration 5f2 6d1 7s2
e per skal2, 8, 18, 32, 20, 9, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd5 (svag bas)
Elektronegativitet1,5 (Paulingskalan)
Diverse
Elektrisk konduktivitet5,29·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Protaktiniumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
230Pa {syn.} 17,4 dagar β-
ε
0,563
1,310
230U
230Th
231Pa {syn.} 32 760 år α 5,149 227Ac
233Pa {syn.} 26,967 dagar β- 0,571 233U
234Pa 6,75 timmar β- 2,95 234U
234mPa 1,17 minuter β- 2,29 234Pa
Säkerhetsinformation
Övriga faror
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Protaktinium är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktiniderna. Ämnet bildas ur uran och övergår i aktinium.

Historik

Protaktinium identifierades för första gången 1913, då Kasimir Fajans och Oswald Helmuth Göhring upptäckte den kortlivade isotopen Pa-234m (halveringstid omkring 1,17 minuter) under sina studier av sönderfallet av U-238. De gav det nya grundämnet namnet brevium, vilket 1918 ändrades till protoaktinium då två forskargrupper (ledda av Otto Hahn och Lise Meitner i Tyskland respektive Frederick Soddy och John Cranston i Storbritannien) oberoende av varandra upptäckte Pa-231. Namnet blev 1949 slutligen protaktinium.

Egenskaper

Av protaktinium finns 15 kända isotoper med masstal från 225 till 238 och halveringstider mellan 2 sekunder och 32 500 år. Rent protaktium är en gråvit, glänsande metall som inte oxideras i luft. Den är hälsovådlig och saknar teknisk betydelse.

Förekomst

Protaktinium finns i mycket små mängder i jordskorpan, huvudsakligen i pechblände där det bildas genom radioaktivt sönderfall av uran 235.

Källor