Rota (mytologi)

Idag är Rota (mytologi) ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på tekniken har Rota (mytologi) varit föremål för många forskning och diskussioner de senaste åren. Eftersom allmänhetens medvetenhet om Rota (mytologi) fortsätter att växa är det viktigt att analysera dess implikationer fullständigt och överväga potentiella långsiktiga konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Rota (mytologi) och dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet.

Rota (fornvästnordiska Róta eller Rota) är en av valkyriorna i nordisk mytologi. Hon är endast omtalad i Snorre Sturlassons Edda, Gylfaginning, kapitel 36, där Snorre berättar om valkyrior:

… dem sänder Oden till varje strid. De väljer vilka män som skall dö, och råder över segern. Gunn och Rota och den yngsta nornan, som heter Skuld, rider alltid för att välja vem som skall falla och besluta om dråpen.

”Rota” förekommer inte som valkyrienamn i tulorna, men finns troligen i kenningen geir-Rótu gǫtvar (”spjut-Rotas kläder”, d.v.s. rustning, brynja) som både Egil Skallagrimsson och Hallfred vandrädaskald använder. Alternativt kan ordet läsas geirróta (”spjutregn”), i vilket fall valkyrienamnet försvinner. Vad som kan tala för det senare är att rota finns som särskilt ovädersheite i tulorna.

Gesta Danorum

I en kommentarbok till Saxo Grammaticus identifierar Hilda Ellis Davidson två personer med Róta-liknande namn som valkyrior. Dessa båda, som Saxo kallar Ruta och Rothi, figurerar i två fornkväden, Bjarkamál och Ingjaldskvädet, vilka finns i andra och sjätte boken av Gesta Danorum. Kvädenas innehåll har bevarats genom Saxos översättning av dem till latinhexameter.

Vid tiden för förra sekelskiftet översattes dikterna tillbaka till danska och rekonstruerades till fornyrðislag av bland andra Axel Olrik. Märkligast av de möjliga valkyrior som Davidson nämner är Ruta i Bjarkamál. Efter slaget vid Lejre sägs hon finna den döende hjälten Bödvar Bjarke bland liken på det blodiga slagfältet. Hon genomför då en ritual där hon ber honom fästa blicken under hennes böjda arm så att han kan skåda in i dödsriket och se Oden.

Sænk dit øje,
se gennem Arm mig:
sign først Synet
med Sejrsruner:
trygt skal du, Bjarke,
Blikket fæste,
se da og kende
Sejrsfader.
Axel Olriks tolkning av ritualen.
Med Hammerens Tegn
du tegne dig, Bjarke,
se saa under
Armen, jeg bøjer.
Odin da ser du,
Sejerfader,
vis og vældig,
Valens Ejer.
Frederik Winkel Horns tolkning.

I sin översättning kallar Olrik Ruta för ”Hrut”, medan Frederik Winkel Horn fördanskar namnet till ”Rude”. I kvädet sägs Ruta vara Rolf krakes syster och Bjarkes hustru, men här är hon psykopomp som visar den döende vägen in i dödsriket. Enligt Davidson var hon troligen valkyria. En annan tänkbar valkyria, vars namn Saxo kallar Rothi, omtalas i sjätte boken. Det är inte lätt att veta vilka ursprungliga nordiska namn som kan ha givit upphov till latiniseringarna Ruta och Rothi. Axel Olrik rekonstruerar Rothi till ”Hraude”, medan Winkel Horn skriver ”Rota”.

Namnet

Substantivet róta betyder ”snö-, regn- eller hagelstorm”, vilket Guðbrandur Vigfússon antog låg bakom Rotas namn. Vanligare, bland mytforskare, har varit att förklara namnet utifrån verbet róta, som ännu finns i isländska och betyder ”böka upp” (som t.ex. svin bökar upp marken), ”vända upp-och-ner på”, ”skapa kaos och oordning”. Det är samma ord som engelskans to route, ”att (på slagfältet) driva någon i vild, oordnad flykt”. Innebörden av valkyrians namn ligger troligen inom detta betydelsefält. Britt-Mari Näsström översätter namnet ”den som ställer till med tumult” och jämför med finlandssvenskans ”råddig”.

Tegnérs Frithiofs saga

I Esaias Tegnérs berömda diktverk Frithiofs saga framställs Rota som en nordisk motsvarighet till den antika mytologins jaktgudinna Diana, trots att det i nordisk mytologi inte förekommer någon egentlig jaktgudinna. I eposets nittonde dikt, ”Frithiofs frestelse”, förekommer ett jaktparty vid kung Rings hov, där även drottning Ingeborg och hovets övriga damer deltar, och den beridna Ingeborg skildras som ”Hälften Freja, hälften Rota, skönare än bägge två”. I skildringen, som snarare andas kontinental medeltid och riddarromantik än nordisk forntid och vikingatid, bär Ingeborg plymförsedd hatt. Det var tur för Tegnér att en av valkyriorna hade ett namn som passade in i versens meter.

Anmärkningar

  1. ^ Som Davidson påpekar kan hon knappast ha hetat Hrút, vilket är ett mansnamn.
  2. ^ Samtliga valkyrior i den poetiska Eddans Helgekväden beskrivs som människor. De var högättade kvinnor; döttrar till kungar och jarlar. Visserligen var de utrustade med övernaturliga färdigheter, men de var inga övernaturliga väsen.

Källor

  1. ^ Karl G. Johansson och Mats Malm (översättning), Snorres Edda, Klassikerförlaget 1999, sid 61f. ISBN 91-7102-449-2
  2. ^ Dictionary of Old Norse Prose, texten i original.
  3. ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: geir-Róta
  4. ^ Lausavísa 15, sid 45–46.
  5. ^ Hákonardrápa strof 2, sid 147. Ok gǫtvar geir-Rótu, hléðut, séðar járni. (”Och spjut-Rotas kläder skyddade ej, fastän sydda av järn.”)
  6. ^ Dictionary of Old Norse Prose, geirróta (Word in other corpora).
  7. ^ Veðra heiti strof 1, sid 674.
  8. ^ Hilda Ellis Davidson, Commentary on Saxo Grammaticus, History of the Danes I-IX, (vol. 2), sid 45–48, 107. Cambridge, Brewer 1980. ISBN 0-85991-062-8
  9. ^ Axel Olriks rekonstruktion av Bjarkamál utifrån Saxo och bevarade isländska källor.
  10. ^ Ingjaldskvädet rekonstruerat till danska av Axel Olrik efter Saxos Gesta Danorum. Rothi kallas här Hraude; se strof 29.
  11. ^ Gesta Danorum, 6.9.19 (strof 5).
  12. ^ Ingild översatt av Fredrik Winkel Horn. Ingjaldskvädet finns nära slutet på sidan.
  13. ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: róta, Róta och RÓTA Vigfússon skriver: ”Róta, the name of a goddess who sends storm and rain.”
  14. ^ Britt-Mari Näsström, Nordiska gudinnor. Nytolkningar av den förkristna mytologin, Bonniers 2009, sid 159. ISBN 978-91-0-012237-9