Rutherfordium

I den här artikeln ska vi fördjupa oss i ämnet Rutherfordium, eftersom det är en aspekt som har blivit mycket relevant på senare tid. Ur olika perspektiv har Rutherfordium påverkat samhället och skapat debatter inom olika områden. Därför är det väsentligt att i detalj granska de implikationer och konsekvenser som Rutherfordium innebär, samt analysera möjliga lösningar eller alternativ. Dessutom kommer vi att ta upp olika åsikter från experter inom området, som kommer att lyfta fram relevanta aspekter som hjälper till att bättre förstå vikten av Rutherfordium i vår nuvarande verklighet.

Rutherfordium
Nummer
104
Tecken
Rf
Grupp
4
Period
7
Block
d
Hf

Rf
LawrenciumRutherfordiumDubnium
5f14 6d2 7s2
104Rf

Generella egenskaper
Relativ atommassa u
Fysikaliska egenskaper
AggregationstillståndFast (förutsagt)
Atomära egenskaper
Jonisationspotential(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration 5f14 6d2 7s2
e per skal2, 8, 18, 32, 32, 10, 2
Kemiska egenskaper
Diverse
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Säkerhetsinformation
Övriga faror
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Rutherfordium är ett syntetiskt radioaktivt grundämne som tillhör transuranerna. Den mest stabila isotopen har en halveringstid på cirka 1,3 timmar.

Rutherfordium är uppkallat efter den nyzeeländsk-brittiske fysikern Ernest Rutherford. Sovjetunionen föreslog att ämnet skulle kallas för "Kurtjatovium" för att hedra fysikern Igor Kurtjatov.

Grundämnet framställdes första gången i Sovjetunionen 1964 genom att plutonium 242 bestrålades med neonkärnor.

Källor

  1. ^ ”Rutherfordium – Element information, properties and uses”. www.rsc.org. Royal Society of Chemistry. https://www.rsc.org/periodic-table/element/104/Rutherfordium. Läst 29 juli 2022. 
  2. ^ Fricke, Burkhard (1975). ”Superheavy elements: a prediction of their chemical and physical properties”. Recent Impact of Physics on Inorganic Chemistry 21: sid. 89–144. doi:10.1007/BFb0116498. http://www.researchgate.net/publication/225672062_Superheavy_elements_a_prediction_of_their_chemical_and_physical_properties. Läst 4 oktober 2013. 
  3. ^ Hoffman, Darleane C.; Lee, Diana M.; Pershina, Valeria (2006). ”Transactinides and the future elements”. i Morss; Edelstein, Norman M.; Fuger, Jean. The Chemistry of the Actinide and Transactinide Elements (3rd). Dordrecht, The Netherlands: Springer Science+Business Media. ISBN 1-4020-3555-1 
  4. ^ Bra Böckers lexikon, 1977