Sven Markelius

I den moderna världen har Sven Markelius varit ett ämne för ständig debatt och intresse. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess relevans idag eller dess inflytande på våra dagliga liv, har Sven Markelius varit föremål för många studier och forskning. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Sven Markelius varit ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos akademiker, experter och människor i alla åldrar och bakgrunder. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Sven Markelius och dess betydelse i dagens samhälle, såväl som dess relevans i framtiden.

Sven Markelius
Sven Markelius som stadsplanedirektör ca 1950 med modellen av Nedre Norrmalm och Hötorgscity.
Född25 oktober 1889
Maria Magdalena församling
Död24 februari 1972 (82 år)
Danderyds församling, Sverige
BegravdDjursholms begravningsplats
Medborgare iSverige
Utbildad vidArkitekturskolan KTH
SysselsättningArkitekt, stadsplanerare, formgivare
Noterbara verkHötorgsskraporna och Sverigehuset
Utmärkelser
Kungliga Nordstjärneorden (1939)
Sir Patrick Abercrombie Prize (1961)
Prins Eugen-medaljen (1961)
Royal Gold Medal (1962)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Sven Gottfrid Markelius, ursprungligen Jonsson, född 25 oktober 1889 i Stockholm, död 24 februari 1972 i Danderyd, var en svensk arkitekt som arbetade främst i den funktionalistiska stilen. Han var bland annat stadsplanedirektör i Stockholm under åren 1944–1954 och präglade under denna tid planeringen och utbyggnaden av Stockholms förstäder.

Biografi

Sven Markelius signatur 1945.

Sven Markelius utbildades 1909–1913 på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm och på Konstakademien. Därefter företog han studieresor till Tyskland och Italien. Han fick en gedigen utbildning hos arkitekterna Ragnar Östberg, Erik Lallerstedt och Ivar Tengbom. Efter flera framgångsrika arkitekttävlingar öppnade han ett eget kontor 1920.

År 1921 antog han efternamnet Markelius efter släktgården Mark i Östergötland. Efter att 1927–1934 ha sammanlevt med Viola Wahlstedt gifte sig Markelius 1938 med Ka Simon, som var dotter till Moritz Simon. Han var morfar till Nike Markelius.

Verk

Markelius kring 1914.

År 1927 kom nästa långa studieresa till Tyskland, där han träffade Walter Gropius som förevisade Bauhausskolan i Dessau. Gropius idéer skulle påverka Sven Markelius framtida syn på arkitekturen i funktionalismens tecken som gjorde sitt intåg i Sverige på Stockholmsutställningen 1930. På denna utställningen deltog han på bostadsavdelningen tillsammans med bland andra Kurt von Schmalensee, Uno Åhrén, Sigurd Lewerentz och Paul Hedqvist. År 1931 var han medförfattare till den radikala debattboken "acceptera".

År 1932 skapade han sitt första större arbete, Helsingborgs konserthus. På 1920- och 1930-talen ritade Markelius även en lång rad privata villor i funktionalistisk stil, bland andra till sig själv, Villa Markelius, Nockeby (1930) i Bromma och Villa Myrdal (1937) till de goda vännerna Alva och Gunnar Myrdal, även det i Bromma. Ett tidigt exempel är en ultramodern sommarvilla i Grödinge, söder om Stockholm, som han ritade åt storbyggmästaren Olle Engkvist (1929). De kände varandra väl och samarbetade i flera projekt, bland annat i Kvarteret Gräset (1930) på Södermalm i Stockholm, hyreshus i utpräglad funktionalistisk stil.

Efter att ha prövat boendet i flerfamiljshus några år i Kollektivhuset, John Ericssonsgatan på Kungsholmen ritade Markelius 1945 ytterligare en villa, åt sig själv och familjen, som han lät Olle Engkvist uppföra vid Kevinge strand i Danderyd (se Villa Markelius, Danderyd). Båda villorna rönte stor internationell uppmärksamhet bland arkitekter.

Markelius sista stora arbete under 1930-talet blev den svenska paviljongen på New York World's Fair 1939. Paviljongbyggnaderna grupperades kring en trädgårdsanläggning, även den ritad av Markelius. Det fanns även restaurang och biograf. Ett stort porträtt av Per Albin Hansson mötte besökaren och utställningens tema var demokratins framsteg i Sverige. Utställningspaviljongen blev även en stor personlig framgång för Markelius och gav honom viktiga kontakter för framtiden i USA.

Sven Markelius var chef för utredningsavdelningen vid Byggnadsstyrelsen mellan 1938 och 1944 och sedermera stadsplanedirektör i Stockholm under åren 1944–1954 och som sådan ledamot av Nedre Norrmalmsdelegationen. Under den tiden planerade han Norrmalmsregleringens första fas 1946 och förorterna Björkhagen 1945, Högdalen 1946, Västertorp 1947, Vällingby 1947–1950 och Farsta 1952. Han ritade även Folkets hus vid Norra Bantorget 1960, tredje höghuset vid Sergels torg 1962 och Sverigehuset vid Kungsträdgården 1968, alla i Stockholm.

I Sven Markelius verksförteckning finns bland många realiserade arbeten även ett 40-tal ej utförda byggnader som stannade i skissadiet, bland dem ett förslag till ombyggnad av Stockholms centralstation, ett skissförslag till konserthus för Helsingborg och ett förslag till FN-hus i New York.

Han var även verksam som formgivare och formgav olika tygtryck för Ljungbergs Textiltryck och möbler för Svenska Möbelfabrikerna i Bodafors. Markelius är representerad vid Nationalmuseum i Stockholm och vid Victoria and Albert Museum med textilkonst och med en stol vid Röhsska museet samt vid Arkitektur- och designcentrum, Länsmuseet Gävleborg, Jönköpings läns museum, Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum, Museum of Modern Art och Museum Boijmans Van Beuningen.

Markelius belönades jämte sin efterträdare Göran Sidenbladh av International Union of Architects för Norrmalmsregleringen med Sir Patrick Abercrombie Prize när det delades ut för första gången 1961.

Markelius var ledamot i Svenska teknologföreningen (STF).

Bildgalleri, verk i urval

Verk i urval

(I kronologisk ordning)

Sven Markelius i Sverigehusets trappa.

Källor

Tryckta källor

Noter

  1. ^ Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014, licens: CC0.
  2. ^ Sven G Markelius, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Sven Markelius, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ SNAC, Sven Markelius, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  5. ^ Sven Gottfrid Markelius, FinnGraven.se, läs online, läst: 25 juni 2017.
  6. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 25 februari 2016, licens: CC0.
  7. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.
  8. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.
  9. ^ Collectie Boijmans Online, läs online, läst: 19 april 2024.
  10. ^ Rudberg (1989), s. 17-18
  11. ^ Poppius, Henrik (2023). Olle Engkvist : folkhemmets storbyggmästare. Stockholm: Carlssons. Libris gx7qdkp6dgwt594g. ISBN 9789189826014  sid 56-57
  12. ^ Poppius, Henrik (2023). Olle Engkvist : folkhemmets storbyggmästare. Stockholm: Carlssons. Libris gx7qdkp6dgwt594g. ISBN 9789189826014  sid 111-114
  13. ^ Rudberg (1989), s. 102
  14. ^ Nationalmuseum
  15. ^ Victoria and Albert Museum
  16. ^ Röhsska museet
  17. ^ Arkitektur- och designcentrum
  18. ^ Länsmuseet Gävleborg
  19. ^ Jönköpings läns museum
  20. ^ Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum
  21. ^ Museum of Modern Art
  22. ^ Museum Boijmans Van Beuningen
  23. ^ Cramer, James P.; Jennifer Evans Yankopolus, red (2005). ”Sir Patrick Abercrombie Prize”. Almanac of Architecture and Design. sid. 184. ISBN 0967547792. http://books.google.se/books?id=1j_KxJeqpsUC&pg=PA184&lpg=PA184&dq=%22Sir+Patrick+Abercrombie+Prize%22+stockholm&source=bl&ots=G6A0K1C1xS&sig=tkTNIOnzkxNLWGH7OHH5hEIO83A&hl=sv&sa=X&ei=fXbQUoWQCMKX4wTb1ID4Bg&ved=0CDAQ6AEwAA#v=onepage&q=%22Sir%20Patrick%20Abercrombie%20Prize%22%20stockholm&f=false 
  24. ^ Ledamotsförteckning. Stockholm: Svenska teknologföreningen. 1945–1947 

Vidare läsning

Externa länkar

Företrädare:
Albert Lilienberg 		Stadsplanedirektör i Stockholms stad
1944–1955 		Efterträdare:
Göran Sidenbladh


v • r
Norrmalmsregleringen
Politisk ledning
Arkitekter
och ingenjörer
Planer och utredningar
Byggnadsverk i urval
(i alfabetisk ordning)
Övrigt
Stadsplanering i Stockholm   Stockholms city   Portal:Stockholm
Auktoritetsdata
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot