Tran

Numera har Tran blivit ett högst relevant ämne i det moderna samhället. Uppmärksamheten har riktats mot denna fråga på grund av dess genomslagskraft inom olika områden, från politik till populärkultur. Eftersom Tran fortsätter att vara föremål för debatt och diskussion, är det avgörande att i detalj analysera dess implikationer och återverkningar på vårt dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av Tran, undersöka dess inflytande på olika områden och dess utveckling över tiden. På samma sätt kommer vi att ta upp de olika tillvägagångssätt och ståndpunkter som antagits av experter och opinionsbildare i denna fråga, för att erbjuda en heltäckande och objektiv vision.

Tranoljelampa av brunglaserat lergods, Lyse socken, Bohuslän, 1800-tal - Nordiska museet, Stockholm

Tran är en flottig[förtydliga] olja som utvinns ur fisklever (fiskolja eller marinolja), eller kroppar av andra havsdjur, och som är rik på vitamin A, vitamin D och omättade fettsyror. Tidigare kokade man styckade djur för att få deras tran. Under den största sillperioden 1753–1809 fanns till exempel över 500 trankokerier bara i Bohuslän. Före 1860 blev tran använt som olja för lampor och smörjmedel. Tran används också för tvålframställning och för kosmetiska produkter. Tran, åtminstone sältran, har också använts för att fetta in och mjukgöra läder i slutet av garvningsprocessen.

Tran kokat av sjöfågel kallas i Nyland i Finland fågelolja. 

Valolja är olja framställd ur valars späck, före 1900-talet särskilt från rätvalar och grönlandsval. Det var ett viktigt bränsle under 1800-talet. Under 1900-talets första årtionden, när valfångsten utvecklades till en fullskalig industri och allt fler valarter fångades, var valolja en viktig industriell råvara, för bland annat margarin-, tvål- och sprängämnestillverkning.

Se även

Referenser

  1. ^ Bohusläns sillperioder. Bohusläns museum. Läst 18 januari 2008. Länk Arkiverad 7 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 169.