I världen av Trubbnäsapor finns det oändliga aspekter att utforska och upptäcka. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle har Trubbnäsapor varit föremål för kontroverser, debatt och beundran. I den här artikeln kommer vi att dyka in i de olika aspekterna av Trubbnäsapor, analysera dess utveckling över tid, dess implikationer i det dagliga livet och dess relevans i ett globalt sammanhang. Genom en uttömmande och detaljerad analys kommer vi att försöka belysa de mest relevanta aspekterna som gör Trubbnäsapor till ett ämne av intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder.
Trubbnäsapor | |
Rhinopithecus roxellana | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Primater Primates |
Underordning | Högre primater Haplorhini |
Familj | Markattartade apor Cercopithecidae |
Underfamilj | Langurer Colobinae |
Släkte | Trubbnäsapor Rhinopithecus |
Vetenskapligt namn | |
§ Rhinopithecus | |
Auktor | Milne-Edwards, 1872 |
Arter | |
Se text | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Trubbnäsapor (Rhinopithecus) är ett släkte langurer i familjen markattartade apor. Släktet består av fem arter som lever i Kina, Myanmar och Vietnam.
Släknamnet syftar på den korta nosen som har två framåtriktade näsborrar. Pälsens färg varierar mycket, särskilt vid skuldrorna och ryggen. Kroppslängden ligger mellan 51 och 83 centimeter och därtill kommer en 55 till 97 centimeter lång svans.
Trubbnäsapor förekommer i asiatiska skogar i centrala och södra Kina samt i norra Burma och Vietnam. Skogarna täcker ofta bergstrakter upp till 4 500 meter över havet. För de arter som lever i Kina utgörs habitatet av blandskogar och barrskogar. Området är kallt och under vintern faller nederbörden som snö. Arterna är alltså ganska resistenta mot kyla.
Arterna grå trubbnäsapa och Rhinopithecus avunculus lever huvudsakligen i träd, medan gyllene och svart trubbnäsapa vistas både på marken och i träd. Alla arter lever i grupper. Det finns sammanlagt omkring 10 000 exemplar av gyllene trubbnäsapa, och bland dem har man observerat grupper med upp till 600 individer. Övriga arter är betydligt mindre talrika, och det är numera sällan man observerar grupper som omfattar fler än 100 individer. Under kalla årstider är tillgången på föda mindre, och grupperna delas ofta upp i mindre flockar. Dessa undergrupper består av en dominant hanne och flera honor, samt deras ungar. Varje grupp har ett revir och kommunikationen sker med skrik. Hos trubbnäsapor finns flera olika läten och ibland påminner kommunikationen om körmelodier.
Arterna är växtätare och livnär sig av barr, knoppar, frukter, blad och frön. Under vintern äter de även bark och lav. De har en magsäck med flera segment som förbättrar ämnesomsättningen.
Honor visar för hannen när de är brunstiga. De tar till exempel ögonkontakt med hannen och uppsöker sedan en plats längre bort från övriga gruppmedlemmar. Ibland visar honan sina könsdelar. Efter dräktigheten som varar i ungefär 200 dagar föds under våren eller sommaren vanligen en enda unge, Det är okänt hur länge honan ger di. Ungarna blir könsmogna i femårsåldern, men den genomsnittliga sammanlagda livslängden är okänd.
Alla arter är hotade i beståndet. Tidigare jagades de för köttets skull. Deras päls är enligt traditionell kinesisk medicin ett medel mot ledgångsreumatism och liknande sjukdomar. Under det kinesiska kejsarriket användes pälsen för ceremoniella kläder. Idag utgörs hotet främst av habitatförstöring. Endast gyllene trubbnäsapa har en någorlunda levnadskraftig population med cirka 10 000 individer men listas ändå som starkt hotad av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).
Vanligen räknas fem arter till släktet:
Pagehtrubbnäsa räknas inte till släktet utan i ett eget släkte, Simias.
Deras närmaste släktingar hittas i släktet kostymapor (Pygathrix) och ibland sammanfattas bägge släkten i ett gemensamt taxon.
|