Vinčakulturen
I denna artikel kommer ämnet Vinčakulturen att behandlas ur olika perspektiv med syfte att fördjupa sig i dess innebörd, betydelse och återverkningar i dagens samhälle. Olika forskning och expertutlåtanden kommer att utforskas för att till fullo förstå vilken inverkan Vinčakulturen har på olika områden i det dagliga livet. Dessutom kommer specifika fall och illustrativa exempel att analyseras som hjälper till att kontextualisera relevansen av Vinčakulturen i det aktuella sammanhanget. Genom hela artikeln kommer vi att försöka erbjuda en heltäckande och komplett vision av Vinčakulturen, för att ge läsaren en klar och djup förståelse av detta ämne som är så relevant idag.
Vinčakulturen har fått sitt namn efter boplatskullen Vinča vid Belgrad, Serbien.
Vinčakulturen som genom sina väl avgränsade kulturlager har betytt mycket för den neolitiska kronologin, dateras till ca 4 500–3 000 f.Kr. och följde direkt på Starčevokulturen.
Vinčakulturen var utbredd i Serbien med närmst angränsande områden i Montenegro, Nordmakedonien, Ungern, Bulgarien och Rumänien. Bebyggelsen bildade tells vid terrasser ut mot vattenleder och sjöar. Karakteristiskt var rektangulära hus med sammanbyggd eldstad och ugn. Liken gravlades i hockerställning i gravarna. Keramiken var mörk och blankpolerad med kannelyrer och enkla inristade mönster, ibland bemålad i rött eller vitt och de inristade mönstren kunde ha inläggningar av vit kalkpasta. Man använde tidigt koppar till smycken och yxblad, ett fynd innehåller 13 kopparyxor.
Ekonomin grundades på åkerbruk kombinerat med jakt och fiske. Fynd av koppar från Transsylvanien, obsidian från Ungern och snäckskal från Medelhavet tyder på att varuutbytet spelat viss roll.
Se även
Litteratur
- Sten- och bronsålderns ABC (1991)