I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Abgar och utforska alla dess aspekter. Abgar är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet genom åren, och dess betydelse och inverkan på våra liv kan inte underskattas. Från sitt ursprung till sin nuvarande utveckling har Abgar satt en outplånlig prägel på vårt samhälle och vår kultur. Under hela denna artikel kommer vi att undersöka dess inflytande på olika områden, såväl som dess relevans i den samtida världen. Gör dig redo att upptäcka allt Abgar har att erbjuda och gå in i en värld full av kunskap och visdom.
Abgar (lat. Abgarus), var namnet på flera kungar i Osrhoëniska riket i nuvarande Turkiet.
Kyrkohistorikern Eusebios av Caesarea beskriver i sin kyrkohistoria från 300-talet hur den obotligt sjuke kung Abgar V skall ha hört talas om Jesu helande under och sänt en kurir med förfrågan om hjälp. I brevet utlovas även en fristad åt Jesus från judarna som stod honom emot. Jesus reste enligt Eusebios inte själv till kungens boning i Edessa, men sände ett brev med löfte om att en av hans lärjungar skulle komma dit och förmedla såväl helande som frälsning. Efter Jesu uppståndelse skall aposteln Tomas på Guds tilltal ha sänt lärjungen Taddaios (en av de sjuttio lärjungarna) till Edessa och denne botade såväl kungen som många andra i staden. Som grund för sin återgivning citerar Eusebios hela breven mellan Abgar och Jesus, samt en återgivning av vad som skett vid Taddaios ankomst. Dessa skrifter skall vid Eusebios levnad ha funnits bevarade i Edessas arkiv. Taddaios ankomst till Edessa dateras till det 240:e året i den syriska tidräkningen, vilket motsvarar år 28–29 e.kr.
Utöver vad som återges av Eusebios omfattar legenden även att Jesu brev till Abgar skall ha innehållit ett porträtt av Jesus, Abgarusbilden.
Abgarlegenden förklarades apokryf, det vill säga av tveksam tillförlitlighet, av en synod år 595. Otillförlitligheten av Abgarlegenden har även lyfts fram av Richard Adelbert Lipsius ("Die edessenische Abgarsage", 1880).