Ali Fethi Okyar
I den här artikeln kommer vi att utforska den spännande världen av Ali Fethi Okyar, från dess ursprung till dess relevans idag. Ali Fethi Okyar har varit ett ämne av intresse för många människor genom historien, och dess inflytande sträcker sig till olika områden i det dagliga livet. Sedan starten har Ali Fethi Okyar väckt debatter och reflektioner och genererat en mängd olika åsikter och perspektiv. På dessa sidor kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna av Ali Fethi Okyar, och analysera dess effekter, implikationer och möjliga framtida utvecklingar. Gör dig redo att fördjupa dig i en fascinerande resa genom världen av Ali Fethi Okyar!
| Ali Fethi Okyar | |
 | |
| Född | 29 april 1880 Prilep |
|---|---|
| Död | 7 maj 1943 (63 år) Ankara eller Istanbul |
| Begravd | Zincirlikuyu begravningsplats |
| Medborgare i | Turkiet |
| Utbildad vid | Manastir Militærskole Ottoman Military College  |
| Sysselsättning | Diplomat, politiker |
| Befattning | |
| Ledamot i Turkiets nationalförsamling List of ministers of national defense of Turkey Ambassador of Turkey to the United Kingdom Turkish ambassador to France İcra Vekilleri Heyeti Reis 4th cabinet of the Executive Ministers of Turkey (1923–1923) Turkiets premiärminister (1924–1925) Minister of National Defence (1924–1925) Ministre adjoint de la Justice 12th government of Turkey (1939–1941) | |
| Politiskt parti | |
| Republikanska folkpartiet Det frie republikanske parti (–) | |
| Redigera Wikidata | |
Ali Fethi Okyar, född 29 april 1880 i Prilep, död 7 maj 1943 i Istanbul, Turkiet, var en diplomat och politiker.
Fethi Okyar var Turkiets premiärminister under två månader 1923 och därefter talman i Turkiets parlament mellan 1923 och 1924. Han var Turkiets premiärminister en andra gång, från 1924 till 1925. År 1930 grundade han Liberalrepublikanska partiet och verkade som dess partiledare i några månader tills han beslöt att upplösa partiet. Partiets syfte var att få till stånd ett system med fler än ett parti. Problemet var att konservativa motståndare till Atatürks reformer strömmade till det nya partiet som hade grundats med Atatürks samtycke och partiledningen stödde reformerna.
Referenser
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Ali Fethi Okyar, licens: öppen licens.
- ^ läs online, www.tbmm.gov.tr , läst: 25 april 2021.
- ^ Domestic and Foreign Policy During the Atatürk Period Arkiverad 28 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Turkish Teachers Association of Victoria. Läst 27 mars 2014.