Anthony Blunt
Numera har Anthony Blunt blivit ett ämne av stort intresse och relevans i dagens samhälle. Med den ständiga utvecklingen av teknik och globalisering har Anthony Blunt fått en grundläggande roll i vårt dagliga liv. Från dess inverkan på ekonomin och politiken, till dess inflytande på kultur och underhållning, har Anthony Blunt lyckats fånga uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna relaterade till Anthony Blunt, analysera dess betydelse, dess implikationer och dess utveckling över tid. Vilken är den verkliga effekten av Anthony Blunt på vårt samhälle? Hur har vårt sätt att se och leva Anthony Blunt förändrats genom åren? Det här är några av frågorna som vi kommer att försöka besvara genom denna uttömmande analys.
| Anthony Blunt | |
| Född | 26 september 1907 Bournemouth, Dorset, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 26 mars 1983 (75 år) London |
| Begravd | Putney Vale Cemetery |
| Medborgare i | Storbritannien |
| Utbildad vid | Trinity College, Cambridge Marlborough College  |
| Sysselsättning | Konsthistoriker, spion, universitetslärare, kurator |
| Befattning | |
| Intendent för drottningens konstsamlingar (1945–1972) | |
| Arbetsgivare | Security Service University of London Trinity College, Cambridge Courtauld Institute of Art |
| Föräldrar | Arthur Stanley Vaughan Blunt Hilda Violet Master |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Hederslegionen Knight Commander av Victoriaorden Fellow of the British Academy | |
| Redigera Wikidata | |
Anthony Frederick Blunt (mellan 1956 och 1979 Sir Anthony Frederick Blunt, KCVO), född 26 september 1907 i Bournemouth, död 26 mars 1983 i London, var en brittisk konsthistoriker och spion. Han tillhörde spionkvartetten Cambridge Four, vars övriga medlemmar var Guy Burgess, Kim Philby och Donald Maclean.
När Blunt var lektor vid universitetet i Cambridge i början av 1930-talet rekryterades han av Sovjetunionens underrättelsetjänst NKVD. Som anställd vid den brittiska underrättelsetjänsten MI5 1940–1945 lämnade han ut information till Sovjetunionen, och 1951 hjälpte han dubbelagenterna Guy Burgess och Donald Maclean att fly till Sovjetunionen. Blunt avslöjades 1964 men erhöll immunitet efter sin bekännelse; dock fråntogs han sin adliga titel 1979, efter att Margaret Thatcher gjort affären allmänt känd.
Blunt författade ett flertal verk om fransk och italiensk konst. Han var professor i konsthistoria vid universitetet i London från 1947, chef för Courtauld Institute of Art 1947–1974 och Surveyor of the Queen's Pictures 1945–1972.
Bibliografi (urval)
- Artistic Theory in Italy, 1450–1600 (1940)
- François Mansart and the Origins of French Classical Architecture (1941)
- Art and Architecture in France, 1500–1700 (1953)
- Sicilian Baroque (1968)
- Baroque and Rococo Architecture and Decoration (1978)
- Borromini (1979)
Källor
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.
- ^ Encyclopædia Britannica, Anthony Blunt, läst: 9 oktober 2017.
- ^ RKDartists, Anthony Blunt, läst: 9 oktober 2017.
- ^ SNAC, Anthony Blunt, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Who's who, A & C Black.
- ^ Dictionary of Art Historians, läst: 23 april 2022, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.
- ^ Kindred Britain, läs online.
|