I dagens värld är Anton Reicha ett ämne för ständigt intresse och debatt. Sedan dess uppkomst har det fångat miljontals människors uppmärksamhet och har påverkat många diskussioner och beslut inom olika områden. Dess betydelse har överskridit gränser och har genererat en betydande inverkan på samhället, ekonomin och kulturen. När vi fortsätter att utforska och förstå Anton Reicha blir behovet av att närma sig det från flera perspektiv och med ett kritiskt förhållningssätt uppenbart. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och verkligheterna som Anton Reicha omfattar, med syftet att erbjuda en heltäckande och berikande vision om detta ämne som har präglat ett före och efter i vår nuvarande värld.
Anton Reicha | |
Född | Antonín Josef Rejcha 26 februari 1770 Prag |
---|---|
Död | 28 maj 1836 (66 år) Paris |
Begravd | Père-Lachaise och Grave of Anton Reicha |
Medborgare i | Kungariket Böhmen och Frankrike |
Utbildad vid | Bonns universitet |
Sysselsättning | Kompositör, musikteoretiker, musikpedagog, universitetslärare, pedagog, författare, musikvetare, lärare |
Arbetsgivare | Conservatoire de Paris |
Utmärkelser | |
Hederslegionen | |
Redigera Wikidata |
Anton Reicha, född den 26 februari 1770 i Prag, död den 28 maj 1836 i Paris, var en österrikisk musikteoretiker och tonsättare.
Reicha var 1788–1794 jämte den unge Beethoven anställd vid kurfurstliga kapellet i Bonn (som flöjtist), reste därpå till Hamburg och 1799 till Paris, där han väckte uppmärksamhet som instrumentalkompositör och dit han efter en tids vistelse i Wien (1802–1808) återkom för att slutligen (1818) hamna som kompositionsprofessor vid Pariskonservatoriet. Hans operor vann ringa framgång. Anseende åtnjöt däremot hans instrumentalverk (symfonier, oktett, kvintetter, kvartetter, trior, duetter för olika sammanställningar av stråk- och blåsinstrument, violinsonater, pianosonater, etyder, fugor med mera) och i ännu högre grad hans teoretiska arbeten. Bland dessa kan nämnas Traité de mélodie (1814; 2:a upplagan 1832), Cours de composition musicale (1818), Traité de haute composition musicale (1824–1826) samt Art du compositeur dramatique (1833).