I den här artikeln ska vi utforska den fascinerande världen av Carl-Gustaf Lindstedt. Från dess påverkan på samhället till dess implikationer i vardagen har Carl-Gustaf Lindstedt blivit ett ämne av stort intresse på senare tid. Under de kommande raderna kommer vi att analysera olika aspekter relaterade till Carl-Gustaf Lindstedt, från dess ursprung till dess utveckling idag. Dessutom kommer vi att undersöka olika åsikter och perspektiv på Carl-Gustaf Lindstedt, i syfte att ge en heltäckande och berikande syn på detta ämne. Utan tvekan väcker Carl-Gustaf Lindstedt oändliga känslor och reflektioner som är värda att utforska på djupet. Följ med oss på denna upptäcktsresa och lär dig om Carl-Gustaf Lindstedt!
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Carl-Gustaf Lindstedt | |
Född | Karl Gustav Lindstedt 24 februari 1921 Kungsholms församling, Stockholm |
---|---|
Död | 16 januari 1992 (70 år) Sofia församling, Stockholm |
Maka | Tully Johansson (g. 1943–1992; hans död) |
Barn | Pierre Lindstedt Pia Lindstedt Peggy Lindstedt |
Betydande roller | |
Martin Beck i Mannen på taket Primus Svensson i Babels hus Folke Bengtsson i Pappas pojkar | |
IMDb SFDb |
Carl-Gustaf Lindstedt, egentligen Karl Gustav Lindstedt, född 24 februari 1921 i Kungsholms församling, Stockholm, död 16 januari 1992 i Sofia församling, Stockholm, var en svensk skådespelare, komiker, revyförfattare och sångtextförfattare. Han var far till skådespelaren Pierre Lindstedt.
Han var son till en blomsterhandlare och socialdemokratisk politiker på Kungsholmen och blev tidigt intresserad av skådespelande. Han började med amatörteater inom den socialdemokratiska ungdomsrörelsen; hos Unga Örnar och inom SSU med dess talgrupp Unga Röster. Här verkade Herman Greid, flykting från Österrike, som inspiratör för den politiska teaterverksamheten. Under denna tid kom han i kontakt med Gunnar "Knas" Lindkvist och med Nils Ohlson och 1942 bildade man trion Tre Knas (Ohlson blev senare ersatt av Curt "Minimal" Åström).
1946 blev Tre Knas engagerade av Gösta Bernhard och Stig Bergendorff till Casinorevyerna som varade fram till 1952. På 1950-talet startade Lindstedt eget med Nöjeskatten 1957-1963 där han spelade bl.a. med Arne Källerud. Mellan 1973 och 1980 återförenades det gamla Casinogänget på Intiman där de spelade revy med stor framgång. Carl-Gustaf Lindstedt blev en av våra mest produktiva och mångsidiga artister och skådespelare. Han var med och introducerade den amerikanska crazyhumorn på allvar i Sverige.
Som så många andra biointresserade unga inspirerades han av den amerikanska filmhumor som spreds via filmer som Hellzapoppin' (Den galopperande flugan) och andra. Det var en humor som byggde på spontanitet, om än väl förberedd, och ibland det oväntade. Som skådespelare var han helt och hållet självlärd. Länge hade han nästan uteslutande komiska roller på film, ofta med direkt anknytning till verksamheten med Tre Knas eller hans övriga revyspelande vid bl.a. Nöjeskatten. Rollen som fadern i Kjell Gredes Harry Munter (1969) och den som den "mäktige" i samme regissörs Klara Lust (1972) liksom den som julgransodlare i Lars Lennart Forsbergs samhällskritiska julkalender Broster Broster (1971) bröt i mycket mot denna gängse komiska image. Med tiden visade han sig även behärska den s.k. tunga dramatiken med samma framgång vilket han väl visade t.ex. som pappa Loman i Bo Widerbergs tv-uppsättning av En handelsresandes död (1979) eller samme regissörs film om kommissarie Beck Mannen på taket (1976). En annan sådan paradroll blev som den hjärtsjuke Primus Svensson som blir instängd i den ofantliga sjukhusapparaten i tv-serien Babels hus (1981).
Att han blev framgångsrik här var en kombination av det stora yrkeskunnande han skaffat sig och det sociala engagemang han fått med sig från hemmet och ungdomsåren. Han förstod sig på att finna den rätta avvägningen i framförandet, det som brukar betecknas som "timing" som är en förutsättning för att vara rolig och att vara allvarlig i sin roll. För sin roll som fadern Harry Munter erhöll han 1970 en Guldbagge och 1981 tilldelades han Svenska Dagbladets Thaliapris med motiveringen "hans förmåga att ständigt vara uppmärksam. Det är inte fråga om någon energisk nyfikenhet, snarare något indolent, ett stillsamt lyssnande, som är alldeles förhållningslöst. Hans mimik är inte särskilt mångskiftande men den avspeglar uttrycksfullt en avvaktande undran om en stark medvetenhet." 1974 erhöll han Teaterförbundets guldmedalj, 1980 samma förbunds De Wahl-stipendium samt 1987 det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium.
Carl-Gustaf Lindstedt gifte sig 1943 med Tully Johansson (1921–2003). Tillsammans fick de tre barn, Pierre Lindstedt (född 1943), Pia Lindstedt (född 1949) och Peggy Lindstedt (född 1958).
Han avled av en hjärtinfarkt och är gravsatt i minneslunden på Kungsholms kyrkogård i Stockholm.
|