Ämnet Carl Areskoug är av stort intresse för ett brett spektrum av individer och yrkesverksamma, eftersom det har betydande implikationer och återverkningar inom olika områden. Från dess påverkan på hälsan, till dess påverkan på ekonomin, till dess konsekvenser på miljön, är Carl Areskoug ett ämne som förtjänar särskild uppmärksamhet och som kan ge värdefulla perspektiv för att bättre förstå världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de många aspekterna av Carl Areskoug och utforska dess dimensioner på djupet, med syftet att ge en heltäckande och komplett vision av detta mycket relevanta ämne.
Carl Arcadius Holger Areskoug, född 12 juli 1918 i Hässleholm, död 12 mars 2005 i Kristianstad, var en svensk militär (överste).
Areskoug avlade studentexamen 1936, genomgick Artilleriets officersaspirantskola och blev fänrik vid Wendes artilleriregemente (A 3) 1940. Han studerade vid Artilleri- och ingenjörofficersskolan 1942–1943, Krigshögskolan 1945–1947 och blev aspirant i generalstabskåren 1948 samt tjänstgjorde som kapten där 1950–1956. Areskoug var sekreterare i Neutrala nationernas övervakningskommission i Korea 1956 och kom samma år till Gotlands artillerikår (A 7) 1956 och blev major 1958. Han studerade vid Försvarshögskolan 1961–1962 och blev överstelöjtnant och utbildningsofficer vid A 3 1962.
Areskoug var tillförordnad chef för A 3 1966 och var observatör i Nigeria mellan september och oktober 1968. År 1968 blev han försvarsattaché på deltid i Belgrad, blev överste 1970 samt arméattaché i Warszawa med sidoackreditering till Moskva och Prag. År 1972 blev han arméattaché i Moskva med sidoackreditering till Prag och Warszawa. År 1974 utnämndes han till chef för Gotlands artilleriregemente (A 7) vilket han var fram till sin pensionering 1978.
Carl Areskoug var son till landsfogde Holger Areskoug och Thyra Laveson. Han gifte sig den 24 juni 1942 med Anna-Greta Wattborg (1918–2005).