Carta marina
I dagens värld är Carta marina ett ämne som har fått relevans inom olika samhällsområden. Från politik till populärkultur, Carta marina har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Med tiden har Carta marina blivit ett globalt fenomen som har skapat debatt, kontrovers och, i vissa fall, en ivrig efterföljare av sina anhängare. Allt eftersom 2000-talet fortskrider fortsätter Carta marina att vara ett ämne av intresse och dess inflytande återspeglas i hur människor interagerar, informerar och relaterar till varandra. I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Carta marina på dagens samhälle och analysera dess relevans i den moderna världen.
Carta Marina är den tidigaste någorlunda korrekta kartan över Norden och Baltikum. Kartans upphovsman, Olaus Magnus (1490–1557), var formellt Sveriges siste katolske ärkebiskop och bror till Johannes Magnus. Olaus Magnus lade ner tolv års arbete på kartan innan den trycktes i Venedig år 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken, och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken.
År 1572 publicerade Antonio Lafreri en förminskad kopia av Carta marina i Rom. I dag finns ett tiotal exemplar av denna karta bevarade. Lafreris karta ersatte i över 300 år den ursprungliga kartan, som under lång tid tycktes helt försvunnen fram till dess ett exemplar återupptäcktes år 1886 vid Hof- und Staatsbibliothek i München, där den fortfarande förvaras. År 1962 återfanns ytterligare en av originalkartorna i Schweiz. Kartan förvärvades av Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva under ledning av Hans Sallander. Upplagan var sannolikt ganska liten, vilket förklarar kartans sällsynthet.
Kartorna från 1539 är ofärgade liksom Lafreris nytryck från 1572. Alla äldre färgade kartor är handfärgade; tryckta färgkopior framställdes inte förrän i början av 1900-talet. I Kungliga biblioteket finns ett färglagt exemplar av Lafreris Carta marina (1572), och färgerna anses vara samtida.
Övrigt
På kartan finns åtminstone tre öar utritade som inte existerar i verkligheten. Väster om Island finns Hvitsark. Mellan Orkneyöarna och Färöarna finns "Tile" utritat, som enligt kartan hade 30 000 invånare, och här avses troligen det mytiska landet Thule. Utanför Murmansk står "Insula Magnetum", som troddes vara platsen för den Magnetiska nordpolen.
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Carta marina.- Carta Marina i sin helhet på Alvin, en portal för kulturarvssamlingar
- Carta Marina på World Digital Library (engelska)
|