Cruella de Vil

I dagens värld är Cruella de Vil ett ämne av intresse som väcker olika åsikter och debatter. Oavsett om det är på en personlig, social eller professionell nivå, har Cruella de Vil fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Detta fenomen har genererat ett brett utbud av forskning, diskussioner och reflektioner som försöker förstå och analysera de olika aspekterna som utgör det. Från dess ursprung till dess möjliga framtida effekter har Cruella de Vil utvecklats och förvandlats över tiden, och blivit ett ämne av konstant intresse för det moderna samhället. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i komplexiteten hos Cruella de Vil, utforska dess många aspekter och analysera de olika ståndpunkter som finns i frågan.

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Cruella de Vil är en fiktiv figur i boken De hundra och en hundarna: historien om de många hundarna av Dodie Smith (1956), och i filmerna Pongo och de 101 dalmatinerna (1961), 101 dalmatiner (1996) och 102 dalmatiner (2000). I de två senare spelas Cruella de Vil av Glenn Close.

I samtliga versioner av berättelsen är Cruella de Vil den typiska skurken, som vill kidnappa dalmatiner-valpar för att kunna klä sig i deras vackra pälsar.

Hon är känd för att ofta använda sig av cigarettmunstycke som någon sorts utstyrsel.

En av hennes kända repliker är: - Inga fläckar! Inga fläckar alls!