Dezső Szabó
Numera är Dezső Szabó ett ämne på allas läppar. Oavsett om det beror på sin historiska relevans, dess inverkan på samhället eller dess inflytande i dagens värld, har Dezső Szabó blivit en intressant plats för forskare, akademiker och allmänheten. I den här artikeln kommer vi att utforska detta ämne på djupet från olika perspektiv och analysera dess ursprung, utveckling och konsekvenser inom olika områden. Vidare kommer vi att försöka ge en fullständig och detaljerad översikt av Dezső Szabó, med både positiva och negativa aspekter. Utan tvekan är Dezső Szabó ett fascinerande ämne som väcker mångas nyfikenhet och vi är säkra på att informationen vi kommer att presentera här kommer att vara av stort intresse för våra läsare.
Dezső Szabó, född 10 juni 1879 i Kolozsvár, död 5 januari 1945 i Budapest, var en ungersk författare.
Szabó studerade först finsk-ugrisk språkvetenskap vid Budapests universitet och utgav ett par hithörande arbeten, men vände sig sedan helt till litteraturen. Hans stora roman Az elsodort falu (Den bortsopade byn; 1919) är en expressionistisk prosaskildring som utgör skarp vidräkning med ungerska folkets och samhällets brister, sedda mot första världskrigets bakgrund och med inslag av antisemitism.
Szabós övriga verk nådde ej samma nivå i fråga om framställningskonst och psykologisk fördjupning och urartade många gånger till ointressant sagostil, mångordigt pamflettskriveri och hatfylld nyckelroman. Hans starka fantasi och ovanliga fabuleringsförmåga förnekade sig dock aldrig. Bland hans senare skrifter kan nämnas novellsamlingarna Mesék a kacagó emberröl (Sagor om den skrattande mannen; 1920), Ölj! (Slå ihjäl!, 1922) och Jaj (Ve!, 1924). Szabó var den ensamme mannen i den ungerska litteraturen, beundrad, oförstådd, avskydd och förföljd.
Källor
- Szabó, Dezső i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)