Dolkstötslegenden

I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Dolkstötslegenden, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både forskare, akademiker och entusiaster. Dolkstötslegenden har varit föremål för studier och debatt i decennier, och dess inflytande sträcker sig till stora delar av det moderna samhället. Från dess ursprung till dess framtida implikationer kommer vi att grundligt undersöka de olika aspekterna av Dolkstötslegenden och vilken inverkan den har haft på olika aspekter av vardagen. Genom detaljerad analys hoppas vi kunna ge en heltäckande bild av Dolkstötslegenden och dess konsekvenser, så att läsarna kan få en djupare förståelse för detta spännande ämne.

Karikatyr av jude som hugger den tyska armén i ryggen. Vykort från 1919.

Dolkstötslegenden (tyska: Die Dolchstoßlegende:  ( lyssna)) var en konspirationsteori som uppkom i Tyskland omedelbart efter första världskrigets slut den 11 november 1918 och som under mellankrigstiden användes i propagandan av tyska högerextrema grupper. Innehållet i dolkstötslegenden var att den tyska armén egentligen var "obesegrad i fält" under kriget, men hade blivit tvingad att kapitulera efter att ha fått en "dolkstöt i ryggen" av politikerna och den tyska hemmafronten som svikit kejsarriket och armén genom att sluta fred med fienden. De grupper som genomförde novemberrevolutionen hemma i Tyskland betraktades av teorins förespråkare som "novemberförbrytare" eftersom de ansågs ha förhindrat Tysklands militära seger i kriget.

Bakgrund

Dolkstötslegenden framställdes först av en brittisk journalist som dinerade med general Erich Ludendorff. När Ludendorff lade fram sin syn på världskrigets avslutning avbröt journalisten Ludendorff och undrade "Så Ni menar att Ni fick en dolk i ryggen?", varpå Ludendorff omgående svarade "Ja, så var det. Vi fick en dolk i ryggen av socialdemokraterna i Berlin". Detta användes senare av Ludendorff och fältmarskalk Paul von Hindenburg i undersökningsutskottet i Weimarrepublikens nationalförsamling. Åtminstone Ludendorff hade efter det katastrofala slaget vid Amiens på västfronten den 8 augusti 1918, av honom kallat den tyska arméns svarta dag (Der 8. August ist der schwarze Tag des deutschen Heeres), konstaterat att kriget inte längre kunde vinnas av centralmakterna. Därför rekommenderade han fredsförhandlingar i enlighet med den amerikanske presidenten Woodrow Wilsons fjorton punkter för fred, känt som Wilsondoktrinen.

Adolf Hitler var helt övertygad om att dolkstötslegenden var sann. Den blev därmed grundläggande för nazismens dragningskraft på den tyska befolkningen.

Se även

Källor

  1. ^ SO-rummet Dolkstötslegenden
  2. ^ Store norske leksikon/dolkestøtlegenden
  3. ^ William L. Shirer, Det tredje rikets uppgång och fall
  4. ^ Kellerhoff, Sven Felix (8 augusti 2018). ”Niederlage 1918: So kam es zum „schwarzen Tag des deutschen Heeres“”. https://www.welt.de/geschichte/article180745272/Niederlage-1918-So-kam-es-zum-schwarzen-Tag-des-deutschen-Heeres.html. Läst 20 oktober 2019. 

Webbkällor

Tryckta källor

  • Bergen, Doris L. (2003) (på engelska). War and Genocide: A Concise History of the Holocaust. Lanham, Maryland: Rowman & Littlefield. sid. 47–48. ISBN 0-8476-9630-8 

Externa länkar

Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot