I den här artikeln kommer vi att utforska Edith Erastoff på djupet, vilket är ett mycket relevant ämne idag. Edith Erastoff är ett begrepp som har väckt stort intresse inom olika områden, från vetenskap till politik, inklusive kultur och samhälle i stort. Under de kommande raderna kommer vi att analysera de olika aspekterna av Edith Erastoff, dess betydelse i den samtida världen och några av de kontroverser som kretsar kring den. Den här artikeln syftar till att belysa Edith Erastoff och erbjuda en översikt som gör det möjligt för läsaren att bättre förstå dess omfattning och implikationer. Utan tvekan är Edith Erastoff ett ämne som inte lämnar någon oberörd och som förtjänar att studeras i detalj.
Edith Erastoff | |
Edith Erastoff | |
Född | Edith Alma Frederika Lundberg 18 april 1887 Helsingfors, Storfurstendömet Finland |
---|---|
Död | 28 augusti 1945 (58 år) Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige |
Andra namn | Edith Erastoff-Sjöström |
Aktiva år | 1904–1936 |
Make | Georg Erastoff (1906–1918; hans död) Victor Sjöström (1922–1945; hennes död) |
Betydande roller | |
Den engelska ladyn i Terje Vigen Halla i Berg-Ejvind och hans hustru Kyllikki i Sången om den eldröda blomman | |
IMDb SFDb |
Edith Alma Frederika Erastoff (född Lundberg, senare Erastoff-Sjöström), född 18 april 1887 i Helsingfors, död 28 augusti 1945 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en finlandssvensk skådespelare, känd för sina roller i svenska stumfilmer under 1910-talet och för sitt äktenskap med skådespelaren och filmregissören Victor Sjöström.
Erastoff utbildade sig till skådespelare vid Anton Francks teaterskola i Helsingfors, och scendebuterade 1904 vid Svenska teatern i Helsingfors, där hon var engagerad till 1914. Sistnämnda år kom hon till Stockholm sedan hon engagerats vid Intima teatern.
Hon slog igenom 1915 i rollen som en hetlevrad ung revolutionskvinna i nihilistpjäsen Attentatet, spelade därefter på Intima teatern till 1920, och på Svenska teatern i Stockholm 1920–1922. Hon gästspelade även för Gösta Ekman på Vasateatern i Stockholm. Efter att hon 1922 gift sig med Victor Sjöström slutade hon med skådespeleriet.
Bland hennes teaterroller märks Henriette i August Strindbergs Brott och brott, Antoinette i Molières Den inbillade sjuke, Gertrud i Holger Drachmanns Strandby folk, fru Page i William Shakespeares De muntra fruarna i Windsor, madam Styf i Strindbergs Hemsöborna, Dagny i Henrik Ibsens Kämparna på Helgeland, madame de Pompadour i Pompadours triumf, lady Teazle i Richard Sheridans Skandalskolan, Mona i Fäderneslandet samt titelrollen i Segergudinnan.
Erastoff filmdebuterade 1913 i Mauritz Stillers Gränsfolken, och spelade under andra halvan av 1910-talet i Victor Sjöströms båda storfilmer Terje Vigen och Berg-Ejvind och hans hustru samt Stillers Sången om den eldröda blomman. Hennes första, och enda, ljudfilm var i Gustaf Edgrens Johan Ulfstjerna 1936. Hon har av Gustaf Collijn kallats "en av de mest temperamentsfulla och mångsidiga skådespelerskor som Sverige ägt".
Edith Erastoff avled 1945 på Sophiahemmet i Stockholm och är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Hon var gift två gånger, första gången (1906-1918) med tysk-finske författaren Georg Erastoff (1875–1918), och andra gången (från 1922) med skådespelaren och regissören Victor Sjöström. Erastoff var mor till skådespelaren Guje Lagerwall.
Enligt Internet Movie Database och Svensk filmdatabas:
|