I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Einar Beyron och analysera dess inverkan på olika aspekter av samhället. Einar Beyron är ett ämne som har skapat stort intresse på senare tid, och dess relevans överskrider gränser och kulturer. Genom historien har Einar Beyron spelat en grundläggande roll i samhällets utveckling, och dess inflytande är fortfarande betydande idag. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Einar Beyron och dess betydelse inom områden som politik, ekonomi, kultur och vardagsliv. Dessutom kommer vi att utforska de möjliga framtida konsekvenserna av Einar Beyron och hur det kan påverka hur vi lever och interagerar i den moderna världen.
Einar Beyron | |
I Turandot. Foto på omslaget till Scenen 1928. | |
Födelsenamn | Einar Oscar Beyron |
---|---|
Födelsedatum | 24 februari 1901 |
Födelseort | Malmö |
Död | 26 mars 1979 (78 år) |
Dödsort | Stockholm |
Maka | Brita Hertzberg |
Barn | Catarina Ligendza |
Genrer | Opera, operett |
Roll | Tenor |
År som aktiv | 1923–1959 |
Einar Oscar Beyron, född 24 februari 1901 i Malmö, död 26 mars 1979 i Stockholm, var en svensk operasångare (tenor), hovsångare, sångtextförfattare och teaterregissör. Han var bror till Henry Beyron.
Beyron studerade sång i Köpenhamn, Berlin och vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Efter studierna debuterade han 1923 vid Stora Teatern i Göteborg där han därefter anställdes och gjorde operettroller.
John Forsell engagerade honom till Kungliga Operan 1926, där han under mer än 25 år var operans förstetenor. Beyron gjorde bland annat rollerna Pelléas i Pelléas och Mélisande och Calaf i Turandot vid de svenska premiärerna. Framträdde så sent som 1969 i Östra Husby kyrka, Vikbolandet, tillsammans med hustrun Brita Hertzberg under orgelackompajemang av Dag Kyndel.
Han var verksam som regissör i både Sverige och övriga Skandinavien, och gästspelade som sångare i hela Europa och USA. Bland annat sjöng han Tristan mot Kirsten Flagstads Isolde på La Scala i Milano.
Han var från 1932 gift med operasångaren Brita Hertzberg och de fick dottern operasångaren Catarina Ligendza.
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1927 | Fritz | Klangen i fjärran |
Kungliga Operan | |
1945 | Överste Octavio | Giuditta Franz Lehár, Paul Knepler och Fritz Löhne-Beda |
Oscar Winge | Malmö stadsteater |
1954 | Edwin Ronald | Csardasfurstinnan Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach |
Egon Larsson | Oscarsteatern |
1954 | Greve Danilo | Glada änkan Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein |
Lars Egge | Oscarsteatern |
1956 | Domare Aristide Forestier | Can-Can Cole Porter och Abe Burrows |
Ivo Cramér | Oscarsteatern |
År | Produktion | Teater |
---|---|---|
1953 | Sista valsen Oscar Straus |
Oscarsteatern |
|