Einojuhani Rautavaara

I dagens värld har Einojuhani Rautavaara blivit allt viktigare. Oavsett om det är på ett personligt, professionellt eller akademiskt plan har Einojuhani Rautavaara blivit ett relevant ämne som väcker intresse och debatt. Teknologisk utveckling, sociala förändringar, vetenskapliga framsteg eller till och med politiska händelser har bidragit till att Einojuhani Rautavaara intar en framträdande plats på den offentliga agendan. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Einojuhani Rautavaara, och analysera dess inverkan, dess implikationer och dess relevans i dagens samhälle.

Einojuhani Rautavaara
FöddEino Juhani Rautavaara
9 oktober 1928
Helsingfors
Död27 juli 2016 (87 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidKonstuniversitetets Sibelius-Akademi
Juilliard School
SysselsättningKompositör, musikvetare, universitetslärare
ArbetsgivareKonstuniversitetets Sibelius-Akademi
Juilliard School
MakaMariaheidi Rautavaara
(g. 1959–1982)
BarnMarkojuhani Rautavaara (f. 1960)
FöräldrarEino Rautavaara
SläktingarAulikki Rautawaara
Utmärkelser
Wihuri Sibelius-priset (1965)
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1968)
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1985)
Riddarkors av Ungerska förtjänstorden (2012)
Statspriset i musik
Redigera Wikidata

Einojuhani Rautavaara, född 9 oktober 1928 i Helsingfors, död där 27 juli 2016, var en finländsk tonsättare.

Rautavaara var son till sångaren Eino Rautavaara. Einojuhani Rautavaara är med Aarre Merikanto och Jean Sibelius en av Finlands främsta tonsättare. Han skrev en stor mängd symfonier, konserter, operor och kammarmusik. Ett av hans mest berömda verk är Cantus Arcticus från 1972. Orkesterstycket, som bär undertiteln Konsert för fåglar och orkester, innehåller flera inspelningar av fågelsång i närheten av polcirkeln i norra Finland.

Rautavaara utexaminerades från Sibelius-Akademin, där han studerade för bland andra Aarre Merikanto, 1957. Han studerade även i USA för Aaron Copland och Roger Sessions. Han verkade vid Sibelius-Akademin som lektor 1966–1976 och professor i komposition 1976–1990 samt var konstnärsprofessor 1971–1976.

Rautavaara var ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien. Han erhöll Wihuris Sibelius-pris 1965 och Pro Finlandia-medaljen 1968.

Verk (i urval)

Symfonier

  • Symfoni nr 1 (1955/1988/2003)
  • Symfoni nr 2 (1957)
  • Symfoni nr 3 (1961)
  • Symfoni nr 4 Arabescata (1962)
  • Symfoni nr 5 (1985)
  • Symfoni nr 6 Vincentiana (1992)
  • Symfoni nr 7 Angel of Light (1994)
  • Symfoni nr 8 The Journey (2000)

Konserter

  • Cellokonsert nr 1 (1968)
  • Pianokonsert nr 1 (1969)
  • Ballad för harpa och stråkar (1973/1981)
  • Cantus Arcticus, konsert för fåglar och orkester (1972)
  • Flöjtkonsert Dances with the Winds (1973)
  • Violinkonsert (1977)
  • Annunciations, konsert för orgel, bleckblåsarkvintett och symfonisk blåsorkester (1977)
  • Kontrabaskonsert Angel of Dusk (1980)
  • Pianokonsert nr 2 (1989)
  • Pianokonsert nr 3 Gift of Dreams (1998)
  • Harpkonsert (2000)
  • Klarinettkonsert (2001)
  • Incantations, konsert för slagverk och orkester (2008)
  • Cellokonsert nr 2 Towards the Horizon (2008/09)
  • Fantasia för violin och orkester (2015)

Operor

  • Gruvan (1963)
  • Apollo contra Marsyas (1970)
  • The Myth of Sampo (1982)
  • Thomas (1985)
  • Vincent (1987)
  • Auringon talo (Solhuset) (1990)
  • Tietäjien lahja (The Gift of the Magi) (1994)
  • Aleksis Kivi (1997)
  • Rasputin (2003)

Kammarmusik, sonater

  • Pelimannit (Spelmännen) (6-satsig svit för piano) (1952)
  • Stråkkvartett nr 1 (1952)
  • Icons (6-satsig svit för piano) (1956)
  • Stråkkvartett nr 2 (1958)
  • Blåsaroktett (1962)
  • Stråkkvartett nr 3 (1965)
  • Christus und die Fischer (originaltiteln på tyska), pianosonat nr 1 (1969)
  • Etydit (Études) för piano (1969)
  • The Fire Sermon, pianosonat nr 2 (1970)
  • April Lines, för violin och piano (1970/2006)
  • Cellosonat nr 1 (1972)
  • Stråkkvartett nr 4 (1975)
  • Cellosonat nr 2 (1991)
  • Stråkkvintett nr 1 Les cieux inconnues (1997)
  • Lost Landscapes för violin och piano (2005)
  • stråkkvintett nr 2 Variations for Five (2013)

Körmusik

  • Ludus verbalis, för manlig talkör (1960)
  • Lapsimessu (Barnmässa), för blandad barnkör och kammarorkester (1960)
  • The Myth of Sampo (Sammon ryöstö), för manlig kör, solister och tonband baserad på Kalevala sångerna 42, 43. (Libretto: Einojuhani Rautavaara) (1982)
  • Die Erste Elegie (Rilke), för blandad kör (1993)
  • Missa a cappella (2011)

Andra verk

  • Vigilia All-Night Vigil in Memory of St. John the Baptist for mixed choir and five soloists (1971/72)
  • True and False Unicorn (1971)
  • Garden of Spaces (Tilatarha), för orkester (1971)
  • Suite de Lorca (1973)
  • Angels and Visitations (1978)
  • Playgrounds for Angels (1981)
  • Isle of Bliss, Orchestral fantasia (1995)
  • Adagio Celeste, för stråkorkester (1997)
  • Autumn Gardens, för orkester (1999)
  • Book of Visions (1 A Tale of Night, 2 A Tale of Fire, 3 A Tale of Love, 4 A Tale of Fate), för orkester (2003/2005)
  • Before the Icons (2006)
  • A Tapestry of Life (2007)
  • Into the Heart of Light, för stråkorkester (2011)

Källor

  1. ^ SNAC, Einojuhani Rautavaara, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Discogs, Einojuhani Rautavaara, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Einojuhani Rautavaara, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014, licens: CC0.
  5. ^ läs online, yle.fi.
  6. ^ Mort du compositeur finlandais Einojuhani Rautavaara, France Musique (på franska), 28 juli 2016, läs online.
  7. ^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.
  8. ^ ”Composer Einojuhani Rautavaara has died”. Yle uutiset. 28 juli 2016. http://yle.fi/uutiset/composer_einojuhani_rautavaara_has_died/9056525. Läst 28 juli 2016. 
  9. ^ Rautavaara, Einojuhani i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  10. ^ ”Einojuhani Rautavaara”. Kansainvälisten palkintojen rahasto. http://wihuriprizes.fi/sp/einojuhani-rautavaara/. Läst 28 juli 2016. 
  11. ^ ”Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1945–2015” (på finska). Ordenskansliet Ständerhuset. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612143515/http://www.ritarikunnat.fi/index.php/fi/ritarikunnat/rekisterit/173-suomen-leijonan-pro-finlandia-mitalin-saajat-1945-2015. Läst 19 maj 2016. 

Externa länkar

Auktoritetsdata
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot