I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Elio Di Rupo på det samtida samhället. Elio Di Rupo har varit en central intressepunkt och debatt inom olika områden, från politik till populärkultur. Genom åren har Elio Di Rupo visat sig vara ett ämne med stor relevans och inflytande i människors liv, vilket ger både fördelar och utmaningar för samhället som helhet. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka hur Elio Di Rupo har format våra övertygelser, värderingar och handlingar, och hur dess inflytande sträcker sig till olika aspekter av det moderna livet. Dessutom kommer vi att utforska de olika perspektiven och åsikterna kring Elio Di Rupo, och belysa komplexiteten och mångfalden av åsikter kring detta ämne. Kort sagt ger den här artikeln en djup och uttömmande titt på Elio Di Rupo, och tar upp dess betydelse och inverkan på samtida verklighet.
Elio Di Rupo | |
Tid i befattningen 6 december 2011–11 oktober 2014 | |
Monark | Albert II Philippe |
---|---|
Företrädare | Yves Leterme |
Efterträdare | Charles Michel |
Född | 18 juli 1951 Morlanwelz, Belgien |
Politiskt parti | Socialistiska partiet |
Elio Di Rupo, född 18 juli 1951 i Morlanwelz, är en belgisk politiker som var partiledare för det franskspråkiga Socialistiska partiet (PS) från 1999 till 2011. Han var Belgiens premiärminister från den 6 december 2011 fram till den 11 oktober 2014.
Di Rupos föräldrar emigrerade från San Valentino in Abruzzo Citeriore, en by i Abruzzo, Italien, för att söka jobb i Belgien. Han studerade kemi vid Université de Mons-Hainaut (UMH), där han även doktorerade.
Hans politiska karriär inleddes 1982 i kommunalpolitiken i Mons, där han 2000 blev borgmästare. Under åren 1999–2000 och 2005–2007 var han ministerpresident för Valloniens regionregering. Efter en långvarig regeringskris tillträdde Di Rupo som Belgiens premiärminister den 6 december 2011 och ledde en koalitionsregering. Han var Europeiska unionens första öppet homosexuella regeringschef. Vid sitt tillträde fick han kritik från flamländska politiker för att han var mycket dålig på att prata nederländska, som är modersmål för drygt halva befolkningen i Belgien.
Företrädare: Yves Leterme |
Belgiens premiärminister 2011-2014 |
Efterträdare: Charles Michel |
|