I dagens värld har Europacupfinalen i fotboll 1975 blivit ett ämne för ständig debatt och reflektion. Dess relevans täcker olika samhällsområden, från politik till kultur och teknik. Med tiden har Europacupfinalen i fotboll 1975 visat sitt inflytande och sin förmåga att generera betydande förändringar inom olika områden. Åsikterna i denna fråga är varierande och ofta polariserade, vilket visar vikten av att ta upp denna fråga objektivt och med ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Europacupfinalen i fotboll 1975 och dess inverkan idag, analysera dess utveckling över tid och dess projektion in i framtiden.
Europacupen i fotboll 1974/1975 | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
| |||||||
Datum | 28 maj 1975 | ||||||
Arena | Parc des Princes | ||||||
Spelort | Paris | ||||||
Domare | Michel Kitabdjian (Frankrike) | ||||||
Publik | 48 374 | ||||||
← 1974 1976 → |
Europacupfinalen i fotboll 1975 spelades på Parc des Princes, Paris, den 28 maj 1975 mellan engelska Leeds United och tyska Bayern München. Bayern München var i sin andra raka final (och vad som kom att bli den andra av tre vunna Europacup-finaler i följd) med ett lag som innehöll många erkänt skickliga spelare såsom Franz Beckenbauer, Gerd Müller och Uli Hoeneß. Samtliga hade varit tongivande i det tyska landslag som vunnit världsmästerskapen året innan och laget var följaktligen stora favoriter till att vinna finalen.
För Leeds United, som det andra engelska lag att nå finalen efter Manchester United 1968, var matchen höjdpunkten på de Gyllene Åren för laget som byggts upp av dess förre manager Don Revie och som dominerat engelsk fotboll under en 10-årsperiod. Det ytterst erfarna, men nu till åren komna, spelarna i laget hade enbart mäktat med en nionde plats i ligan under säsongen. Den här finalen skulle komma att bli klubbens sista framträdande i en större final fram till ligacupfinalen 1996.
Tyvärr kom spelet lite i skymundan då matchen främst blev ihågkommen på grund av de många kontroversiella domsluten och publikupploppet som följd.
Tvärtemot förhandstipsen var det Leeds som började matchen bäst och dominerade spelet medan Bayern spelade en försiktig defensiv. Bayern vann med 2–0 efter två kontringar sent i andra halvlek men under kontroversiella omständigheter med flera tveksamma domslut av den franske domaren Michel Kitabdjian.
Matchen är än i dag ytterst omdiskuterad och kontroversiell. Den slutade i publikuppror efter en serie av kontroversiella domslut av den franske domaren Michel Kitabdjian, de mest uppmärksammade är när han i andra halvleken vid ställningen 0-0 dömde bort ett till synes helt regelrätt mål av Peter Lorimer samt underlät att döma straff för Leeds vid två andra tillfällen. Kitabdjian kom senare att bli avstängd från att döma på grund anklagelser om uppgjorda matcher i samband med andra turneringar.
Publikupproret hade till följd att Leeds blev avstängt från allt europacupspel under 4 års tid (senare reducerat till 2 år efter överklagan). Straffet trädde aldrig i kraft i och med att Leeds nedgång i prestation började under den här period och laget därmed inte kvalificerade sig till spel i de europeiska cuperna före säsongen 1991/92. Under matchen drabbades Bayerns landslagsspelare (och nuvarande klubbpresidenten) Uli Hoeneß av en allvarlig knäskada i den 42:a minuten som slutligen gjorde att han blev tvungen att sluta som spelare vid 27 års ålder.
Trots att det är länge sedan så hålls minnet av den kontroversiella finalen kvar bland Leeds supportrar genom att de i halvtidspaus sjunger ramsan ”Vi är mästarna, mästarna av Europa” (We are the Champions, Champions of Europe). Ramsan genomsyras av bitterheten och känslan av att allt inte gick rätt till under Europacup-finalen 1975 utan att de blev bestulna på segern.
Bayern kom att etablera sig som en av Europas verkliga toppklubbar genom att även vinna 1976 års final och därmed vinna tre år i rad, deras fjärde titel skulle dock dröja ända tills 2001.
Detta var det andra framträdandet av ett engelskt lag i Europacup-finalen men kom att bana väg för en dominans av engelska ligaklubbar som vinnare av Europacupen genom Liverpool (1977, 1978, 1981 och 1984, Aston Villa (1982) och Nottingham Forest (1979 och 1980). Våldet och den långa avstängningen av Leeds skulle dock förebåda de tragiska händelserna i samband med finalen på Heysel Stadium 10 år senare.
28 maj 1975 | Bayern München | 2 – 0 | Leeds United | Parc des Princes, Paris | ||
Roth 71′ Müller 81′ |
(0 – 0) |
Publik: 48 374 Domare: Michel Kitabdjian (France) |
||||
Leeds United
|
|
|