I dagens sammanhang har Föreningsbanken blivit ett återkommande samtalsämne inom olika områden. Dess relevans och genomslag har skapat ett brett intresse och debatt bland experter och samhället i stort. Den här artikeln syftar till att analysera och utforska olika aspekter relaterade till Föreningsbanken, vilket ger en heltäckande vision som gör det möjligt för läsarna att till fullo förstå dess betydelse och omfattning. Utefter dessa linjer kommer olika perspektiv och tillvägagångssätt att behandlas, med syftet att erbjuda en komplett och berikande vision av Föreningsbanken. Utan tvekan kommer denna läsning att vara av intresse och användbar för alla som är intresserade av att ytterligare förstå detta spännande ämne.
| Föreningsbanken AB | |
| Typ | Börsnoterat aktiebolag från 1994 |
|---|---|
| Huvudkontor | Stockholm |
| Bransch | Bank |
| Historik | |
| Grundat | 1992 |
| Grundare | Olika delar av Föreningsbanksrörelsen |
| Bildat av | Sveriges Föreningsbank, Föreningsbankernas Bank och drygt trehundra lokala Föreningsbanker, förr benämnda Jordbrukskassor |
| Efterträdare | Swedbank |
| Upplöst | 1997 genom samgående med Sparbanken Sverige i Föreningssparbanken |
| Struktur | |
| Ägare | Olika delar av föreningsbanksrörelsen |
Föreningsbanken AB var en affärsbank som bildades 1992 genom ett samgående mellan Sveriges Föreningsbank, Föreningsbankernas Bank och drygt trehundra lokala Föreningsbanker, tidigare benämnda Jordbrukskassor, anslutna till Sveriges Föreningsbankers Förbund.
Den första jordbrukskassan grundades 1915 i Västerhaninge. År 1956 infördes en ny jordbrukskasselag och 1950 bildades Jordbrukets Bank, senare namnändrad till Föreningsbankernas Bank, som en affärsbank och serviceorgan för jordbrukskassorna. De senare ändrar sina namn till föreningsbanker 1974.
Föreningsbanksrörelsen bestod före bildandet av Föreningsbanken av drygt 300 lokala föreningsbanker, vilka var medlemmar i den centrala föreningsbanken Sveriges föreningsbank, den enda banken i detta sammanhang som innehade oktroj för att bedriva bankverksamhet. De lokala föreningsbankerna hade som huvudverksamhet att bedriva utlåning till allmänheten, samtidigt som de för sin upplåning hänvisade till Sveriges föreningsbank. De lokala föreningsbankerna och den centrala föreningsbanken betraktades utåt som en enhet, men de lokala föreningsbankerna var formellt självständiga juridiska personer med egna, sammanlagt omkring 840 000, medlemmar med obligatoriska och frivilliga ägarinsatser.
Föreningsbankerna ansåg sig från 1991 inte klara sin kapitalförsörjning, till följd av sin kreditexpansion, statens kapitalkrav och kraftigt ökade kreditförluster under 1991 och 1992. De hamnade i en akut kapitalsituationen, med svårigheter att anskaffa nödvändigt nytt kapital på både kort och lång sikt. Fusionen av de lokala föreningsbankerna och den centrala föreningsbanken motiverades av detta akuta behov av att förstärka kapitalbasen.
Fusionen krävde lagändringsbeslut beträffande bland annat Föreningsbankslagen (1987:620).
Föreningsbanken bildade 1997 FöreningsSparbanken, senare namnändrad till Swedbank, genom ett samgående med Sparbanken Sverige.
|