I artikeln om Ferdinand von Lindemann kommer vi att noggrant utforska alla aspekter av detta ämne. Ferdinand von Lindemann är ett ämne av stor betydelse och intresse, som täcker relevanta aspekter inom olika områden i livet. Genom den här artikeln kommer vi att analysera i detalj dess inverkan på samhället, dess utveckling över tid, såväl som de olika perspektiven på frågan. Vi kommer att fördjupa oss i dess innebörd, dess implikationer och dess relevans idag, och på så sätt tillhandahålla en heltäckande vision som gör det möjligt för läsarna att på djupet veta allt som har med Ferdinand von Lindemann att göra.
Ferdinand von Lindemann | |
Född | 12 april 1852 Hannover, Tyskland |
---|---|
Död | 6 mars 1939 München, Tyskland |
Nationalitet | Tysk |
Forskningsområde | Matematik |
Institutioner | Münchens Ludwig-Maximilian-universitet |
Alma mater | Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg |
Doktorandhandledare | Felix Klein |
Nämnvärda studenter | Emil Hilb(en) David Hilbert Wilhelm Kutta Alfred Loewy(en) Hermann Minkowski Oskar Perron Arthur Rosenthal(en) Arnold Sommerfeld Josef Wagner |
Känd för | Bevis för att π är transcendent tal |
Carl Louis Ferdinand von Lindemann, född 12 april 1852 i Hannover, död 6 mars 1939 i München, var en tysk matematiker.
von Lindemann växte upp i Schwerin, där fadern var chef för gasverket. Hans universitetsstudier började i Göttingen med Alfred Clebsch som lärare. Sedan studerade han i Erlangen och München.
Han blev filosofie doktor vid Universitetet i Erlangen 1873, handledd av Felix Klein. Han fick sin habilitation från Universitetet i Würzburg 1877 och blev professor 1883 i Königsberg och 1893 i München. Där stannade han resten av sitt liv.
Lindemann ägnade sig främst åt geometrin samt därmed sammanhängande algebraiska och funktionsteoretiska undersökningar. Hans förnämsta arbete är avhandlingen Die Zahl π, där det för första gången bevisas, att talet π är ett transcendent tal (enligt Lindemann-Weierstrass sats) och ej kan vara rot till någon algebraisk likhet med rationella koefficienter, och därigenom olösbarheten av det urgamla problemet om cirkelns kvadratur.
Charles Hermite visade 1873 att e är ett transcedent tal. von Lindemann besöket honom i Paris strax efter det och utnyttjade sedan liknande metoder i sitt bevis för π.
|