I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Fingerborgsblomma på djupet, analysera dess ursprung, dess inverkan på det samtida samhället och de olika perspektiv som finns kring detta fenomen. Från dess uppkomst till dess utveckling över tid har Fingerborgsblomma spelat en avgörande roll i olika aspekter av våra liv, och genererat debatter, kontroverser och reflektioner inom olika områden. Genom en detaljerad analys kommer vi att undersöka orsaker, konsekvenser och möjliga lösningar relaterade till Fingerborgsblomma, i syfte att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne av relevans för alla.
Fingerborgsblomma | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning | Plisterordningen Lamiales |
Familj | Grobladsväxter Plantaginaceae |
Släkte | Digitalissläktet Digitalis |
Art | Fingerborgsblomma D. purpurea |
Vetenskapligt namn | |
§ Digitalis purpurea | |
Auktor | L., 1753 |
Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea) har fått sitt namn av att blommorna är klocklika och passar på ett finger likt en fingerborg (dock ej rekommenderat till följd av växtens giftighet). Blomman kallas ibland också digitalis efter det vetenskapliga namnet. Blommorna kan vara violetta, rosa eller vita, fläckiga invändigt, och sitter i ensidig klase på den cirka 1-1,5 m höga stjälken. Fingerborgsblomman tillhör biennerna, de tvååriga växterna, men uppträder också som flerårig. Första året bildas en bladrosett som övervintrar och kan blomma nästa år. Den är en vanlig prydnadsväxt i trädgårdar och självsår sig lätt. Pollinatörer är oftast humlor och bin.
På Korsika förekommer underarten subsp. gyspergerae och i Portugal finns subsp. amandiana.
Digitalis har medicinsk användning som hjärtmedicin. Bladen utgör medicinen Folium digitalis. De i medicinen verksamma ämnena består av glykosider, av vilka den viktigaste är digitoxin. I fröna finns en annan verksam glykosid, digitalin.
Medicinen var känd och användes redan under medeltiden som ett verksamt medel mot vissa hjärtåkommor.
Hela växten är giftig och 2–3 blad är en dödlig dos för en vuxen. Växten är giftig även för nötkreatur, hästar, getter och får.
Växten kallas fingerborgsört, fingerhatt, biskopsmössa, madams tofflor och toffelblomma (ej att förväxla med toffelblomsväxter, en annan familj).
subsp. purpurea
subsp. amandiana (Samp.) Hinz
subsp. gyspergerae (Rouy) Rouy